Efter ett oräkneligt antal timmar i garaget,
efter att ha lidit av svår sömnbrist de senaste månaderna
och efter att ha spenderat mer än lovligt mycket pengar (i alla fall för en Nissan Cherry)
står den där klar...

Egentligen var bilen klar innan Emmaboda 18 Maj, men motorn ville annat...
Det visade sig att blocket måste ha varit skevt på någon ledd.
De nymonterade ramlagren hade skurit ihop fullständigt, och blivit ett med veven.

Ingen ide att gråta över skurna ramlager,
Vid det tillfället visste jag inte att det var blocket som var problemet,
jag trodde i min enfald att det var lagren det var fel på.
Med en ny uppsättning ram och vevlager i ena näven, och plastigage i den andra
satte jag glatt igång och montera de nya lagren.
Den här gången kontrollerade jag spelet extremt nogrant...
...ingenting skulle lämnas åt slumpen.

Det tog nästan en vecka till att få allting på plats igen,
men den här gången skulle det ju hålla, så det kändes återigen ganska ljust.
Med över en vecka kvar till TXM-Cup deltävling 1, fanns det ju gott om tid
till att både köra in motorn, och ställa in allting.
Hade allting gått i lås, hade woken kunnat gått fort på Tullinge den lördagen.

Onsdagen innan helgen som TXM-Cup skulle gå av stapeln,
ägnades åt att småpula lite i garaget.
Efter att alla åkt hem från garaget åkte jag ut på en liten stillsam provtur,
jag hade tidigare gjort långturer till Sunbyberg (ca 7 km)
och åkt iväg för att svetsa avgassystem.
Jag var helt övertygad om att allt i motorn var som det skulle.

Den känslan jag fick när motorn bara tvärlåste sig ett par km från garaget går inte med ord att beskriva.
Tre dagar innan race, mitt i natten och med hur mycket jobb som helst åt skogen.
Jag visste inte om jag skulle ställa bilen, ta taxi hem och skita i allt vad HotWok heter,
försöka laga eller slå sönder allt som kom i min väg.
Gråta eller skratta, tröstsupa ihjäl mig eller ta tag i situationen...
Efter att ha funderat en stund ringde jag till Compa som fick kliva ur sängen
och bogsera Woken tillbaks hem till garaget.

Efter att ha jobbat halvdag på torsdagen åkte jag till garaget och började plocka isär igen.
Jag fick hjälp av Micke att lyfta ur den skurna motorn,
plocka på växellådan på ett nytt block med en redan monterad vev
och sedan lyfta i det i bilen.
Det jobbet var gjort till midnatt mellan torsdag och fredag,
sedan var hjälpredan tvungen att åka hem och sova.
Micke hade tänkt komma upp och till sitt arbete på fredagmorgonen,
medans jag fokuserade all kraft på att få ihop woken.
Om jag så skulle bli arbetslös på kuppen, så fick det vara värt det.
Woken skulle helt enkelt bli klar, och det till varje pris.

När jag ändå höll på och plockade med alla kolvar och stakar tog jag ett par bilder


Jag byggde och slet som en robot i garaget,
och när klockan var närmare lunchtid på fredagen var allt klart för start sånär som en kylarslang.
Jag åkte hem för att hämta en som jag hade liggandes hemma,
men så fort jag kom innanför dörren hemma tappade jag kontrollen på migsjälv.
Utan att riktigt veta vad som skedde hamnade jag i ryggläge i soffan.
När jag väl vaknade ur koman visste jag inte om det var fredag, lördag eller eventuellt söndag eftermiddag.
Ganska ruggigt faktiskt.
Jag var tvungen att kolla på datorn för att ens se vad det var för dag.
Det var fortfarande fredag. jag hade sovit bort fem timmar potentiell mek-tid.
Det var bara att greppa kylarslangen och ge gärnet tillbaks till garaget,
skruva fast den saknade slangen, fylla upp med oljor, vatten mm. och starta.

Det var kanske inte så att den gick som en klocka men den gick,
den gick lätt och utan några onormala ljud.

Jag hade lite sällskap i garaget fram till tretiden på natten mellan fredag och lördag,
sedan var det bara att ge sig ut och försöka köra in på nytt.
Laga diverse vakuum- och vatten-läckor, köra mjukt och försöka gasa lite grann i alla fall.
Jag tror jag varvade över 5000 varv två gånger innan klockan var 06:30
då det var dags att möta upp polarna som skulle med till Tullinge.
Nu fick det bära eller brista.
Första repan på Tullinge gick med 0,9 bars laddtryck och resulterade i 14,59s - 153,8 km/h


sedan började kylaren läcka som ett såll, men med PL400, packning på tub och en skjortas hjälp
blev det såpass läckagefritt att jag kunde vara med i elimineringen.
Där körde jag med 1,3 bars laddtryck på 15,19s - 153,7 km/h.
Det som hände var att lambdavärdet dök, och jag vart tvungen att släppa av.


Efter att jag vart utslagen var det bara att åka hem och sova...
...det var i alla fall vad jag var mest upplagd för,
men mina glada vänner ville promt fira med ett par öl.
Tre öl, och jag kunde knappt stå på benen. Billig fylla - JA.

Nu var det två veckor till nästa race, så jag passade på att besiktiga Woken.
Det gick långt ifrån smärtfritt, men tillslut fick den passera med anmärkning på svårläst regskylt fram.
Till Bilsports En Dag På Strippen den 15 Juni, var jag bättre förberedd,
Bränsletrycket var uppställt, men nu började den misstända på högre varv.
Detta berodde på att generatorn slutat ladda.
Ruskigt irriterande, men det gick ändå bättre än det gjort någonsinn tidigare.


Den 16 Juni, dvs dagen efter var det dags för TXM-Cup II.
Dagen till ära inleddes med regn, regn ocg åter regn.
Strax efter lunchtid gick det att köra...

...men då hade tidtagningsutrustningen gett upp fullständigt.
Cupen genomfördes med manuell start och manuell målkontroll, precis som in the good old days.
Alla fick köra en kval-repa innan själva cupen drog igång.
Jag körde både kval elimineringen mot "Lill-Peter" fd. Gröna Corsan
som numera blivit blå.

Det var nära att jag sprängde lådan i en missad växling från tvåan till trean,
men det verkar ha klarat sig.
Till nästa tävling som går av stapeln på Gardemoen i Oslo,
ska det lättas, trimmas, och köras in ytterligare.
13-repan borde inte vara några problem om jag bara kan få allt att lira.




Diverse byggbilder:





2002-06-18





Back to 2002