Mälardalen Open Slight return 20-21 September 2008


Nu börjar sommaren lida mot sitt slut.
Nu ska jag försöka berätta hur det gick till när vi körde nytt Europarekord i FWD.

Det är bara några få plusgrader på nätterna.

Många av oss racers har redan gått i ide och ställt undan racebilarna i vinterförvar...
...men så plötsligt aviserade Rod N Kustom att dom skulle arrangera EN tävling till.
Om det var för att finalerna i Mälardalen open blev så lyckade och uppskattade
eller om det bara var ett desperat försök att förlänga sommaren är oklart.

En sak är dock säker. De lyckades på alla sätt och vis. Med bravur!
Att det kunde vara sådant bett i en opreppad betong-bana kom i alla fall för mig som en positiv överaskning.
Vi lastade sedvanligt woken på transiten direkt efter jobbet på fredag kvällen och åkte till banan direkt för att vara på plats redan på lördag morgon utan att behöva stressa och försova sig. Knäckehäxan tog emot i entren i god ordning och delade ut åkband och kartor i utbyte mot femhundralappar. Jag och Elmer delade på ett kupoltält medans Fille snikade åt sig en plats i Graphiclines husvagn.
Efter klagomål från närliggande grannar på besiktningens placering beslutades det om ambulerande besiktning. Det är någonting som generellt brukar fungera relativt dåligt då alla blir klara för besiktning olika snabbt... ...och den här gången resulterade det i att vi nästan missade första kvalsvängen på grund av att vi som körde 10,5"-klassen stod längst upp i depån.
Sådant är alltid lite tråkigt, men om det är vad grannarna kräver så är det ju bara att gilla läget. Vi hann ju med så jag ska inte sitta här och vara bitter. =)

Eftersom natt temperaturen knappt var över fem grader och vi endast hade en dunk VP CSP kvar så hade jag förberett vattentanken på Woken med dubbla motorvärmare. En timme på elverket gav 40 grader i hela maskin så varmkörningarna begränsades till att värma upp drivlinan. Oerhört praktiskt. =)
Ingen var väl särskilt spänd inför första rundan med tanke på att banan var helt iskall. Endast ett par bilar hade hunnit köra men inga breda slicks hade hunnit rulla nerför den hala strippen. Jag uppfattade starten som ganska seg. Bröt definitivt inte iväg som det har gjort förr. Spann rätt mycket i starten men accade på helt OK mot slutet. Att dra skärmen och börja bromsa när man nästan varvat ur trean kändes som vanligt som oförättat ärende. Det är ju lixom där det blir som absolut roligast. Nåväl, allting har sitt slut. Så även banan. Så fort jag stannat i banslut började jag stoppa och spara loggen på datorn, lägga in skärmen osv. När det gått riktigt fort brukar telefonen börja plinga redan innan jag stannat och nu hördes ingenting så jag förmodade att det gått normalfort. kanske en mitten/låg tia eller så. Bra slutfart men knappast en nia i alla fall. Efter ett antal minuter ringer så telefonen i alla fall. Det är Elmer, och han frågar direkt hur fort jag tror det gått. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått den frågan och Elmer gav ingen avslöjande ton heller.
-Tja hyffsad slutfart kanske men annars vet jag inte riktigt, var mitt svar.
-Nio nittioen och tvåhundrafurtioåtta blås! fick jag till svar.

Det var som att stanna klockan. Vad var det egentligen han sa? Tveksamt om han ens själv förstod det. -Jaha, såpass? Ja men det var ju inte fy skam, var väl ungefär den enda kommentar jag kunde få fram för tillfället. Var det verkligen sant, eller hade dom sett fel på scoreboarden? Efter en stund kom Andreas Arthursson PPF rullandes, klev ur och grattulerade till nian. Det var väl ungefär först då jag förstått att det faktiskt hänt på riktigt. Och det med vad som kändes som en så usel start? Shit, det här går ju att förbättra, var min enda tanke.

Till rundan efter blev det ju förståss omåttligt spännande. Skulle det gå att backa upp 9,91 någon gång under helgen? Kom igen nu, det måste ju gå!
Jag gjorde så gott jag kunde att hålla mig kall och inte grubbla för mycket på det. Vi pratade ingenting om det i depån eller i uppliningen för att slippa störa min koncentration. Koncentrationen visade det sig inte vara något större fel på.
I andra kval-repan hade jag 0,14 sekunders reaktionstid, och satte...
...9,91 igen! Dock endast med 243 kmh i slutfart.

Loggen och avgastemparna skvallrade dock om att allt inte stod helt rätt till.

