Storyn om Compas motorcyckel

Den här historien börjar samma dag som jag klarade mitt mc-kort.

Lyckan var enorm. Stolt berättade man nyheten för alla,
de som var intresserade och även för de som inte var det. Alla fick veta.
Dock fick jag alltid en besvärlig motfråga. Vad kör du?
Svaret blev alltid detsamma. Lågt, till gränsen viskandes svarade man att: Jag har inge… ännu.
Det var nu problemen började. Med enorma skygglappar påmonterade,
liten plånbok och ett enormt självförtroende skulle hoj införskaffas. Kosta vad det kosta vill.
Laddad till tänderna anländer man till ett objekt.
Med tanke på skygglapparnas storlek så var hojen perfekt, helt felfri.
Den gick hur fint som helst och lät som om den aldrig blivit körd.
Bågen var helt enkelt i nyskick. Den köptes på plats.
I ett lyckorus som är omöjligt att beskriva gasades det snabbt därifrån.
Iväg och visa polarna vilket kap man gjort.


Snabbt började man dock konstatera att pärlan kanske inte var helt felfri.
Kompisarna var kanske inte bara avundsjuka på den.
Blotta tanken på att om de påpekanden jag fått av mina kompisar skulle vara sanna skrämde mig.
Kopplingen slirade ju faktiskt lite och slangning var helt att glömma.
Kurvtagningen var kanske inte heller helt optimal och oljeläckagen kanske var ganska färska.
Vid närmare eftertanke hade jag fyllt på drygt 6 liter olja under två månader...
...och det i en oljetank som rymer 3,2 liter.
Smeknamnet blårök var kanske inte tagit ur luften.

Alla eventuella reparationer sköts på framtiden och lades in i mappen vinterprojekt.
Den gick ju att köra, om man bara tog det lite lugnt.
Efter att ha förnekat omfattningen på felen under en längre period
konstaterades jag till slut att den började bli på gränsen till körbar.
Med "pärlan" avställd i garaget ringer jag upp Björn, som anat vad som är på väg att hända.
Jag berättar med glädje att nu skall vi lyfta ur motorn ur hojen, den skall renoveras.
Efter tystnad i luren kommer ett långdraget ok jag kommer...
Med uppkavlade ärmar och öppna verktygslådor skred vi till verket.
Dryga 5 timmar senare med grava ryggskott och olja upp till armbågarna
lastades motorn in i backluckan på bilen.


Med motorn väl i bilen konstaterar jag att det kanske skulle vart ett smart drag
att tömma förgasarhuset på bensin eftersom ångorna i bilen gjorde att jag satt bakom ratten och grät.
Nåväl det är väl bara att vädra ut senare. Väl hemma bars motorn upp till lägenheten,
vilket är på 3:e våningen, och ut på balkongen.
Jag kände att förgasarhuset var lite lättare när jag bar upp det men tänkte inte mer på det.
Dock upptäckte jag när jag skulle parkera bilen att större delen av bensinen
som varit i förgasarhuset hade runnit ut och sugits upp av mattan i bagageluckan.
Detta gjorde att lukten var mer än närvarande när man satte sig i bilen.
Lukten tog åtminstone 3 veckor att vädra ur hjälpligt ur bilen.
Med detta menar jag att man inte får migrän varje gång man körde längre än 2 km.


