Nedan följer ett antal osorterade bilder från tävlingen:




Lazzat Strip Challenge 3-2004
Rekordhelgen 25/7

Det var två veckor mellan Lazzat Strip Challenge 2 och 3 vilket gjorde att jag fick lite tid att se över motorn. på Lazzat Strip 2 lyckades jag med nöd och näppe ta mig till final men jag var ändå inte nöjd med motorn. Det kändes verkligen att det saknades effekt, och frågan var bara hur vi skulle hitta dom förlorade hästarna. Jag tog semester veckan efter Lazzat Strip 2 för att verkligen kunna ta tag i problemet.
Lösningen var ju lika enkel som uppenbar, och hette rullande landsväg. Jag bokade upp Tommy Flitt's rullande landsväg i flottiljområdet på Tullinge. Kändes rätt då jag varit där tidigare och bromsat svarten en gång. Dessutom borde ju närheten till strippen göra att motorn borde klämma ur sig de där sista hästarna...

Bytte tändspolar, justerade och fixade så att allt skulle vara tipp top tills på torsdagen 15/7 då datumet för bromsning var fastställt. i sänkte ner Woken i Tommys rullar runt 09:30 och började köra. Till en början hade jag endast 80 Kw men vartefter jag knapprade med sprutet ökade effekten till 150 Kw. Det gick ganska fort att få mer effekt, och då varvade Tommy runt 6000 rpm. Han började bli nöjd, men jag var inte alls nöjd då jag siktat på 220 Kw+. 220Kw+ på hjulen kanske inte riktigt var rimligt, men i motorn borde ju gå? Om man räknar med 22% effektförlust i drivlinan var siffran 180 Kw snarare vad jag ville se på mätaren. Tommy lät lite tveksam och sa att han inte visste om det skulle ge så mycket mer att varva mer. Jag replikerade självsäker som aldrig förr att "Det håller! Varva på bara. Varvstoppet är satt till 8400 rpm" Tommy sa bara att Ok, då åker vi då. runt 7000 rpm poffade det till så var det färdigt. Ett snabbt kompressionstest visade att jag saknade komp på treans och fyrans cylinder. 150 Kw på hjulen motsvarar ungefär 183 Kw i motorn (248 Hk)

Att motorn gick sönder just i rullarna var inget jag blev förvånad över då jag vet sedan tidigare att om man ligger för nära gränsen så kan det hålla hur bra som helst på gatan, men i rullarna så duger inte nästan. Är det i farozonen går det sönder när man bromsar motorn. Så är det alltid enligt mina erfarenheter. Det var ingen slump att jag valde att bromsa motorn just nu när jag hade över en hel vecka till nästa tävling om vi säger så.
Vi (Jag och Elmer alltså) var tillbaks med Woken till garaget runt 12, åkte och stoppade i oss var sin hamburgare från Majas, innan vi började riva. Det visade sig att det gått en ganska stor flisa ur toppen mellan trean och fyrans cylinder. Letade rätt på någon som kunde svetsa ihop toppen omedelbart. Profog i Spånga lovade att fixa jobbet tills på fredag eftermiddag. Bra bra, då åkte vi tillbaks till garaget och rev ur motorn och plockade ner blocket i beståndsdelar eftersom även det var lite skadat mellan cylindrarna. Vi gjorde dock bedömningen att det skulle räcka att plana bort skadorna men det förutsätter ju att det är tomt.

Fredagen var det egentligen tänkt att jag skulle jobba, men när jag kom in till jobbet så visade det sig att det inte var helt nödvändigt. Då passade jag på att åka ner till El & Diesel i högdalen för att få spridarna flödestestade, men dom hade semesterstängt så det gick sig inte. Åkte då till Profog som visade sig ha svetsat ihop toppen redan. Beställde nya ram och vevlager på BBS då dessa såg ut att ha gjort sitt, innan jag i ilfart åkte ner till Tullinge. Tommy Flitt var nämligen inte bara en hejare på att skotta motorer, han kan även laga dom. =) Han hade bland annat tillgång till planslip vilket jag var i stort behov av. Problemet var bara att han skulle åka iväg på semester på fredag eftermiddag så det var något brådis. Satt och fikade med Tommys garagekompisar i Tullinge en stund, innan jag fick klart för mig att Tommy hade sin verkstad i Segeltorp. Perfekt, då var det bara att tacka för kaffet och åka dit istället.
Väl i Segeltorp planades toppen av i ett nafs. Blocket tog lite längre tid. Eftersom skadan var mellan tredje och fjärde cylindern visste vi ju inte hur djupt vi var tvungna att gå innan skadan var borta och det tog ca 20 minuter innan slipen kom fram till skadan. På tredje försöket kom vi tillräckligt djupt iaf. När allt var plant och fint var klockan redan 17:40 så det blev lite brådis att hinna till BBS innan 18:00 i Spånga. Jag hann precis innanför dörren när dom släckte i butiken för att gå hem. -Inte någon trevlig helg utan mina lager tack.

