@

2011-08-05, Bilsport Actionmeet

Det var ett tight schema att få bilen körklar till Actionmeet.
20 dagar tidigare hade den gnistade specialgjorda adapter-axeln mellan Volvo lådans
ingående axel och splinesen i slirkopplingen spruckit uppe i Färilla...
Killen som tillverkade den förra för ett par år sedan hade bytt jobb,
var på semester och gick inte att få tag i.
En vild jakt på en gnist och härdverkstad som hade tid och lust att ta sig an uppdraget tog vid.
Kan tyckas som en enkel uppgift, men i slutet av Juli är i stort sett alla på semester.
Jag fick dock napp hos STEHLO i Eskilstuna.
En glad kille som hette Tobbe svarade i andra änden när jag ringde.
Firman hade visserligen semesterstängt men han var VD och inne på kontoret
för att fixa med lite papper och råkade svara av bara farten.
-Så lämpligt.

Det blev ett par turer mellan Stockholm och Eskilstuna för att få till adaptern.
Först för att lämna in axlar och lameller så han skulle kunna göra en ritning.
Sedan hämta hem den gnistade adaptern för att svarva till den.


Sedan tillbaks för att få den härdad.
Härdverkstaden var också semesterstängd med Tobbes far som skötte härdningen
fick glatt dra igång ugnarna för min lilla bit.
Jag kan inte nog tacka för den suveräna servicen.


Det var med knapp marginal vi hann få ihop alting inför Actionmeet,
och det var med andan i halsen som jag och Nalle kom fram till Mantorp Parks låsta grindar...
...som 10 minuter tidigare stått vidöppna och släpt in alla raceteam som ville sätta up depån i lugn och ro.
Nu var det så bommat och låst att man inte ens kunde komma in till fots och hälsa på de som redan var där.
Det fanns det en vakt som såg till. Nähäpp. Bara att försöka slå upp tältet på parkeringen utanför då.
Typiskt hade vi fått fel tältpinnar med oss till kupoltältet så vi fick skarva med en domkraft och lite silvertejp.
Har ingen bild på det, men tältet såg väldigt tattarmässigt ut.

När klockan var tidigt på morgonen och regnet hängde i luften öppnades grindarna.
Vi tog sats och kämpade oss förbi kön och in på området.

Väl inne stod funktionärer var tionde meter och pekade åt varsitt håll.
Ingen riktig klarhet fick vi i vart de tyckte vi skulle åka, men vi letade oss ner till depån.
Lastade av. Sedan fick jag åka runt lite på området för att hitta anmälningen och besiktningen,
som för övrigt gick väldigt smidigt. Inte tre timmar kö som det varit tidigare år.
Tummen upp för det!
Dessutom började vädret klarna upp och det blev helt strålande!


Inför detta års Actionmeet hade det deklarerats att pris skulle delas ut till den med bäst reaktionstid.
Detta för att engagera förarna att försöka åka iväg på grönt ljus istället för att vänta i tolv sekunder
och bygga laddtryck som många sysslar med på Bilsports events. Dessutom skulle det ju bli en rättvis
form av tävling. Vem som helst skulle ju kunna ha bäst reaktionstid. Eller?
Efterssom jag inte får köra med de andra grävlingarna utan i klassen Max-outlaw-super-nånting
då Woken varken är besiktigad hos Svensk Bilprovning eller gör sig särskilt bra på mönstrade däck
så brukar jag inte ha någon som helst chans att vinna.
I min klass kör bilarna allt från 6-18 sekunder.
Jag kom utan överaskning på 6e eller 7e plats av ca 30 bilar.
Däremot så vet jag ju att jag brukar kunna vara ganska kvick iväg
så jag hade siktet inställt på reaktionstids-pokalen...

...och jag måste ju säga att jag överträffade mig själv när jag i första rundan för dagen
klipper till med en reaktionstid på 0,0009 sekunder.
Kalla det gärna tjyvstart, men det var på rätt sida!
På gränsen? Javisst, men för mig handlade det bara om att sätta en bra reaktionstid.

När den bedriften var avklarad i första rundan kunde vi koppla av lite och tuna motorn
som inte riktigt ville prestera som vi tänkt oss.
Av någon anledning ville inte riktigt laddtrycket nå dit vi ville.
Medans vi testade olika lösningar för det passade jag på att sätta ett par hyggliga reaktionstider till.

Om man bortser från sista rundan när jag tappade bilen rakt in i stage.
Efterssom det ändå inte spelade någon roll hur bra reaktionstid jag fick så lät jag klockan ticka på.


Under prisutdelningen satt vi tålmodigt och väntade medans det delades ut pokaler för både
bredast sladd, blankast lack, ostigaste baslåda och snabbaste tid i respektive klass.
När det bara var en pokal kvar på bordet var det min tur att krama kranskullan.




I tidningen som kom ut efter eventet gick det att läsa om min insats:


Stort tack Bilsport för ett lyckat event.
Det kändes fantastiskt att kunna åka hem med en pokal och utan att något ens gick sönder...
...eller i alla fall kändes det som att inget gått sönder. =)
Mera om det i nästa repotage om Mälardalen Open #3








Back