Med motorn på balkongen så införskaffades delar,
ribban var högt uppsatt.
Packningssats för hela motorn, kolvringar,
oljefilter, tändstift, kopplingslameller och distansringar.
Allt skulle bli nyskick.
Vid isär monteringen lades alla delar som skruvades bort
på vardagsrumsgolvet. De lades då upp i samma ordning
som de plockats bort. Fram med handdukar och filtar
för att slippa ha de största oljepölarna direkt på parketten.
Började ganska snabbt konstatera
att det var total avsaknad av värme på balkongen.
Inga prisvinster när det gällde belysningen heller.
Den standardmässiga ficklampan i munnen funkade ju trots allt bra
och den är ju väl inövad.
När motorn var isär plockad behövde delarna tvättas men frågan var vart.
Hmm, badkaret fick duga. I med lite filtar i botten på badkaret för att skydda emaljen.
Avfettning i mängder sprutades på.
Ekvivalent med mängden avfettning som användes började även humöret att bli bättre.
Förmodligen för att man var hög som ett hus av ångorna.
Detta gjorde dock inget då lägenheten
i övrigt påminde starkt om något
som bevittnas på dokumentärer om missbrukare.
Med rädsla för en polisrazzia hemma
påskyndade jag arbetet något.
Skrapa kolvar, ta bort gamla packningar osv.
Här gällde det att vara uthållig.
Fram mot 03:00 började man sluta
lösa världsproblem och konstaterade
att man började slinta allt oftare
med morakniven (som man skrapade kolvarna med)
det började göra sig påmint allt mer
vartefter kniven borrade sig
allt djupare in i händerna.
Jag blev nu också påmind av min tjej
att lägenheten började anta ett lite annat utseende
än vad vi haft någon vecka tidigare.
Även svarta fingeravtryck på linnegardiner,
handtag och så vidare hjälpte till
att skapa en viss spänning där hemma.
Hennes idealmöblering som tidigare synts
tydligt var nu som bortblåst.







Jag skrev snabbt ihop en brasklapp till kompisarna där jag redogjorde
för en del fallgropar som man skall försöka undvika om man vill slippa bråk.
Nedan återfinner du inlägget.

Hej på er,

Inte för att någon kanske är intresserad
men jag tänkte berätta vad man skall göra
för att komma in på sin sambos topp 10 lista över personer hon inte vill umgås med...

1)   "Bär" hem MC-motorn och ställ på balkongen.
2)   Plocka ner motorn i beståndsdelar.
3)   Sprid ut alla delar i vardagsrummet.
4)   Engagera all din lediga fritid för att mecka med motorn.
5)   Köp reservdelar för semesterpengarna.
6)   Tvätta toppen i badkaret (Badkaret har numera en brunaktig färg)
7)   Upprätthåller man ovan nämnda punkter så är du garanterat med på listan
      och med lite tur även innehar en 1:a plats...


Jag tror jag har några dyra presenter och middagar framför mig
för att bli struken från listan. Dock är motorn bara till hälften renoverad än
så man kommer säkert ligga på 1:a plats ett tag till.
Ser man till singellistor och dylikt så är det ju bättre ju längre man ligger på 1:a plats     :-)

Ut incepit fidelis sic permanet
__________________________
Suzuki GSX-750 EF
ICQ: 120065821
http://www.carmaniacs.net




Hopsättningen.
Vilken glädje!
Nu är man ju snart i mål. På med nya packningar och kolvringar mm.
Med kolvarna på plats var det dags för motorblocket.
    I med kolvarna i vevstakarna och tryck
    sedan försiktigt cylindrarna på plats.
    Här vill jag poängtera att användande av
    hammare kan ha vissa bieffekter.
    Helt plötsligt satt allt bara fast.
    Jag menar riktigt fast.
    Blocket gick inte att röra varken upp eller ner.

Det var här jag och Björn plockade fram KUKKO.
Kungen av verktyg. Kejsaren av avdragare
och enväldig härskare över våldsredskap.
Med KUKKO till hjälp for blocket av lika lätt
som man skär i smör med en varm kniv.
Konstaterade snabbt att en kolvring hamnat
väldigt fel när jag av iver och oförstånd
försökt hamra ner cylindrarna över kolvarna.


Efter inköp av nya kolvringar gjordes ett nytt men betydligt mer försiktigt försök
att få på blocket. Detta lyckades. Nu var det bara kamaxlarna
och lite annat löst som skulle monteras.
Det var verkligen på tiden! Med omfattande köldskador,
rinnande näsa och ingen känsel i fingrarna var motorn i hopsatt.