La på lite extra soppa till tredje rundan men direkt efter att jag backat tillbaks efter min värmning blev det en liten sanering i banslut. Vi blev tillfrågade om vi ville värma om, men det kändes onödigt.
Fel av oss.
Inte för att däcken hade behövt det, men hela startrutinen blev helt fucked up.
Jag tappade helt fokus och blandade ihop allting. Råkade starta på tvåans växel och gick i mål en sisådär 22 sekunder senare i 80 blås.
Fjärde och sista repan för dagen gick något bättre men nu leanade motorn såpass mycket att det var fara för kolvarna.
Vid genomgång av bränslesystemet senare på kvällen visade det sig att bränslefiltrena var fulla med elände. Efter att gjort rent filtren och spridarna, städat av och nollat kopplingen bar det av till familjen Grenler och övriga medlemmar i garaget som stod i test n tune depån för grillning. Alla hade visserligen redan ätit klart flera timmar tidigare men grillen fick en nytändning så jag och Elmer kunde få oss ett par nygrillade köttbitar innan vi kröp ner i varsin sovsäck i tältet.

Söndagen inleddes med en kvalrunda innan eliminering.
Vi hade egentligen behövt två eller tre kvalrundor till bara för att sortera ut soppa-mappen men det fanns inte tid till och det är bara att gilla läget. Åker man ut i första men vill fortsätta köra är det bara ställa sig i test n tune kön.

Kvalrundan gick ganska exakt enligt prognos.
1,64 i 60fot. Stack iväg liknande lördagens repor, men motorn hade ingen ork what so ever på slutet.

Nu fick motorn plötsligt på tok för mycket bränsle efter att vi gjort rent alla filter. Tur att Autronic är såpass enkelt att mappa mot loggen, för då kunde vi komma rätt nära verkligheten redan till rundan efter, som var vår första elimineringsrunda.
Mellan kvalrundan och elimineringen var det lunchpaus.
Lagom till den dök Airtune-Stefan upp med en tårta! Lunchen räddad mao.

Första elimineringsrundan var mot en Mustang Mach1 som jag stekt av vid 300m i en kvalsväng tidigare så det kändes inte så farligt. Det gick vägen även den här gången. Jag råkade buppa in mig i stage lite innan jag egentligen var klar, och det kändes verkligen inte som jag kom iväg som det var tänkt. Klev ändå iväg med respektabla 0,24s i reaktion men bara 1,64 i 60ft.

Andra eliminerings rundan var mot en otäckt orginallik corvette stingray. Offtast har man någon form av begrepp om hur bilarna i ens klass går, men den här hade vi verkligen ingen aning om hur den gått tidigare. Fick bli en överaskning. Corvetten visade sig gå väldigt mycket bättre än man kunnat ana och jag hade inte en suck i starten med 0,24s i reaktion. Spann hejdlöst i starten och sköt ett tryckrör vid 250m. På den tiden då bonnmek, silvertejp och buntband var en del i vardagen så hörde även skutna tryckrör till, men detta var första gången sedan 2003 som det hänt oss. Sak samma, vi åkte ut och det var inget att gråta över.

Fille och Elmer skruvade tillbaks röret och tankade upp det sista ur dunken eftersom jag fortfarande hade förarkläderna på mig. Sedan rullade vi ner mot test n tune kön. Medans vi stod i kön sprängde Ari Nurkkula sitt andra svänghjul på två år 150meter ut. Nu hade han visserligen sprängkåpa men det blev en ganska omfattande sanering ändå. Ari som definitivt var med i striden om att köra första nian med FWD i Sverige fick se sig besegrad.
Team Hot Wok Racing tackar allra ödmjukast för moroten och hoppas på fortsatt fajt 2009.
Är det 9,50 eller rent av åttan som ska jagas nu?

Efter en lång väntan blev det tillslut vår tur att köra vår test n tune repa.
Den körde vi med bravur. Däcken var nu totalt slut. kom knappt någon rök ut hjulhusen längre och en 60-fot på 1,63 är inte längre något vi imponeras av. 10,05 är en väldigt bra tid med tanke på omständigheterna men slutfarten var det inget fel på.
248 kmh igen! Nu har vi hittat tillbaks till farten där vi började tävlingen!

Synd att däcken egentligen borde pensionerats redan innan vi kom till kjula, men showen på Barkarby var ju inte tillräckligt för att förstöra hela helgen för oss.
Vem vill byta däck INNAN dom är helt slut? Egentligen?

Nu tar vi oss en välförkänt vinterdvala i Hot Wok.
Till 2009 kommer vi starkare än någonsin!
Nya däck, fulla dunkar med tvivelaktigt bränsle och ett humör som inte går att ta miste på.
Team AVR, Robert Uhr, Ari Nurkkula och framför allt Jocke från Ransta.
Ni kommer väl och ger oss en match? =)


Ladda ner film från helgen!

3,55 minuter
36,5Mb
Komprimerad med DivX


Streamat via Youtube i lägre kvalitet:


Går man in på Youtube via den här länken

kan man klicka på "Wach in high quality" nere till höger om filmen.
Då får man ett mellanting mellan dåligt och okej kvalitet.




Foto: Eget och Lars Sikhammar.





Back to 2008