@

Gecco Cup, Koszalin 21-22 Augusti 2010



Likt 2009 blev vi inbjudna att köra en deltävling i Polen och Gecco Cup även detta år.
Från början var det tänkt att vi skulle åka till Polen samma helg som 2009,
men vädret var för ostadigt så arrangörerna var i det närmaste beredda att ställa in.
Istället bjöds vi in att köra ett tvådagars event i närheten av Koszalin, ca 20 mil väster om Gdansk.

Väderleksrapporterna såg verkligen dystra ut med regn i stort sett varje dag.
Hot om regn var dock inget som skrämde oss.
Vi lastade och begav oss mot färjeläget i Nynäshamn på torsdagen oavsett.
Vädret var för övrigt kanon trots att SMHI lovat regn hela dagen.
Jag hade nya byxor och skor till resterande teammedlemmars stora förvåning.

Precis som vanligt var woken för bred för släpet...
...så vi fick fodra kanterna på fronten.

Väl i färjeläget mötte vi upp Mats, Christian, Matte och Emil med sveriges snabbaste folkracebil,
en BMW E30 av särdeles härjat snitt...

Viktiga saker gås igenom på östersjön.

Väl i Gdansk skaffades en riktig karta.
GPS i all ära, men nu kunde ju inget stoppa oss.

Efter att ha kört i cirklar någonstans mellan Gdansk och Sopot någon timme plockades ändå GPSen fram...
Vi stannade på en rastplats strax utanför Rosnowo där vi skulle bo.

I Rosnowo fanns en dygnet runt öppen butik och en mycket mystisk lokal pub.
Vi handlade lite förnödenheter i butiken och kände oss som hemma.

Lördag morgon begav vi oss till banan bara några kilometer bort.
Det var då fortfarande fullt ös på den mystiska puben.
Medans vi lastade av och spände fast tältet i släpet kom brandbilen.
I bakgrunden kan man se ett lite anorlunda sätt att lasta av motorcyklar.



Lördagen inleddes med en bracket-tävling.
Varken vi eller arrangören hade kört bracket förut, och vi var ju ändå där för att köra,
så varför inte?
Banan bestod av sammanfogade betongblock med lite skarvar och höjdskillnader precis som banan i Borsk 2009.
De här betongblocken var dock inte asfalterade vilket visade sig vara mycket positivt.
Mats körde sin första runda strax innan oss och han fick knappt loss hjulen i burnouten.
Det var likadant för oss. Så fort jag kom ur vattnet högg däcken tag i betongen och skickade iväg bilen.
Hur ska detta nu gå, tänkte jag...
...men fasen, det gick ju jättebra. =)
Det dök upp en hayabusa i vänster line som jag skulle köra mot.
Vi satte dail in på 10,0 och Hayabysan satte 10,05 som dial in, så vi startade nästan samtidigt.
Jag var dock låångt före i mål med en tid på 9,85-246kmh.
-Med 1,37 i 60fot!
Vi kunde inte tro att det var sant, men alla andra hade fullt normala 60-fötter i den linen
så vi kan inte annat än tro på resultatet.

Den linen ja.
Det var i höger line, men precis som i Borsk 2009 fick startern totalt frispel när jag gick på launchen,
så resterande repor körde vi i vänster line. Mats körde de flesta av sina repor i höger av samma anledning.
Hans avgasrör mynnar ut på höger sida och mitt på vänster.

Till andra rundan sänkte vi vårat dial in till 9,75 för att inte breaka ut.
Jag tänkte inte så mycket på vad jag skulle köra mot men det var Arek i en Ssanyoung minibuss.
Han hade satt 19,75 som dial in. Som en extra krydda kördes bracketen med pro-gran. Inte sportsman gran.
När han åkt iväg och jag väntat i ett par, tre sekunder trodde jag helt ärligt att det var fel på granen,
så jag åkte iväg istället för att stå kvar och elda up motorn på launchen i 6 sekunder till...
Det blev någonting fel med tidtagningen när jag åkte så långt innan det var grönt,
men man kan helt klart se att det var sämre grepp i vänster line.

Efter ca 300m i första rundan började bilen svajja och bli obehagligt instabil,
så vi höjde wheeliebarsen. Bilen blev mycket stabilare när jag flög över skarvarna i banslut
men 60-fötterna blev ju lidande. Kändes dock ok att göra det för säkerhetens skull.
I första eliminerings-rundan mötte jag en Seat Leon Diesel.
Jag missade starten totalt och seaten kunde stillsamt glida i mål i 134kmh eller vad han nu kan ha kommit upp i.
Nu har jag i alla fall provat bracket och kommit fram till att det verkligen inte är en tävlingsform som passar mig.

