SDC Bilsport Drag Nats, Tullinge Raceway 11-13 Augusti.

Äntligen dags för premiär!
kom precis ut ur duchen nu, vilket verkligen kändes välbehövligt.
Sitter och firar med två folk-öl, så ni får ursäkta ifall jag verkar lite blarig... =)

För er som inte orkar läsa
så börjar jag med att bjuda på ett par bilder
Dessa bilder är tagna av Lasse Sikhammar, Markus EK, K Lindström.
samt av Magnus W.
Jag tackar för att jag fått tillåtelse att använda era bilder.





Det kommer mer bilder längst ner på sidan,
där även länk till film finns.

Så till storyn:
Idag är det i alla fall Söndag, och helgen har kommit till sin ända.
Förra veckan hade jag, Elmer och Fille semester.
Onsdag natt var fortfarande inte kopplingen i funktion.
Det visade sig att koplingscylindern från Saab V4 inte lirade ihop med slavcylindern till Volvo 850. Lösningen torde ju då vara att skaffa en ny huvud-cylinder från en Volvo 850. Borde ju funka lixom, så jag blåste iväg till Uppsala bildemo och köpte en sådan.
Nu var det ju så finurligt att den nya cylindern hade en special-anslutning med o-ring och snabbfäste som bara fick alla hydraulik-nissar att skaka på huvudet. Lösningen då var ju att lägga en express-beställning på en ny slang från volvo.
Den slangen fick vi i torsdags 10/8,
så under tiden byggdes ett nytt fäste i torpeden och kopplingspedalen fick även den en omgång för sitt nya liv. När vi rattade dit den nya fina slangen visade det sig att även den hade för lite slag för att orka frikoppla kopplingen.
Nu vart ju frustrationen rätt uppenbar,
och alla i teamet började ifrågasätta vad vi pysslade med...
...ja menar, här har vi byggt ett chassie som är godkänt att köra 7,5 sekunder på 402 meter,
vi har en motor med 915 påsar osv,
men vi klarar inte av att få en så simpel grej som en koppling att funka.

Fille löste dock biffen med att gå ut på gården och skruva loss en huvudbroms-cylinder från en av mina Cherrysar som bara står. Sedan gjorde vi någon slags bra lösning för att trimma den cylindern för att förlänga slaget, och i teorin såg det ut att funka. Då var det bara att bygga ett tredje fäste för broms-cylindern och fästa ny pinne i kopplingspedalen. När allt var på plats vid 18-tiden (tror jag) och jag hoppade in för att testa, så trodde jag först att nånting hade hamnat snett för pedalen var helt stum. Fille kollade att inget satt ivägen och jag testade att trycka så hårt jag orkade på pedalen. Då försiktigt lyckades jag frikoppla. Ok, inte optimalt, men det funka i alla fall. =)

Då var det ju bara installera nya triggerhjulet och starta väl?
Det gammla triggerhjulet i fördelaren sa upp sig i bromsbänken nämligen.
Alla var duktigt trötta och inget funkade förståss.
motorn starta förståss inte, och tändföljden verkade inte stämma överens med verkligheten.
Total förvirring.
Johan, Madtech kom förbi garaget nånstans på kvällen och hjälpte till att reda ut begreppen lite så vi kunde starta motorn iaf.
Stort stort tack för det Johan!
ca 02:00 natten mot fredag var vi klara för första provturen.
Den gick ut från min garageport och in i porten bredvid (ca 10 meter) där vi skulle justera hjulvinklarna. Redan efter den lilla provturen kände jag hur det stramade i vaden eftersom kopplingen var så trög.

Nu tog det ju ett par timmar att justar vinklarna så jag hann återhämta mig innan vi skulle åka iväg för att väga den. Inte för att vi skulle kunna göra så mycket åt det, men vi ville verkligen veta hur mycket den vägde i alla hörn innan vi gick och la oss, så andra provturen gick till det lokala industriområdet kring 04:30 (ett par kilometer i lungt tempo). Bilen vägde 1040Kg totalt med mig i.
Vi kom tillbaks till garaget runt 05:00 med en diger lista på saker som måste fixas under fredagen innan vi kunde lasta och åka till Tullinge.
Fredag morgon runt 12 var jag tillbaks i garaget.
Fille tyckte min soffa sög att sova på så han åkte dit redan vid 10-snåret.
Kopplingspedalen byggdes om radikalt för att jag skulle klara av att växla.
Kändes som jag skulle vricka foten varje gång jag trampa ner pedalen innan för den var så trög.
Utöver svårigheten med kopplingen så hade vi ingen utlösar-vajer till bromsskärmen, inget fönsternät, ingen bur-stoppning, brandsläckar-rören satt på trekvart osv.
När klockan passerat 17:00 på fredagen kände vi oss hyggligt klara för ny provtur innanför grindarna vid garaget, men efter bara ett par meter stannade motorn pga att jag hade dragit strömförsörjningen till sprut och tändning i för klena kablar, så att säkringen brann och det började ryka...
Elmer ilade till Micro och handlade lite bil-stereo-doningar och efter lite pill var saken biff, fast nu hade det ju börjat regna så prov-burna var bara glömma.
Jag fick nöja mig med att puttra runt på ettan och tvåan lite försiktigt, men motorn gick rätt illa faktiskt.
-Det visade sig att soppatrycksregulatorn skickade soppa igenom vacuum-slangen
och membranet var helt paj.

