@

Gecko Cup, Borsk, Polen 19 Juli 2009

Hela äventyret började egentligen i November 2006 när vi ställde ut woken på Svenska Bilsportmässan.
Vi delade ju monter med en Audi från Polen: Läs mer om det här.
Gänget från Polen höll sig mest för sig själva och var ganska dåliga på engelska så lyckades inte prata så mycket med dem då. Deras intryck av Woken höll dock i sig och när vi körde 9,91 hösten 2008 hörde en man vid namn Arek av sig och ville att vi skulle komma till Polen och köra helgen efter. Arek var ägaren och föraren av Audikombin från Bilsportmässan.

Då var det tyvär för kort varsel, men vi bestämde att jag skulle komma till Polen 2009 istället.
Vi hann inte få ihop bilen ordentligt till första tävlingen, men väl andra, i Borsk nära Gdansk,
och det är den tävlingen jag nu ska berätta om.



Det kändes som en relativt stor grej att åka till polen, och då vill man ju att allt ska klaffa.
I samband med att färja och hotell bokades så jag till att boka ett släp på Bålstasläpet. Samma som vi använde hösten 2007 när vi skulle till Pite. Det var bra pris och ett bra släp. Måndagen innan vi skulle hämta släpet ville jag dubbelkolla bokningen...
...och tur var det för de hade semesterstängt och glömt bort min bokning.
Jag lyckades få tag i ägarna på lite olika vis, men de var otroligt nonchalanta och tyckte att jag fick skylla mig själv. Jag bokade bara släpet en månad i förväg för att vara säker på att det inte skulle bli något strul, men det spelade ingen roll. Min bokning hade missats och så var det med den saken.
Att någon bara kunde åka förbi jobbet på semestern och släppa ut släpet var otänkbart.
Lösningen hette Järfälla Släpvagnsservice
De hade visserligen också semesterstängt,
men eftersom jag fick tag i dem ett par dagar innan vi skulle åka var det inga problem alls.
Sjukt trevliga och bra att ha och göra med. Rekomenderas varmt!

Vi hämtade släpet på torsdags morgonen.
Det var ganska slitet och tippfunktionen var trasig så vi fick bygga om ett par av transans ramper för att få upp woken men det var i alla fall ett släp och det rullade. Andersson lånade ut sin Volvo 855 med dragkrok som vi stuvade full med verktyg innan vi begav oss mot Nynäshamn där vi mötte upp Emil Larsson aka Fjällkon och Daniel Broman aka Fräsarn.

Båtfärden till Polen var ganska lungn. Iaf om man ser till sjögången.
Hytten var relativt spartansk, så fräsarn gick och la sig under en trappa frammåt småtimmarna.
När han kom tillbaks till hytten på morgonkvisten börja dom ropa efter han i högtalarsystemet.
-Daniel Broman, to the reception!
Han glömte pass, pengar och nycklar under trapen. Bra nivå. =)

Väl i Polen fredag lunch fick Emil guida oss från färjan till hotellet.
Han hade ju varit i Polen och bott på samma hotell förut.
Efter ett par varv över kullerstenar och spårvagnsspår runt Gdansks tveksamma hamnkvarter
gav vi upp och hämtade kartan i bagageluckan.
När vi började närma oss Gdansk city sa Emil plötsligt att HÄR ska vi svänga in!
-Eh, in i kåkstaden?
-Ja, där inne ligger hotellet, envisades Emil.
Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk.
Hade ju sett bild på hotellet på internet och det skulle vara jättefint?

Hotellet var faktiskt jättefint, men det låg inpressat mellan ett nerlagt sjukhus
och ett par kolsvarta tegelbygnader med förmurade fönster och fullt av vildkatter.
Den spontana känslan som infann sig var att här rör man sig inte utomhus efter åtta på kvällen.
Tur att den känslan visade sig vara relativt obefogad.
Det tog ca 10 minuter att promenera till city,
alla var jättetrevliga och det var hur lungt som helst på kvällarna.

På fredagkvällen blev det utgång med våran polska guide Emilia.
Hon visade sig hitta betydligt bättre än vår temporära guide Emil. =)
Hon och två kompisar visade oss till ett av deras favorit ställen i gammla stan.

Helt klart bra röj, strippor på bardisken lite nu och då.
Oklart när/om dom tänkte stänga, men vid fyra-rycket verkade det vara dags att gå hem.
På lördagen var det 36 grader utanför hotellet.

