TXM Cup #5 31/8 - 1/9 2002

Nu blir det ett litet hopp i tiden...
Tanken var att jag skulle lagt upp resultat, tider och bilder från alla evenemang
men nu har all tid mellan tävlingarna spenderats i garaget och där finns ingen dator.

Bilder och resultat från tidigare evenemang kommer upp så småning om,
men nu var jag bara tvungen att låta detta komma upp före allt annat.

Redan på TXM Cup 4 kunde man ana att jag börjat få någolunda bra orr i bitarna,
och på Lazzat Strip Challange den 22 Augusti stod det klart att jag äntligen fått fart på Woken.
Klass-segern i Frontech var ett tydligt kvitto på det.

Från det datumet hade jag en vecka på mig att skaka fram fälgar till MT-Slicksen.
Eftersom Yokahama-slicksen envisades med att spinna hela tvåans växel
kändes det som om det var dags att plocka fram alla tänkbara knep för att köra en bra tid på Tullinge.
MT-Slicksen inhandlades redan i våras, men eftersom motorn inte gått så bra
kändes det inte så akut att skaffa fram 8 tum breda 13 tums-fälgar.
Nu var dock behovet av grepp påtagligare än någonsin.
Efter att ha letat efter fälgar ett bra tag återsod bara att försöka hitta någon firma
som kunde bredda ett par plåtfälgar till en rimlig summa och snabbt. Lite knepig kombination,
Intera-Sverige i Hägersten kunde göra jobbet både snabbt och för en rimlig kostnad.
Tack för det.



Torsdag eftermiddag hämtade jag upp fälgarna och fick gummit monterat.
Bara hem till garaget och ratta dit puckarna på bilen...
...efter lite kalkyleringar med en noggrannhet som får Nasa att likna en bondgård,
kom vi fram till att det var läge för lite skärmbreddning.
Olika metoder testades, men efter mycket bankande och slitande
var det bara pappa-plåtsax som kunde göra jobbet.
Slitsade upp lite på fri hand och tejpade ihop.
Tog nog inte mer än 10 minuter när man väl kommit på hur man skulle göra.

Fredag kväll var det dags att elda in de nya däcken,
vi sökte oss till ett närliggande industriområde med kameror och höga förhoppningar om tjock vit rök.
Någon rök blev det aldrig.
Efter tre misslyckade försök att låsa fast bilen hade jag lyckats få in en brytkniv igenom ett av däcken.
Punktering 6 timmar innan tävling är inte bra.

Jag tog med hjulen till Tullinge i vilket fall som helst,
kanske skulle det finnas någon där med lite bättre erfarenhet på området...

Inledningsvis körde jag på Yokahama-slicksen,
och trots hejdlöst spinnande klarade jag av att köra två 13,64 - 171 på raken.
Rena rama Bracket-fasonerna. Det skiljde bara hundradelar mellan reporna i tid,
medans laddtrycket var 1,2 i första och 1,6 i andra repan.

Efter andra repan kom TTR-Jompa fram och undrade varför jag inte körde på MT-Slicksen.
Jag förklarade vad som hänt kvällen innan och jag inte hade mycket val...
...men det var tydligen fel av mig.
Jompa hade åkt till Tullinge med Magnus och Hagge i Euromaster bilen,
och där hade de utrustning för att både kränga och laga däck på plats.
Jompa löpte amok på mitt punkterade däck, och innan tredje repan satt dom där.
Ostarna, puckarna, påsarna...
...kärt barn har många namn, men riktigt fett blev det i alla fall.
Med 1,2 bar i däcken körde jag obehindrat 13,10 - 173 och det trots en 60 fotare på 2,27s.
Jompa blev helt lyrisk och började yra om att jag skulle köra tolvor i nästa åk.
Jag blev bara nervös och missade start, mm. och körde 13,59 - 176 istället.
Sedan kom regnet så det var bara att packa ihop.

Söndagen var dagen då det var eliminering.
Det var nu eller aldrig.
Inga kval, inga testrepor, bara ren och hård eliminering.
Jag hade lite ovetenskapligt räknat mig fram till att jag skulle kunna köra 12,86
men det var inget jag vågat säga till någon med tanke på hur bilen gått tidigare.
Första elimineringsrundan vann jag stort.
Jag fick till en hyffsad start, höll i till 7000 rpm på alla växlar tills jag var i mål.
Lambdamätaren sa "släpp nu för f-n", men nu fanns inte utrymme för att köra säkert.
Nu skulle det gå fort. Riktigt fort.
Innan jag kommit in på återlanen ringde telefonen,
och jag kände att det gått bra.
Frågan var bara HUR bra, jag satt och hoppades få höra 12,96 eller något i den stilen,
men Jompa i andra änden vrålade 12,50 - 180 blås!
Jag var tvungen att fråga flera gånger för att tro på det.


Andra repan i elimineringen blev lite snöpligt en solorepa,
och eftersom det inte riktigt känts som en mjuk övergång
från att burna i vattnet och sedan gå över till klistret
valde jag att varken burna eller köra hårt på solorepan.
Alla fotografer stod beredda, och när jag inte burnade kändes det som om många vart besvikna.
Till alla som blev besvikna kan jag bara beklaga,
men jag tyckte det var onödigt att köra ras på en solorepa...
Att köra mitten tolvor med en växellåda konstruerad för 105 Hk resulterar i ras förr eller senare.
Det har jag räknat med hela tiden, men jag vill inte utmana ödet.

Tredje repan var mot en lustgasmatad Volvo S40.
Nu lyckades jag putsa tiden ytterligare till 12,49 - 180!
Jag hade bättre tid, han högre slutfart.
Han hade desutom bättre reaktionstid, och passerade mållinjen före mig.
Därmed var jag ute ur stegen för den här gången.



Eftersom jag deltagit i samtliga deltävlingar tilgodogjorde jag mig 200 bonuspoäng,
vilket petade upp mig på en 5:e plats totalt sett.
Det är inte fy skam med tanke på att jag inte vunnit ett enda heat de första tre deltävlingarna.


klicka här för att se alla resultaten från TXM Cup 2002


Efter tävlingen publicerades en artickel i Bilsport 21-2002
Woken fick en liten notis:





2002-09-01





Back to 2002