Pistonhead Open 4-2015 8-9 Augusti
Helgen innan var vi på Mantorp och körde Actionmeet.
Där lyckades vi sortera ut lite triggermissar och körde en fullgasrepa på lågt laddtryck.
Det var väl ingen fantastisk repa men allt var helt och verkade fungera som vi ville.
Nu styrde vi kosan mot Eskilstuna och Kjula Dragway.

Det är märkligt men även om vi startar resan mot Kjula runt lunch
hinner det bli mörkt innan vi fått upp tält och lyckats besiktiga.


Den här helgen liksom ett par tidigare fick vi låna Råttans teambuss att bo i.
Frukost i bussen är en lyx man lätt kan vänja sig vid.

Efter lite varmkörning och sedvanligt morgonpyssel var det dags att dra upp Juken till startplattan.
Vi skulle i princip bara fortsätta köra där vi slutade på mantorp så det var inte mycket att justera ens.

Vädret var liksom humöret på topp.
Förväntningarna var utan att överdriva relativt högt uppskruvade.
En hög åtta borde inte vara några större problem sålänge inget konstigt sker.


I min iver att det snart var vår tur startade jag motorn lite för tidigt.
Det är en balansgång att veta när det är dags. Startar jag för sent går motorn för kallt.
Då kommer motorn att gå orent och misstända. Förmodligen kommer den inte ens orka värma däcken så det är icke önskvärt.
Sartar jag som nu motorn för tidigt istället blir oljan för varm. Vi körde med Wolf Head 20-50 och när den blev 70-80 grader
klarar inte oljepumpen att hålla uppe trycket som den ska.
Bara att avbryta rundan och backa tillbaka.

Jag har programmerat en säkerhets funktion i ECU som går ut på att oljetrycket måste överstiga 2bar
för att det ska gå att varva mer än 3000rpm. Detta är inga problem då man i normala fall
har betydligt högre tryck långt tidigare. Om det beror på oljans viskositet eller pumpens storlek låter jag vara osagt.
Vi fick låna lite rak 50 från Fredde Fagerström, som var på plats med sin ProMod pickup, så vi kunde blanda
hälften hälften med vår 20/60. En varmkörning i depån visade klara förbättringar. Bara att invänta vår tur igen.

Det kändes som att det var relativt få team på plats för strax var det vår tur att släpa oss upp till plattan.



Den här gången så var ju oljan spädd med rak 50 och blev då mindre känslig på temperatur
Det var nu en baggis att pricka in när jag skulle starta motorn.
På bilderna ser värmningarna relativt tama ut. Det är inte helt taget ur luften faktiskt.
I vår iver att få fram ett mjukt varvstopp hade vi backat tändningen och lagt på ganska mycket bränsle
när varvtalet börjar närma sig stoppet. Därav fick vi en motorn som var vass fram till stoppet där den var sömnig.
Det blev en märklig kombination som resulterade i ganska tråkiga värmningar dessvärre.

Under själva repan ligger man aldrig på varvstoppet på det sättet så där spelar det inte så stor roll.

Här klämmde vi till med 9,16-245kmh. Helt odramatiskt.
Det som stjäl tid är att vi inte riktigt får till starterna som vi vill.

Efter rundan kontrollerade vi oljan och konstaterade ett glitter vi inte sett förut.
Filip rev ner tråget och kollade alla överfall och allt såg bra ut.
Det enda slitage vi kunde finna var på axial-lagren så det var bara montera ihop.

Vi missade en runda när vi kontrollerade lager,
men det är ju bättre att kolla en gång i onödan än en gång för lite.
Planen var nu att repetera föregående runda för att sedan till nästa runda se om vi kan förbättra.
Det kans tyckas träligt att göra så men vi vill inte tuna på chansningar.

Repeterbarheten hade vi helt klart.
Vi la på lite mer effekt mot slutet av repan vilket resulterade i detta stiliga tidkort.
Repan var helt odramatisk men det såklart att det sved lite när jag konstaterade att jag kört 8,990 med Cherryn...

Det här var den sista rundan vi fick på lördagen. Nästa runda var i elimineringen på söndag.
I depån var det bara lyfta ur motorn för att komma åt att serva kopplingen.
Vi passade på att flytta upp tänd-backningen och berikningen närmare det faktiska varstoppet.
Det gav en något bättre 60fot men utan repetering kan det lika gärna bero på vädret.
Det som var helt uppenbart dock var att bilen drog iväg väldigt snett från linjen
och även under själva rundan. Det var såpass illa att jag avbröt rundan.
Efter lite resonerande så kom vi fram till att torsen diffen måste vara slut.


Medans vi packade ihop vår depå körde Fredde Fagerström och Jöran Persåker matchrace med sina pickisar.

På vägen hem stannade vi till i Enköping för att äta.







Back