@

2010-05-29/30, Mälardalen Open 1-2010
Lördagen bjöd oss på både sol, regn och hagel.
Vi tappade generator-remmen i första rundan. Förra året tappade vi ju slutröret,
så det verkar som det hör till att tappa något varje år. Humöret tappar vi dock aldrig.
Nalle stormade iväg och skaffade en ny rem men vi missade andra kval rundan på lördagen.
En kul grej var att Robert Uhr skruvat ihop sin Saab och försökte köra ifrån oss.
Vi körde 10,36 i vår enda kvalrunda på lördagen medans Robert körde 10,26 så han var ju mäkta nöjd.

Lördagkvällens fest handlade till största delen om att hålla styr på familjen Larsson och hans fans,
som inte visste några gränser för lyckan över att med deras nybyggda BMW E36 köra 8,0 och bli kvaletta.

På Söndagen var vädret precis som sig bör på Kjula strålande!
Av olika anledningar så tilläts endast ett fåtal köra en kvalsväng på söndagen,
dock ej vår klass ten'n half, utan vi gick direkt på eliminering när daggen lagt sig.


Vi körde första rundan mot Jan Fredriksson i en Dodge Dart.
Det var den bilen vi körde mot när vi sprängde motorn förra året.
Dock med en annan förare. Nu hade han kvalat 10,0 men med en bedrövlig reaktionstid
så det kändes som att det fanns hopp om att gå vidare.
Ett par hekto mer laddtryck och vara lite vaken vid granen så borde det lösa sig tänkte jag.
Jag fick inte riktigt fram det laddtryck jag önskat, men körde nytt personbästa på 60fot 1,48s.
Körde 10,01-223kmh med 0,12sekunder i reaktion så i teorin såg ju allt bra ut.
Herr fredriksson var dock inte den som lät slumpen avgöra utan laddade på med lite extra gas
och körde 9,3. Jag var en halv billängd efter över mål...

Efter att vi åkt ut ur elimineringen körde vi en repa i test-n-tune
för att försöka lista ut varför vi inte fick det laddtryck vi ställt in på laddtrycksstyrningen.
Istället för 3bar som jag ställt in fick vi ynka 1,6 vilket motsvarar ca 5-600hk


Bilen och motorn kändes bortsett från effektbristen riktigt bra.
Det känns som att tendenserna att bogga i starten är ett minne blott.
Nu lämnar bilen linjen med däckspinn vilket är betydligt enklare att jobba utifrån.

Väl i garaget tryck-testades hela systemet igen, alla slangar, kopplingar testades,
Vi byggde en teststation för att provköra wastegaten med laddtrycksstyrningen,
men ingenstans fann vi någon logisk förklaring.
Det enda som kändes tveksamt var turbons skick. Den har ju sett bättre dagar
då den ätit grus på insugssidan och tändstift, ventiler och avgaskanaler på avgassidan...
Dessutom har den tryckt ur sig olja lite här och var, men inget överdrivet glapp eller så.

Eftersom turbon var det enda som inte kändes helt hundra testade vi med en annan turbo.
Det blev en temporär lösning med wastegaten skrikandes öppet och ett avgassystem som...
...eh, ja leder ut avgaserna iaf. =)

Inte heller ny turbo var lösningen för att få laddtryck.
Vi fick uppåt 1,6på låga växlar men bara 1,2-1,3 på högre.
Man kan ju tycka att vi kollat precis allting hundra gånger,
men tillslut fann jag att tändstiften inte verkade må helt prima.

Jag monterade en ny uppsättning tändstift och tog en liten provtur,
och vipps var inte laddtrycksmätaren det primära att hålla koll på.
-Vilken skillnad!
Nu ska vi försöka reda ut om det är stiften som har stagnerat i kvalitet,
om det är tändsystemet som inte orkar eller en kombination.
Efter en kort test-sväng med en ny uppsättning Champion C57-stift var ytterligare ett sprucket.
En uppsättning NGK från lokala OK-macken inhandlades för kaffepengar och testades också.
Dessa verkade klara av jobbet betydligt bättre.

Snart är det dags att packa ihop verkstaden och bege sig mot Kjula igen.
Då får vi svaret på ifall tändstiften var lösningen på årets laddtrycks-mysterium.






Back