Ett par samtal resulterade i att johan Wigstrand lyckades förmå Claus på Turbocenter att åka förbi jobbet efter att han varit på bio.
Vi lastade på vinst och förlust och mötte upp claus på Turbocenter vid midnatt.
Han hade ett par alternativ, varav ett var det dyraste som fanns.
"soppatryckarnas rolls rolls" var benämningen. Kinsler PRO hette den
Alla alternativ skulle nog funka, men den här värsta skulle garanterat funka.
Bra, då var ju valet rätt enkelt.
-för er som minns så började ju säsongen 2004 oxå med strulande soppatryckare:
Läs mer om det här


Nu passade ju inte värsta super-regulatorn in i mitt bränslesystem,
så adaptrar fick plockas ihop, och eftersom Claus är lite av den händiga sorten
så tillverkade han den sista adaptern vi inte kunde hitta...
...mitt i natten!
-Det kallar jag service!

När klockan var 01:30 anlände vi till Tullinges låsta grindar och vi fick vänta i en halvtimme innan en vakt kom och låste upp. Först ville han inte släppa in mig med Woken på flaket för hans chefer hade sagt så. Jag replikerade vänligt men bestämt att jag uppenbarligen knappast lär ställa min nybyggda race-bil på en obevakad grusparkering mitt i skogen.
Han ringde sin chef som stog på sig,
så det löste sig med att jag fick köra in om jag inte åkte ner i depån föräns på morgonen.
Fine.
Jag slaggade i transiten och Filip i sin Express 50 meter från sekretariatet. =)

På lördag morgon var det bara rulla ner Woken till depån och börja montera nya regulatorn. Nu visade det sig att min soppatrycks-mätare inte passade i rolls-regulatorn, men herr Wigstrand ställde återigen upp och tog med sig lite lämpliga adaptrar till lunch. Vi var klara för tävlings-besiktning i samband med att vår klass Sport Compact Sport körde dagens första kvalrunda, så den missade vi ju naturligtvis.
Vi avvaktade tills vår klass kört klart innan vi rullade upp till besiktningen...
...eller rullade föresten.
Jag körde ju förståss till besiktningen för egen maskin!

Helt klart bästa provturen någonsin.
Fullt med folk överallt som pekade, vinkade eller flinade. =)
Besiktningen gick fint så i väntan på att få försöka kvala försåg Filips sambo teamet med frukost/lunch och min morsa och syster dök upp för att bevittna vad jag hållit på med de senaste två åren.
När det var dags att lina upp så vart det ju såklart spännande, men jag var för slutkörd för att ens orka bli nervös.
Jag bara koncentrerade mig så gott det gick på att försöka känna på bilen. Värmningen kick ju kalas. Rakt, bra snurr, bra med rök, temp osv. allt verkade kanon,
men när jag skulle lämna linjen boggade den så hårt att jag fick motorstopp.
Jag startade upp motorn och försökte igen, men hur jag än kämpade på vägrade motorn varva över 3000rpm.
Förnedringen var total, och jag var så arg/besviken att det var långt förbi att jag iddes göra något åt det.
Vi kollade lite på vad som kunde felat i depån men kom inte direkt fram till något annat än att det kanske var launchen som hängt sig.
-Märkligt dock, eftersom jag satt launchen på 6000rpm.
Jaja, vämningen gick ju så fint att vi bestämde att jag inte skulle launcha nästa gång.

Andra försöket gick vämningen exakt lika bra som första.
Kändes kanon helt enkelt.
Det var något som hindrade motorn att passera 3000rpm när jag stog i pre-stage så jag pumpade mig förbi 3000 innan jag gick in i stage.
Motorn sjöng hur fint som helst och för säkerhets skull slirade jag lite i starten, och när jag fått upp kopplingen helt bar det iväg på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare i hela mitt arma liv!
Det nästan svartnade för ögonen.
Om det var G-kraften eller överaskningen vet jag inte, men det var HELT underbart!

Tog det ganska lungt i växlingarna och varvade inte mer än nödvändigt, eftersom det trotts allt var första repan ut.
Man vill ju inte skotta eller köra av om bilen skulle få för sig några hyss. Bilen gick ju spikrakt men jag har ju inte kört på två år och den är ju ett par snäpp ifrån vad jag kört tidigare.
Nu laddade vi 18psi som max (1,26 bar) vilket motsvarar 500-550 kanske.

När Elmer kom ner till mål för att bogsera upp mig till depån så var jag helt säker på att han skämtade när han sa att jag körde 10,89.
Egentligen så frågade han först med ett litet flin hur fort jag trodde att det gått, och jag tippade på 13, kanske en 12a för det var ju så odramatiskt bortsett från hur hysterisk den var på ettans växel.
10,89 var helt otroligt i mina öron.
203km/h trodde jag inte heller på föräns jag såg tidkortet.
60-foten hade jag dock på känn att det var fortare än dom 1,69 jag kört tidigare som snabbast.
1,51 sekunder, jaha det är så det känns? =)

Söndagen (idag) hann vi inte börja elimineringen i min klass pga att det började regna,
men jag kan inte säga att säsongen kunde börjat bättre, om än lite i elfte timmen.

Passar på att lägga upp tidkortet, lite bilder från depån, och hur mina wheeliebars-hjul såg ut efter 10,89-repan.
Köpte dom på Snowball, men uppenbarligen så var dom ämnade för någon annan slags uppgift...






Här kan ni tanka ner en liten film jag klippt ihop
med material från bromsningen till första repan.

hotwok_dyno_to_race2006.avi

2,18 minuter, 19,8 Mb
Högerklicka och spara som...


Vill även passa på att tacka för alla grattulationer och allt stöd jag fått under resans gång.
Nästa race blir SC Tullinge 26/8.







Back to 2006