Det har varit ett riktigt mellanår. Efter förra årets krach så var det bara skrot av Juken.
På grund av mina skador med hjärnblödning och den låga återhämtningen det tog i anspråk
så var det inte aktuellt att köra något den här säsongen. Flera team hörde av sig och ville att jag skulle teama
men jag visste inte om jag skulle orka till hundra procent. Därför stog jag över allt team arbete.
Johan Granqvist frågade om jag inte kunde jobba lite på Kjula, och det var väl mer lagom.
Om orken skulle ta slut kunde jag enkelt gå åt sidan.
Nu jobbade jag som frammatnings-chef, klassvärd, vid vattnet i bleachbox och lite
ambularande vid den tekniska besikningen på fredagarna, så det kannske inte var helt soft
men jag gjorde mitt bästa vid de olika tillfällena och det verkar ha varit ok, tack o lov

Nu föll det sig så illa att jag råkade fylla 40 år i år
och då lämpar det ju sig med en liten fest av det större slaget.
Lokalen vi haft de senaste massiva wokfester i har rivits
så det fick bli en liten mini-variant i garaget istället.

Projektor och duk hade jag ju redan så lite filmvisning från förr gick ju bra.
Bilarna knuffades ut till tvätthallen och lite bord och stolar knåpades ihop.
Kylen fyllde jag med öl. Tårtor bakades på löpande band, sedan var det bara köra på.
Garagets kaffebryggare gick för fulla muggar för de som kört och ville ha något varm att dricka.
Nu har jag ju kört dragracing i några år så jag klippte ihop en liten affisch från varje år så man kunde följa utvecklingen i entren.


Som en slags återhämtning gick jag igenom motorn från Juken under sommaren.
Den hade klarat sig någorlunda så jag satte ihop den och krängde ner den i Cherryn
Jag beställde en ny drevsats till volvo växellådan men den hade inte dykt upp så det blev inga burnouter.
Istället blev det lite som ett museum/utställning i tvätthallen. Fyllevarvning blev det såklart frammåt småtimmarna.


Jag snickrade ihop en pokalhylla, hängde upp led-ormar i taket, pin leds på svarven, mm
Det blev lite för mörkt för att kunna gräva i hoppsan-lådan vid kylskåpet...


Synlighet av hoppsan-lådan eller ej så var det över 30 glada och roliga vänner på plats.
Ingen nämd, ingen glömd. Det var både racefolk och rescuefolk på plats.
Ett gäng hade letat sig ner från Hedermora, men de flesta var från trakten.
Frammåt småtimmarna dök ett MC-gäng upp som hade sitt näste runt hörnet upp.
Alla var lika välkomna förståss. som det ska vara tycker jag.




Fantastiskt fina presenter.
Jag hade absolut inte begärt några. Att ni, mina vänner, nya som gamla, dök upp var present nog.
Känner mig oerhört previligerad att få detta. Jag menar vad har jag gjort för att förkäna detta?


Apropå presenter. Ett par veckor innan min födelsedag skickade jag iväg mitt HANS-skydd till JP, Simpson
för byte av samtliga slitdelar och recertifiering. För att spara på frakten passade jag på att beställa
en lämplig hjälm och en ny jacka eftersom den förra blev klippt i samband med kraschen...
...då passade den jäveln på att bjuda på frakten. =)

Kolfiberhjälmen vägde 300g mindre än den vita jag kraschade med och sitter som en smäck.
Hel-nöjd på alla sätt!
Alla borde få chansen att fylla år ibland!


Tyvär är det många som gått bort i år och inte får fylla år nån mera gång.
Cancer är det som generellt skördat flest offer.
Min far gick bort i hjärntumör 2011 dagen innan en tävlig som jag ändå körde för att jag visste att han ville det.
Det är inte enkelt att veta men jag visste. Jag tror inte att de avlidna blir gladare av att vi avstår att tävla.
Jag är övertygad om att de som avlidit vill att vi fortsätter med det vi älskar. Inget annat.







Back