Bilsport Action Meet 31 Juli-1 Augusti 2009

Efter segern i Polen var det två lugna veckor.
Det enda som behövde göras med Woken var en liten översyn av växellådan. Treans synkring var inte så vacker, och gaffeln hade blivit lite krokig. Vi passade på att begåva den med stål-gafflar istället för mässings diton som vi kört med tidigare. Vi hann även åkta en sväng till Veidec Festival för att spana på racingen och snacka med alla bekanta.

Fredagen den 31 augusti var det vår tur att ta över Mantorps välpreppade bana.
På vägen ner fick Nalle punka på sin Dodge van och hans reservhjul var lämpligtvis till en Cheva, så jag fick leta upp en däckfirma som kunde ordna med ett nytt däck till den Dodge-fälg som fanns.
Vädret kunde vi inte klaga på i alla fall. Det var fint som i en saga men ju närmare Mantorp vi kom, desto mörkare blev molnen. Ungefär i höjd med avfarten till Mantorp Park började det regna.
GAH!
Skulle förra årets miserabla väder förstöra även detta års upplaga av Bilsport Action Meet?

Det såg verkligen inte bättre ut.
Förra året var det möjligtvis lite varmare och mera getingar, men i övrigt kändes vädret igen. Ungefär vid fyratiden gav tävlingsledningen upp och blåste av fredagens försök att köra. Vi hann besiktiga mellan skurarna i alla fall, och i år flöt besiktningen på riktigt bra.

På lördagen var vädret och humöret åter på topp.


Vi körde totalt fyra rundor på Mantorp.
(Ett tidkort slarvades bort)
Likt tidigare försök att på Mantorp köra rekordfort så gick det fortast i första rundan och därefter gradvis bara långsammare. Bilen går ju klockrent på Kjula så som den är uppsatt och vi ville helst inte ändra för mycket på chassiet eftersom vi skulle till Kjula dagen efter.
Första rundan gick ändå hyggligt tycker jag.

0,18 sec i reaktionstid och 1,60 i 60fot är inte rekord, men ändå helt ok.
Slutfarten 205kmh skvallrar dock om att allting inte står helt rätt till med motorn...




Ett återkommande problem för oss på Mantorp är att det greppar för bra.
Ja, jag vet, det emotsäger sig självt.
Det är som att säga att, gud va det här vattnet var torrt...
...så förlåt. Greppet var INTE för bra.
Vi brukar helt enkelt ha för lite effekt med oss till Mantorp,
och även slutfarterna pratar ju samma språk.




Ju senare på dagen desto långsammare gick det som sagt.

Vanligtvis brukar det gå åt andra hållet, dvs fortare och fortare, men vi är relativt vana att inte följa strömmen... =)




Det är lätt att vara efterklok och tycka att vi borde laddat på mera,
eller skruvat ner bastrycket på kopplingen så att den hade slirat mera i starten.
Nu blev det tyvär inte så, och vi var glada att allt var helt när vi lastade på lördag eftermiddag för att bege oss mot söndagens tävling på Kjula.

En variant hade kunnat vara att inte värma däcken så mycket för att låta dom slira lite mer i starten,
men det hör till startförfarandet och har man hittat en rutin för det som fungerar
blir det offtast bara pannkaka om man börjar yxa med det.
Det har vi testat förr, med icke önskvärt resultat.


Tack för att jag fått låna kanonfina bilder från följande fotografer:
Lars Sikhammar
Peter Rosinski
Alexander Joas Åkesson






Back to 2009