@

2010-07-24/25, BSO Borlänge Street Open

Nu skulle det visa sig ifall mappningen hos PBZ tidigare i veckan givit önskat resultat.
Vi inledde med att slita bort dubbarna från ett av vinterdäcken på lastbilen på vägen till banan.
Ja dubbarna föresten, vi råkade slita bort hela slitbanan egentligen.

Tog ett par timmar att slå, banka, hacka, bända och slutligen borra bort den sista bulten.
Reservhjulet var marginellt bättre än det vi hackade loss, varpå ny snittfart antogs.
Istället för full gas hela tiden körde vi i ca 50kmh från strax norr om Enköping till Borlänge,
för att slippa mera punka.
Vi kom till banan strax efter tolv på natten,
men det gjorde inte så mycket för det var i princip då teamen började släppas in.


Lördagens kval flöt på i god ordning och alla som hann fick tre kvalvändor.
Vi hann bara med två. Woken var iaf betydligt mer lättkörd än innan, och kändes rejält stark.
Dessutom kändes det som att det knappt gick åt någon bensin... =)


Dessvärre fick inte personalen tillträde till fältet mycket innan vi blev insläpta
så prepareringen blev lidande och vi spann kopiöst i starten båda reporna.
Surt kan tyckas, men med 246kmh i slutfart fick vi ändå ett kvitto på att motorn levererar den effekt den ska.
-Och allting höll dessutom ihop!


Det enda vi behövde göra mellan reporna var att tanka och...
...eller kolla soppan iaf, och dricka en kopp kaffe eller två.
Vi klurade lite på hur vi skulle kunna plocka bort effekt på ettans växel,
laborera med däckstryck, sänka startvarv osv. Vi testade lite av varje,
men 60-fots tiderna är närmast att jämföra med vad jag körde 2002.
Med dagens mått mätt, mindre bra.

Repeterbarhet finns ju iaf, och bortsett från starten så gick det väldigt fint.
Inga krångel eller trubbel vilket kändes väldigt skönt.


På lördagen kom det ett par nya hjul till transporten som vi bytte på kvällen innan mörkret föll.
Sedan var det samkväm i terminal-restaurangen en stund innan vi kacklade vidare i depån.

På söndag morgon vaknade vi upp med en sjö i hela depån.
Regnet fullständigt öste ner tidvis. Vid lunch avbröts tävlingen så vi packade och åkte hem.
Bara ett par km från fältet var det torrt på riksvägen. Typiskt.

Även om vi inte lyckades sätta några nya rekord i Borlänge
så var det väldigt skönt att allting höll ihop och med lite mysigt grepp borde det ju gå att åka riktigt fort.
Action Meet på Mantorp är vårat nästa planerade race, och där brukar det ju finnas fäste i överflöd.
Alla tidigare gånger jag kört på Mantorp har jag haft problem att få bilen att orka gå iväg bra.
Frågan är om den effekt vi verkar ha fått fram räcker till den här gången.

När detta skrivs har vi redan varit på Mantorp,
och jag kan ge en liten hint: Effekten räckte till. =)



Foton i detta repotage: woken.se, Markus Ek samt Patrik Jacobsson.






Back