Sedan var det bara att åka till garaget och börja montera ihop allt igen. Bottendelen sattes ihop på fredagskvällen, toppen skruvades ihop och monterades på lördagen. Lyfte ner motorn till marknivå från stativet och hängde på svänghjul och växellåda. Lite nöjd över arbetsinsatsen stog man där i garaget med bara ilyftet kvar. Såg mig omkring och hittade aluminiumkåpan som ska sitta mot blocket bakom svänghjulet. Jaha, bara att ta bort och sätta dit allt i rätt ordning då. =) Söndagens lyft gick helt smärtfritt och på söndag kväll var allt på plats förutom att jag saknade oljetrågspackning och oljepumpspackning. Plockade dit packningarna på måndagkvällen och fipplade lite med en förlängningsslang till oljetryckskontakten för att avlasta pumpen. Diverse småplock gjorde att jag inte provstartade motorn förens på onsdagen, men det var ju inte tävling förens på söndagen efter så jag kände ingen panik. Provkörde lite inne på gården på torsdagen och på fredagen den 23/7 skulle vi ut på gatan för att se att allt lirade. Det gjorde det inte.
Laddtrycket kom inte ett hekto över 0,8 bar hur man än försökte. Min första tanke var att vi skrotat turbon i rullarna så på lördagen åkte vi med turbon till TTR. Stefan tog isär allting och kollade men hittade inget fel. Vi misstänkte då att insuget spruckit och började montera loss insuget, men då upptäckte jag att jag glömt dra åt en slangklämma till ett IC-rör. Drog fast den slangklämman och monterade tillbaks turbon för att testa. Nu laddade den 1,7 som den skulle och med vilt spinnande framhjul hela fjärde växeln var det med ett leende på läpparna vi lastade upp Woken på transiten...
...transiten föresten, hade fått punktering på ena bakhjulet men det gick att laga med silikon, buntband och lite god vilja.

Söndag 25/7 klockan 06:30
Vaknar upp i halvchock.
Vi hade bestämt att vi skulle träffas i garaget 06:00. Klockradion spelade fortfarande för fullt, två andra väckarklockor ringde för fullt, mobilen skrek, hemtelefonen ringde plus att någon plingade på ytterdörren som en besatt. Det var Elmer som tröttnat på att vänta vid garaget. =) Bra. Bara dra på sig närmaste kläder och kravla ner till Shell och köpa en kaffe. 07:00 var vi i alla fall på väg mot Tullinge endast en halvtimme efter schemat. Vädret var obeskrivbart fint, klarblå himmel och jag hade på känn att det skulle bli en bra dag. Anmälan och besiktning flöt på så bra att vi nästan var startklara redan innan förarmötet.

Totalt var det 121 fordon som tävlade fördelat på 10 klasser. Klassen FrontTech där jag körde bjöd på 13 bilar. Det märks att det börjar bli mer allmänt känt att Tullinge är öppet både ur deltagarsynpunkt och publiksynpunkt.
I min första kvalrepa missade jag trean och fick i femmans växel istället. Körde en stund på femman innan jag sakta men säkert la i trean. Eftersom jag förstod eller i alla fall trodde att det inte skulle kunna bli någon vettig tid i vilket fall som helst så tog jag tid på mig och växlade ner i lugn och ro. Dessutom så ville jag ju inte riskera att rasa lådan redan i kvalet. Klockan stannade på 12,42 - Personbästa!

Shit, visst kändes det att det gick bra, men så bra? Ja tydligen. För att minimera risken för ras så ställde vi på spridare 3 och 4 ett par procent extra i förhållande till 1 och 2 och jag såg att motorn gick onödigt fett, men jag resonerade som så att det var lika bra att köra en kvalrepa till direkt efter och sedan justera något innan elimineringen. Kvalrepa 2 gick fint och utan några missade växlingar. Innan jag kommit in på återliningen började telefonen ringa och jag fick en flash-back från 12,49-repan. Jag tänkte att nu har jag bergis kört 12,2 eller så. Det var Elmer som ringde första samtalet, men jag hann inte få av mig hjälmen. Det började dock ringa direkt igen och nu hade jag fått av mig hjälmen så jag kunde svara. 11,93! Skrek Jimmy Särås från andra änden av banan.
-förlåt vad sa du? det bullrar så...
-11,93, du körde 11,93 Björn!!!
-vänta nu här, sakta i backarna, sa du 11 vaddå? 11,93? Skojar du?
-nej, du körde 11,93! Du är snabbaste Cherryn nu!