Nu skulle ju motorn bara tillbaka till motorcykeln.
Detta skulle inte ta lång tid.
Rutinen från borttagningen fanns i ryggraden. Vad kan gå fel?
Sagt och gjort så skred vi till verket och i med motorn.
Det hela förlöpte till vår stora förvåning relativt enkelt. Dock inte helt som beräknat.
Med motorn väl på plats så skulle luftburken på plats.
Det verkar vara den del på motorcykeln som bäst kan beskrivas som
"delen som alltid är i vägen". Den fick inte plats, den passade inte,
sparka, slå, prata eller smeka den var även det meningslösa metoder.
Efter en stunds brainstormande
så hamnade luftburken under hett rinnande vatten.
Precis som med bandyklubbor skulle nu luftburken hookas för att få en
optimal vinkel för att få den på plats. Föga överaskande så hjälpte det inte överhuvudtaget.
Vi fick helt enkelt skruva ner motorn bitvis igen och sedan bruka våld för att få den på plats.
Jag blev tidigt lärd i lumpen (pansartrupperna) att om det inte går med lite våld så använd mer.
Detta hade nu visat sig direkt applicerbart på luftburken.
  Nu var det dags för förgasarhuset att sättas på plats.
  Återigen var luftburken i vägen.
  Spelade ingen roll hur man gjorde,
  förgasarhuset fastnade 10 gånger av 10 i luftburken.
  Återigen var det bara att skruva isär motorn
  och sedan "försiktigt" trycka den på plats.
Nu var det bara ett antal kablar kvar som skulle hitta hem.
Eftersom man klassas som okunnig
och aningen inkompetent om man
använder verkstadshandbok så var det bara
att glömma de kopplings-scheman som fanns där.
Hittade en kabel med blå och en med gul färg.
Hmm, efter lite letande så hittade jag en hona
med en blå och gul kabel. Rent logiskt så skall
de passa ihop. Så fortskred hela inkopplandet.
Titta på kontakterna och dess olika färger
på kablarna och efter eget tycke välja ut
en passande partner. Vi fick några ändar över
men lyckades även här till slut lokalisera
passande kontakter för dessa. Pärlan var nu redo
att ryta till och visa mig sin uppskattning.



Starten visade sig vara något mer komplicerad än väntat. Batteriet var heldött
så det hände inte mycket när man tryckte på knappen. Putta igång den blev alternativet.
Eftersom min kondition inte riktigt motsvarar en toppatlet och jag blir andfådd
av höjdskillnaderna man upplever när man åker hiss så blev det inte mycket mer
än en runda i garaget. Svetten sprutade och knäna skakade och ändå ville hon inte starta.
Med tomatfärgat ansikte och tappad talförmåga ställdes hon tillbaka på stödet
och nya idéer kläcktes.
    Startkablar är ju en inte alls så ansträngande metod.
Nu såg jag till att skaffa lite nya poäng på hos min sambo. Ringde hem och en sovande
röst svara. Med så öm och len röst som möjligt förklarade jag att hon var tvungen att lämna sängen
och köra bilen till garaget. Detta var som de flesta kan lista ut inte ett populärt förslag.
Efter lite mutande och trugande kom hon till slut med bilen. Zombien bakom ratten
lade sig raskt i baksätet för att sova vidare. Efter att startkablarna var monterade
så skulle nu startknappen återigen tryckas in. Gör mig inte besviken nu...
Med ett underbart vrål startade den. Det mullrade och hela 86 hk rockade loss i garaget.
Snabbt konstaterades några små kvarvarande problem men den fungerade.

Nu skall det moddas och putsas men det blir andra historier...

// Compa
Vice president at carmaniacs.net
Oktober 2001

Tillbaks till Compa