Kjula dragway slight return, night of fire.
27-28 september 2014

Känns som ett slitet uttryck när man säger att
"vi la in en extra växel och med en kraftansträngning utöver det vanliga..."
Det är sällan jag tar i så från tårna, men den här gången stämmer det väldigt väl in.
Med en ventil fastklämd i en kolv och en topp som ser helt klar för metallcontainern krävdes det där lilla extra.

Toppen behövde svetsas ganska mycket, ny tändstifts-gänga, planing och renovering av förbränningsrummet
samt ett par nya ventiler. Blocket behövde en borrning och nya kolvar. till att börja med.
Fredrik Persson gjorde en blixtinsats med förbränningsrummet, ventilslipning och borrning av blocket.


Japtuning skickade upp nya lager, ventiltätningar med blixtens hastighet.

86,5mm kolvar verkar det vara överflöd av på marknaden, men nu när jag behövde större blev det svårare.
Ultra motors som är återförsäljare av JE kolvar kunde dock göra en express-beställning från USA.
Inte ens där fanns det färdigt förståss, men på beställning så tillverkades en uppsättning till mig
och jag kunde hämta lådan med kolvar en vecka senare i Södertälje. Det kallar jag service! =)
Ventiler fanns på hyllan hos Ultra, så det kunde jag hämta när jag beställde kolvarna.

Med sådana toppen-kompisar hade jag alla nya delar och bearbetningar gjorda på två veckor totalt.
Sedan var det bara upp till mig att skruva ihop bitarna.
Efterssom en begränsning i effektuttaget låg i det låga kompet med de gamla kolvarna
beställde jag kolvar med 10:1 när det ändå skulle tillverkas.



Hur märkligt det än kan låta så hade jag en hel dags försprång,
så jag passade på att polera fälgarna och måla de bakre hjulhusen innan det var dags att lasta.

Den galanta röda biltransporten vi hyrt av Andreas Eriksson under säsongen blev vandaliserad ett par dagar innan
så en plan B sammanställdes lite kvickt. Andreas kunde hyra ut ett tungt släp istället.
Problemet var då att ingen fick köra en 13 tons B-reggad buss med tungt släp...
...förutom ägaren av bussen, Mr Rolf Keiser himselfe!
Det klart att det var intressant att ratta en gammal linjebuss själv, men desto skönare med en seriös chafför.

Mannen bakom Kjula, Pelle Hallström hälsade oss välkomna.

Det kan vara så att bussens dragkrok satt något för högt i förhållande till
släpvagns-tillverkarens idé men det gick superfint.

Det började kännas som vi hittat hem i depån.

Det var 18 team anmälda till klassen 4-6.
Den mest omtalade var Mattias Stenströms Volvo S90 med en BRAD-motor konverterad till fyrcylindrigt.

Lördag morgon.
Det är många som vill se mig sätta nya rekord. Mig inkluderat.
Men nu hade vi satt ribban betydligt lägre. Målet för helgen var faktiskt att kunna köra både lördag och söndag.
Nya kolvarna med högre komp borde ge mera effekt, men det kräver ju också att man måste tuna för det.
Det var inget som hanns med utan vi fick försöka gissa oss till en mapp och testa oss fram.

Lite dekaltrim.
Oklart ifall bilen blir snabbare, men nu finns dekal både för bränsle och tryckkärl.
Vi la till "4th" framför texten Fastest FWD in Europe. I detta skede är Juken långt ifrån att ens vara det,
men jag, och i min mening även teamet Woken, är fjärden snabbast med de 8,99 vi körde 2011 med Cherryn.

Precis som det ska vara sista helgen i september så var vädret på topp
när vi rullade upp mot startplattan.

Första rundan
Värmningen var okej, men under repan kändes bilen orkeslös.

Bogsering tillbaks till depån för att försöka lista ut vad som var på tok.

Loggen visade att jag släckt ett tändstift redan efter värmningen.
Motorn gick altså på tre burkar. Det var en relativt godtagbar förklaring till att motorn kändes orkeslös.
Fyra nya stift till nästa runda så borde saken vara biff.
Ett delmål för helgen var såklart att jag skulle klara av att hålla gasen i botten en hel runda.



Andra repan blev inte mycket bättre.
Jag leanade av motorn utifrån våran estimerade effekt-ökning.
Avgastempen berättade ganska tydligt att vi överskattat vinsten av det ökade kompet i VE-tabellen.
Det är ju lite lurigt när man mappar en motor mot den Volyometriska Effekten och inte mot spridartider.
Även i andra rundan släckte vi stift, vilket är ganska osannorlikt med det tändsystem jag har.
En test-launch i depån gav oss dock svaret.
Jag hade vid motorbygget schimsat tändstiften med en kopparbricka som läckte.
Det läckaget gjorde att tändhattarna hoppade av tändstiften vid launch.
Barnsligt irriterande, men lika lätt löst.
En kopplingsjustering senare så var vi på G.

Nu med täta tändstift, leanad mapp men med fullt EGT-skydd från sprutet.
Vad skulle kunna gå fel? Det kändes verkligen som att vi var på G.
Var det nu vi skulle ändra ordningen på listan över Europas snabbaste FWD?


Repan kändes okej.
Inte så att jag var livrädd under hela resan, men den var inte helt orkeslös iaf.
9,12-242 var kanske inte riktigt det vi hoppats på från en fullgasrepa, men helt okej.
Det placerar Juken som den sjunde snabbaste i Europa.
Inte superdåligt på sju rundor med ett helt nytt chassie.

Oljetryckslampan flimrade till precis i slutet på rundan.
Kan ha berott på glappkontakt, datafel, kabelbrott, givarfel, whatever.
Det kom en rökfuff från motorn samtidigt som skärmen tog bilen. Inget konstigt.
Så fort vi kom tillbaks till depån gjorde Tom en kort intervju med mig i bussen.
Medans jag blev intervjuad gjorde Filip och Elmer den makabra upptäckten.
Det låg delar av blocket och en vevstake utspritt över hela motorrummet.

Här står jag och tittar på en del av en vevstake.

Det var inte mycket att göra åt på plats.
Det var hål i blocket, en vevstake var av, allt jobb var som o-gjort.
Bara lasta och åka hem.

Innan vi lastade och åkte hem hann jag med att bli dräng-full,
dansa i ladan, berätta mitt livs historia för okända mäniskor, dricka diffus fiskargrogg,
spela mina spotify-favoriter, glida runt i depån planlöst för att slutligen somna i team Laroys depåtält.
Jag var inte snygg någonstans. Men det var inte min motor heller.

Det visade sig att fjädern till regulatorn i oljepumpen gått av!

En fjäder jag monterat en vecka innan vi bromsade motorn i sommras.
Under all kritik!

Nu återstår att försöka se om något går att återvända till nästa säsong.






Back