Solen gassade och det var rena medelhavskänslan. Jag och Emil handlade badbyxor,
sen tänkte vi ta oss till stranden i granstaden, Sopot.
Den låg 20-25 minuters vansinnes resa med taxi bort.
Väl i Sopot, hann vi ca en meter ut i den varma sanden innan himmlen öppnade sig.
Regnet vräkte ner och temperaturen sjönk till ca 21.
Chock-väder, helt klart.

Söndag 19 Juli, raceday.
Upp med tuppen klockan 05:30.
Emil och Fräsarn gick väl och la sig med tuppen, för dom var inte så snygga på morognen,
men det gick att skaka liv i dom. Nalle och Andersson var vid klart bättre vigör. =)
Inledningsvis körde jag nästan hela vägen till Ryska gränsen
innan vi kom fram till att vi förmodligen åkte åt fel håll på väg 7...
Det regnade oavbrutet och halvvägs till Ryssland fick vi sms från Arek som sa
att vi kunde ta det lungt och stanna kvar på hotellet till lunch om vi ville pga regnet.
Hmm, I wish.
Efter lite sköna vägarbeten och felkörningar så hittade vi iaf till banan. 10:30. =)
Det gjorde dock ingenting, för skurarna avlöste varandra. Hann gå runt och snacka med lite folk mellan skurarna. Alla var jättetrevliga och tyckte det var kul att vi var där. I Sverige hade knappt ens teamen dykt upp med så dåligt väder, men i Polen finns ett helt annat intresse. Publiken tog skydd i mat/öl-tälten när det regnade som värst bara.

Vid tvåtiden på eftermiddagen kändes det ganska hopplöst att köra något pga skurarna,
så vi startade upp woken och varmkörde uppe på släpet.
Mest för show, och vilket intresse!

Det var flera hundra personer som stog och bara lyssnade.
När jag gick på launchen lös alla upp som solar.
Efteråt fick jag skriva autografer och hade fullt upp med att dela ut flyers och prata med folk.
Desvärre kom det nya skurar som avlöste varandra.

När klockan var fyra-halv fem och det fortfarande regnade var vi nästan på G att åka hem...
...men efter påtryckningar från arrangören lastade vi av. Bara vi körde EN runda,
snälla, inte full effekt, bara ni visar upp bilen på banan?
Att det regnade lite hindrade inte att de polska bilarna och hojjarna körde,
men vi var inte riktigt vana vid den sortens tävlingar.

Här gjordes bara uppehåll i körningarna när det regnade så man inte såg banan.
Lite anorlunda kan man säga. Burnouts i depån och i uppliningen gav endast pluspoäng,
och om man la en fläskig rökare på återlininen blev man mer eller mindre hyllad.
Återlinen som för övrigt gick PÅ banan intill kanten. Mycket udda.
Bleachbox hade dom inte heller, för det var ju inte säkert att någon skulle vilja värma just där...
hmm. =)

Det slutade emellertid att regna och vi körde första rundan strax före 18:00.

Treans synkring sa upp sig med detsamma, blev väl 11,66 nånting.
Lite oklart för jag missade det tidkortet. Tidkorten skulle man hämta med racbilen på återlinen,
men jag förstod inte att återlinen gick på själva strippen utan hittade en taxibana att återlina på.
Min återline slutade med att jag fick köra över diverse gräsmattor, lerhål, avspärrningsband, mm,
för att slutligen åka igenom publikparkeringen innan jag kom tillbaks till depån...
Dessvärre gick det inte att promenera till tidkortsautomaten. Den hanterades endbart av gridgirlsen,
och vaktades av säkerhetspersonalen som bar svarta militärkläder, skyddsväst, handfängsel och batong.
Ingen ide att argumentera mot det. =)
För showens skull körde jag en repa till, men växlade direkt till fyran från tvåan.
Riktig eco-driving.

Tänkte man kunde få titta på 60-fot och 201 meterstiden iaf?
201-meter mättes inte.
60-foten blev inte helt skämmiga 1,63. Klockan stannade på 12,5-118kmh.

Reaktionstiden landade på 0,85.
Tiden startar nämligen när startern trycker på knappen, inte när det blir grönt.
I första rundan blev startern dessutom så rädd när jag gick på launchen för att dutta mig in i stage att hela startförfarandet kom av sig.
Istället för att släppa iväg mig när jag skicka halvmeters eldkvastar genom skärmen stog han och viftade med armarna som att något var på tok. Först när jag släpte gasen för att se vad det var för fel tryckte han.
Suck.

