ÄNTLIGEN!
Äntligen var det så dags för premiär med Juken!
På vår hemma-/favorit-bana Kula Dragway!

Sinnena var på topp, vädret likaså. Alla undrade hur det skulle gå.
Ett i princip helt nybyggt chassie, byggt inspireration från USA.
Nybromsad motor, osv, och detta var altså första stapplande stegen på banan.
Förväntningarna var verkligen skyhöga.
Vi i teamet visste ju att detta bara var ett fösta test,
men det dök upp fans, följare och intresserade precis hela tiden.
Det var nog tur att vi inte hade så mycket mekande planerat,
för det hade blivit stressigt att hinna med.

Här är en film från helgen:


Till helgen hade vi fått låna Keiser racings buss.
Bussen har inget lastutrymme, så en av Andreas Erikssons fantastiska
biltransporter fick lösa transporten av själva Juken.

Vi anlände till banan på fredag eftermiddag och riggade depån.
Diverse partyslingor i tält-taket höjde stämningen rejält.

Vi hade inte mer än provmonterat wheelibarsen tidigare,
men redan efter att ha kört fram och tillbaka till besiktningen
stod det klart att viss modifiering var på sin plats.
Tur vi tog med svetsen mao. =)

Lördag morgon.
Solen skiner ikapp med bilen.
Stefan riggar en kamera som ska filma bakåt.


Efter att vi bogserat upp till startplattan började vi alla i teamet förstå alvaret.
Det var nu det gällde. Efter nästan två år i garaget var det äntligen dags.
Tom var supertaggad. Han skötte filmandet.
Märkligt nog kändes det inte ett dugg ovant att ta på sig alla kläder och spänna fast sig i bilen.
Det kändes som att komma hem. Som att det var det här vi var tänkta att göra.

Vi startade sist med en solo i vår klass.
Ingen ville köra mot oss, vilket är helt förståeligt.
Hade vi haft en bil i andra linen hade det ändå inte varit någon tävling just nu.
Nu gällde det att känna på bitarna lite försiktigt.
Hur man nu gör det?


Gjorde en försiktig värmare på trean.
Kändes inte riktigt som att jag fick snurr på hjulen ordentligt, men det fick duga.
Det som inte riktigt dög var startförfarandet.
Det var helt tydligt att kopplingen inte riktigt betedde som jag var van vid.
Den drev på ganska mycket mer än jag var van vid och jag hade lite problem att hålla bilen stilla.
Det resulterade i att jag överstagade. Två gånger. Sedan poffade det till om bilen och jag fick backa tillbaka.
Efter lite bönande och tjat fick vi göra ett nytt försök.

Jag kände redan när jag rullade mot vattnet att kopplingen förmodligen var helt slut,
så jag valde att bara rulla igenom. Rullade försiktigt in i stage och väntade på grönt.
Släppte upp kopplingen helt och gasade till.
Bilen gick knappt frammåt.
Gasade upp till typ 6000rpm och jag kom iväg i alla fall.
Jag satt och tänkte att det här kommer ju ta hela dagen att komma i mål.
Undra vad som händer om jag stampar gasen i botten?
Jo, då låste kopplingen upp.
Tillräckligt för att slå loss hjulen och för att få bilen att skena
upp till 170kmh lite sommarlätt på 200m. Jag växlade förtvivlat upp, men kopplingen bara spann
och varvet ändrades inte över huvud taget. Någonstans kom jag på mig själv,
hur dum får man vara? Kanske ska ta det lite lugnt innan jag vet hur den beter sig i fart?
Jag släppte gasen och rullade i mål med 165kmh efter ca 13 sekunder.

Här är ett par bilder från banslut när vi trodde att en justering av koppling skulle lösa problemet till rundan efter.

Så fel vi hade.
En justering var långt ifrån vad som krävdes för att kunna köra något mera.
Vi testade att justera när vi kom tillbaka till depån, men det gjorde ingen skillnad.
För att inspektera kopplingen måste motorn ur, så det var till att dra på sig finkläderna direkt.
Så fort vi fått ur motorn stod det helt klart. Vi behövde en ny koppling.


Vi var i princip på väg mot Oskarshamn för att låna en koppling av Tobias Johansson,
men vi gick ett varv i depån för att se om det kunde finnas någon närmare...
...och tur var det, för vi sprang på Pelle och Robin Norén som kör comp.
De kände Mats Jacobsson som har sin Pro Stock i Mariefred ca 20 minuter från banan.
Mats hade kopplingar till salu, så det var bara kasta sig i bilen och bränna dit.
Vi hann precis få ihop bilen till dagens sista runda.


Nu gällde det.
Vi ställde kopplingen likadant som tidigare,
men skippade startförfarandet och tänkte bara rulla in i stage som en vanlig bil.
För säkerhets skull värmde jag på fyrans växel, vilket kändes helt bra.

Det som inte kändes fullt så bra var att bilen studsade iväg som världens dåre,
drog åt alla håll, men mest åt höger. Jag fick släppa helt och börja om strax efter 60 foten för att återta kontrollen.
Det var inte behagligt på något sätt. Rullade lugnt och sansat i mål på en mitten 12a.

Väl i banslut märkte vi att det inte gick att svänga höger.
Lite grann gick, men inte mycket.
Det visade sig att styrväxeln gett upp av vibrationerna.

Styrväxeln är en förstärkt variant som vi beställt från england och sedan modifierat kraftigt,
så därmed var test-helgen över för vår del.

Söndag eftermiddag när vi kom hem till garaget grillade Fille hamburgare.


Här är lite osorterade bilder på kompisars bilar som var på plats och körde.






Nu har vi lite att greja med till nästa tävling.
Vi tänkte köra även nästa tävling i Piston head open på Kula Dragway
Det blir den 6-7 september!
Kom gärna förbi och titta! =)






Back