När jag kom tillbaks till depåområdet möttes jag av gratulationer på samma sätt som vid en seger i en final. Jag bestämde mig för att spara på bilen och hoppa över tredje kvalet. Jag hade trots min tid mer än 1,5 sekunder till AVR-golfen som kvalade med smått ofattbara 10,26 s - 224km/h och kvaltrean låg nästan en hel sekund efter mig, så det skulle mycket till för att ändra på kvalordningen. Med Golfen som kvalvetta och mig som kvaltvåa så visste jag att om jag bara kunde fortsätta åka jämnt och fort så skulle jag möta Golfen i final.
När så elimineringen tog fart efter lunch inledde jag med att få köra en solo. Jag smög iväg i starten för att skona lådan så gott det gick och sedan trampade jag på på tvåan och trean bara för att kolla att lambdavärdet inte bar sig konstigt åt när jag kom upp på varv. Tid:14,1 fart: 182km/h Allting såg bra ut, och andra repan i elimineringen körde jag mot Stefan Johanssons Speedworks-optimerade Honda Civic type R. Då Stefans kvaltid var 13,7 så riktade jag mig främst in på att backa upp 11,93-tiden.
Det gick ju galant det med 11,72s - 187km/h!

Jimmy Särås var inte sen att gratulera över telefon så fort jag kommit av banan. Känns fortfarande tre dagar efter att tävlingen ägt rum overkligt att ha kört 11-sekunderstider med en Cherry 1,5 liter, så jag förstår de som är skeptiska.
Nu var ju inte dagen över för det, men då fart det ju till att försöka backa upp 11,72 istället. =) I semifinalen missade jag starten, eller egentligen inte, men jag tappade bilen direkt efter att jag stagat in så jag tog ett litet skutt. Jag skulle köra mot LelleW's Uno som kört 14,99 i kvalet så jag skulle bara helt enkelt inte förlora. Tur att jag inte gått så djupt in i stage för då hade jag garanterat fått en rödlyckta.
Nu tryckte startern på knappen precis i samma ögonblick, så jag gick iväg lite ryckigt med en reaktionstid på 0,058s. Shit vad skraj jag blev där! Klockan stannade i alla fall på rätt sida om 11,94, närmare bestämt 11,92. Finalen skulle jag då köra mot AVR-Golfen om jag spakat och mekat rätt vilket jag hade. Problemet var bara att AVR fått haveri på kopplingen och var tvungna att lämna WO.
Jag fick alltså köra en solo i finalen, men jag tänkte att eftersom det är två veckor till nästa Tullinge så kan jag lika gärna offra lådan. Det fanns bara två saker som absolut inte fick hända.
1. Lådhaveri i värmningen.
2. Rödlyckta.


Eftersom lådan troligtvis skulle ge sig i starten och inte i värmningen så värmde jag som vanligt så mycket det gick. För att undvika en rödlyckta så väntade jag en liten stund efter att startern tryckt innan jag åkte iväg. kom i mål på 11,80 och med 182 i slutfart.
Det som verkar vara ett återkommande problem är att jag får för låg slutfart. På 11,72 borde slutfarten ligga över 190 km/h. Ett annat litet besvär var att det kom relativt mycket rök ur avgassystemet under hela dagen. Kom lite puffar emellanåt så jag testade att koppla bort vattentillförseln till turbon utan någon förändring. Eftersom motorn gick såpass rent och fint så var det inget jag brydde mig nämnvärt om under själva tävlingen och när jag kom tillbaks till garaget så var jag mest sugen på en fet pizza från Il Postino och att få dricka ur den där ensamma Norrlands Guld 5,2 som legat och lagrats i min kyl i närmare en månad.

I tisdags tog jag loss turbon och grenröret för att titta in i avgaskanalerna för att försöka se vad som var på tok. Utan närmare granskning kunde jag se att tvåans avgas-ventil-tätning var helt kaputt. Därav oljeröken. Det märkliga var att det alltid blev en liten vattenpöl vid avgassystemets mynning om man stog en stund på tomgång, plus att hela kylsystemet blev trycksatt på en gång man startade motorn. Plockade av toppen och konstaterade att topplockspackningen knappt limmat någonstans alls på vare sig blocket eller toppen. Ska ta och se över alla kanaler en extra gång i toppen innan jag hänger tillbaks allting.

Nästa tävling på tullinge är den 7/8, men jag tänkte åka och testa Wokens svängar-egenskaper redan den 1/8 på Lunda flyfält.

11,72 sekundersrepan!

6,99 Mb

11,80 repan mot Unon!

7,4 Mb

Kval ett och två. 12,42 respektive 11,93

Eliminering i körordning:




Klicka här för att se resultat och kvallistor



Foto:
Markus Ek www.mek.nu
K Lindström
John Edvardsson www.lazzat.se

Film:
Sundis www.speedlife.se






Back to 2004