I andra rundan körde jag i vänster line för att inte skjuta brallorna av starten,
men han börja veva och hålla på precis mellan prestage och stage den gången med.
Väldigt svårt att koncentrera sig med en totalt urflippad starter faktiskt...
Hade varit enklare med en dator som slumpat en vettig tid från stage till grönt.

Vi körde en tredje runda strax före 20:00 på kvällen.

60-fot 1,70 och 11,77-168kmh på 402m. Helt ok, utan trea tror jag.
Ingen polack förstod det iaf, så jag tänkte att lika bra att ta seden dit man kommer.
Torr-drog/försökte burna lite framför läktarna på återlinen och folk blev verkligen helt galna. hehe.
Galna på ett positivt sätt kanske ska tilläggas.
-I Sverige hade man ju blivit lynchad. =)

Ganska direkt efter vår sista runda stängde tävlingen för dagen och det var dags för prisutdelning.
Knappt nån ide att gå dit tyckte jag, men kunde väl göra det för att visa vår uppskattning kanske.
Tro på fan att jag vann klassen!

Helt sjukt. Jag blev så paff att jag inte visste vilken nivå jag skulle ställa mig på pallen.
På andraplatsen stod det redan en kille så rent logiskt sett borde det varit överst som var min plats.
Jag ställde mig på tredjeplatsen först och folk vråla, testa överst, men då vråla folk ännu mer.
Eh, kan nån här berätta på Engelska vart jag ska stå kanske?
Hehe, ingen verkade klaga när jag stog kvar överst iaf.
Folk föresten, i Sverige brukar ju prisutdelningen nätt och jämnt besökas av de som ska hämta pris...
....men här gjorde dom det till en show, så det var rätt mycket publik kvar.
Att det var vare sig tävlande eller någon publik kvar öht efter 8 timmars regn var ju bara det helt sjukt grymt!
Dessa mäniskor gillar verkligen sporten, inget snack om saken!

Utöver den stora pokalen, som dessvärre prytts med en plakett med fel årtal,
delades prispengar ut som täckte allt jag spenderat hitintills och lite till.
Inte illa alls! =)

Efter prisutdelningen var det bara lasta upp woken och åka tillbaks till hotellet.
Lastningen gick dock inte helt enkelt eftersom de som var kvar på banan
ville titta närmare, fota eller bli fotade med bilen...
Vi lämnade banan sist av alla, som vanligt. Alltid något som är sig likt. =)


När vi kom tillbaks till hotellet hade säkerhets-parkeringen stängt
så vi parkerade något motvilligt framför entren istället.
Något värre partyhumör var det inte på varken oss eller resten av staden denna söndag,
så firandet fick vänta till måndagen.
På måndag eftermiddag visade kanalen TVN-Turbo repotage från tävlingen som avslutades med woken!
Länk till deras repotage och film:

Efter att vi sett detta blev det obligatoriskt HotWok T-shirt på, innan vi begav oss in till city.
Vi åt och drack så mycket vi orkade utan att kunna göra slut på prispengarna. Underbart.
Måndagen slutade på en slags klubb som hette Absinth.
Andersson visade prov på omåttlig aptit på just drycken absinth
vilket resulterade i kraftiga brister i motorik... hehe.
Jag skulle ju köra på färjan dagen efter så jag tog det något lugnare
och passade på att smita från klubben med Andersson i släptåg.

På tisdags morgonen ville inte Fräsarn följa med hem till Sverige.
Vi checkade in honom på Scandic mitt i city innan vi for till färjan
för att åka tillbaks till gråa Sverige.

Ja Sverige kändes verkligen inte särskillt lockande,
när vi var i ett land som lika gärna kunde ha varit någonstans i medelhavet.
Resan var dock redan bokad, och vi var tvugna att åka för att hinna förbereda oss
inför Actionmeet och Kjula III två veckor senare.

Jag vill speciellt tacka Arek och Emilia, SSS.org.pl,
Järfälla Släpvagnsservice
och teamet som följde med och gjorde den här resan till det mest minnesvärda för 2009!



Nu finns vår egen film från resan klar för nerladdning!

Länk till nerladdningssidan







Back to 2009