Vi körde en runda till på lördagen men jag råkade överstaga så vi fick ingen tid på den rundan.
Kul var att i det närmaste hela tiden var det folk fram och frågade, pekade, klämde och kände på bilen.


Mellan rundorna fanns det massor med andra kul saker att titta på.
Här var lätt de märkligaste bilarna vi såg.
Den gula är en slags vidareutveckling av modellen Capuccino.
Jag träffade ägaren förra året i Borsk och då hade han en Capuccino i alla fall.

Den här röda Fiat 127 är ombyggd av den gråhårige farbrorn i gul väst.
Det mesta som går att byta var utbytt till titan eller dural-aluminium,
Han hade en bok på hatthyllan med bilder på honom och en fiat 127.
Han kunde inte engelska så det var lite svårt att förstå honom,
men det verkade som han varit nån slags teknisk chef på polska fiat fabriken
Bilen vägde iaf 560kg och hade en Corrado motor med turbo och kompressor.

Han ville att alla skulle provsitta förarplatsen och vingen... =)



Böna tog sig en liten tupplur.

På lördagkvällen var det party på området.
Driftinbilarna körde med lampor på de mest osanolika ställena,
det var stripshow på stora scenen med DJs och allehanda kalas.
Vi fick lite vatten i oljan efter lördagens rundor så vi efterdrog toppen och bytte olja.


Efter vämningen inför första rundan på söndagen fick jag inte i backen.
Det visade sig att ena vajern till länkaget hoppat av, men när vi satte dit det fanns det inga växlar åt nåt håll.
Mycket besynnerligt. Vi tog ner lådan men kunde inte finna något som var fel.
Satte upp lådan igen och allting funkade nu som det skulle...
...utan att vi gjort något.
Spökfel.


Med spöket bortjagat körde vi sedan 10,43 och 10,33.
Vi testade en mexansk tillverkad uppsättning Champion efter rekomendation,
varpå det misstände och konstrade i första rundan med 223kmh som resultat.

Nu återstod bara elimineringen.
Vädret slog om ganska snabbt med hur kolsvarta moln som helst. Molnen seglade dock förbi banan
och det såg helt klart ut som att vi skulle klara oss. Tidtagningen strulade precis när vi skulle köra,
och medans vi stog framme vid vattnet och väntade på tidtagningen vände vinden och de svarta molnen for in över banan.
Panik utbröt. Det började ösregna så som det bara gör på film. Vårat tält blåste omkull och tog med sig ett staket,
banderoller for som vimplar över området och det gick knapt att se ut när jag försökte backa tillbaks
till vår ödelagda depå, med verktyg, tält och folk huller om buller.

Efter en kvart eller så slutade det regna och vi kunde börja försöka reda ut röran.
Det kom ett par skurar till innan vi kunde gå och hämta ut pokalerna för bäst kvaltid.

Mats och Christian körda snabbast i RWD Turbo, samt knep förstaplatsen i King of Poland.
Vi kom följdaktligen tvåa i King of Poland.

När vi vikt ihop tältet och lastat woken blev det hur fint väder som helst.


Böna försöker torka sina skor på gas-spisen
medans jag mumsar i mig de sista gurkorna.

Innan vi åkte till färjan på måndagen stannade vi till i Gdansk centrum och åt en rekorderlig lunch på kajen.
Det var vi väl värda efter en helg med grillade korvar, köttstycken och vitt bröd med olika former av pålägg.


Här var ett jäkla skönt gäng vi lärde känna på färjan

Backa på färjan såklart.

Hemma igen.
Trötta, slitna men med en himmla massa glada minnen i bagaget.
Vi har verkligen blivit så grymt bra bemötta under hela resan,
och jag kan inte säga annat än jag sa efter vår förra polenresa.
Detta var helt klart årets all time high!


Jag vill speciellt tacka Arek, Lukasz, Michal och SSS
för att vi fått möjligheten att komma till Polen och tävla två år i rad.
Vi som åkte med woken och var med på detta äventyr var jag, Björn Holmberg,
Björn Nordman, Björn Rickan och Therese Bodell.
BMW-teamet bestod av Mats Jakobsson, Christian Thomasson, Mattias Beer och Emil Larsson.

Hoppas vi syns i Polen nästa år med! =)








Back