Bromsning 2.0

Fredagen den 18 februari begav jag och Fille oss ner till DTE Racing för att bromsa om motorn.
Vi fick låna den beryktade "Ruskprick-vanen" skodd med sommardäck från 80-talet.
Gick dock bra på vägen till DTE om man bortser från sista biten som på sommarhalvåret består av grusväg.
Där var nu isgata istället. Lite extra krydda om man säger så.

Jag och Fille påbörjade riggningen själva eftersom Ernie var ute på annat håll.
Den gode Hellman poppade förbi en sväng med lite glada tillrop på eftermiddagen.
Ernie kunde inte komma loss förns på lördagmorgonen när allt var riggat och klart.
Lika bra det så han slapp slita med riggningen, när vi ändå viste lika bra själva hur allt skulle sitta.

Efter en kalas-frukost kom Elmer och Muppen förbi och vi begav oss ut till bromsrummet och varmkörde motorn.
Allt verkade lira upp till ca 2 bars laddtryck.
Då började motorn misstända och laddtrycket flaxade upp och ner hej vilt.
Vi bytte laddtrycksstyrning, bytte stift, särade extra mycket på högeffekts- och signal-kablar,
men efter att Fille fått agera kamerastativ inne i bromsrummet under ett pull visade det sig
bero på något så nesligt som en dåligt ansluten vacuum-ledning till dumpen.
I princip hela lördagen gick åt till det exprimentet, och när vi upptäckt det var alla så trötta
att vi bestämde oss för att göra kväller och köra vidare på söndagen.


Söndagen inleddes med att vi spräckte insuget i första pullet.
I sommras spräckte vi insuget i underkant, och den här gången var det i ovankant det sprack.
En liten utflykt till Hellmans verkstad löste dock biffen.
Muppen grillade och vi andra tittade på. Bra arbetsfördelning där måste jag säga, hehe.
Bra blev det oxå.

När vi monterat tillbaks insuget så kände vi väl lite till var mans att klockan började ticka.
Nu började det lixom bli dags att få fram effekten, annars kunde vi nästan lika gärna packa ihop.
Ett snällt testpull visade att allt lirade, så då var det bara köra.
Den här gången väntade dock Ernie in laddtrycket en aning innan han släppte iväg.
Jag har för mig att vi ställde in önskat laddtryck till 44 psi,
men den kullagrade turbon blev helt galen och spann upp till 42 psi redan vid 6600rpm.
Det var lite mer än vad vi tänkt oss, och därmed så var dagen till ända.
Hade det hållt kan man i alla fall säga att det fanns potential för mycket pulver!

När vi kom in i bromsrummet stog det som en fontän med vatten ur oljestickshålet,
och ventilkåpspackningen hade kolapsat.
Hela vevhuset var fullt med vatten faktiskt.

När vi tog isär motorn var det ganska tydligt att kylningen inte räckte till på kortändan.



Dessutom hade en övertrycksventil vid oljefiltret fått för sig
att skicka allt smält aluminium ofiltrerat förbi filtret och ut i gallerierna.
Ganska drygt att ta ur alla pluggar och kolla igenom allting med fiberoptik för att se att inga flan fanns kvar.


Som tur var så gick det att svetsa både toppen och blocket,
och i skrivnade stund skulle motorn vara ihop om det inte vore för att jag drabbats av årets förkylning.
Kanske var bra på sitt sätt för annars hade jag kanske inte haft tid att skriva detta till er.

/Björn






Back to 2007