@

2011-05-14/15, Kjula 660 Pro Test N Tune

Efter en lång vinter är förväntningarna höga och funderingarna många.
Kommer vinterns uppdateringar på bilen göra någon skillnad?
Hur är greppet?
Var är tältet?
Startar lastbilen?
Hur var det nu man gjorde?
Någon som ens kommer ihåg vägen till banan?

Istället för att försöka leta reda på fjolårets teamkläder gick IDG-Tools in och sponsrade med nya.

Det tackar vi för. =)

När motorn gicks igenom under vintern visade det sig att en kolv spruckit och skurit.

Exakt vem som kom först är lite svårt att avgöra.
Japtuning gick in och sponsrade med nya kolvar och lager,
så att en ny motor kunde sättas ihop.


En annan detalj var att insuget återigen spruckit mellan runners och plenum.
Ett par stadiga aluminiumprofiler på undersidan borde få insuget på andra tankar...


För säkerhets skull skaffade jag nya förarkläder och en ny bromsskärm.
Dessvärre dök inte dessa upp förräns veckan EFTER tävlingen,
så den gamla overallen fick duga. Bromsskärmen från i fjol var dock bara ett stort hål och ett par linor var av...
...så den var utom räddning.
Istället fick jag låna en lite större skärm från en granne i garaget.
Större är ju alltid bättre så det såg jag inte som något problem.
Jag återkommer till detta senare... =)

Utöver det kändes det som att den gamle gode Garrett GT42-R turbon gjort sitt.
En bättre begagnad Borg Warner 375 dök upp på annons till rätt pris, så det var bara att slå till.

Inte fullt så kromad och fancy, men inte ett dugg sämre för det lät det visa sig.

Lastbilen startade som den skulle efter lite sedvanlig vårstädning.
Nya dörrlås, ny stereo och ja, till och med vindrutan blev sönderslagen under vintern.
Lyckades även få monstret besiktigat. (och godkänt tillslut)


Inte för att det var särskilt svårt att hitta till banan,
men vi var inte avlastade och klara förrns det var mörkt.

Therese åkte lite vilse och ringde iofs från Västerås, men vi skyller det på hennes GPS...


På lördag morgon fann vi oss ganska bra i depån.
Lite längre bort från startplattan än vi gjort när vi körde TH (Ten n half-10,5" slicks) klassen,
men här nere vid hangarerna fanns det tillgång till el så vi slapp ha elverket puttrandes så fort någon var kaffesugen.




En sista koll av bilen och en redig varmkörning så är vi klara för start.


Årets första burnout är alltid den bästa!


Fille vinkar tillbaks bilen i sina spår så gott det går,
medans Nalle står kvar vid vattnet och dirigerar.


Sedan är det bara upp till mig som förare att försöka göra det bästa av materialet.
Observera starterns muntra min när jag kliver på launch-controlen... =)


Repan kändes helt okej, och nya turbon verkade förstått sitt uppdrag.
Riktigt förträffligt till och med.
Inte något nytt rekord redan i första rundan och en medioker 60-fot,
men slutfarten på 254kmh visar på att turbon definitivt levererar luft i god mängd!
Loggen visade på 3,4 bar med samma inställning på laddtrycksstyrningen som den gamla turbon gav 2,9.

I denna repan gick jag i mål på varvstopp och med treans växel i.
Teoretiskt ska trean räcka till 260kmh, men där har vi det där med teori och praktik...

Efter målgång hände dock något högst besynnerligt.
Istället för att bilen bara bromsade lite snyggt och prydligt så som den gjort tidigare år,
såg jag helt plötsligt bara asfalt i vindrutan och fick parera fram och tillbaka på ett sätt
jag tidigare aldrig någonsin gjort. I synnerhet inte i 250kmh+.

Jag berättade detta fenomen för teamet när jag kom tillbaks till depån,
men alla var bara så glada att jag kört 9,64 och 254kmh att det inte gavs något utrymme.
Även jag tyckte nog att det lät väldigt konstigt.
-Det är ju precis därför man har bromsskärm. För att den INTE ska kränga och bete sig uppe vid mål.
Hmm, ja det var nog bara inbillning. Får testa att verkligen gasa in i skärmen i nästa runda så ska det nog gå bättre.


Det var inte förräns tävlingen efter som jag fick se dessa bilder och filmklipp:


Filmad av Kalle Uhr


Man kan altså ha FÖR stor brmsskärm.


Med en idiots övertygelse om att det bara var inbillning så gjorde vi ett nytt försök at hitta tillbaks till 9,35 som vi körde i höstas.
Eftersom jag förmodligen bara släppt gasen innan skärmen vecklats ut tänkte jag prova att växla till fyran
innan mål så att inte motorn skulle kännas så ansträngd även om skärmen skulle ta tid på sig att vecklas ut...
-Kändes logiskt då.

Allt klart för andra repan.




Bilderna kan lika gärna vara från tredje, men jag tror ni förstår poängen.
Motorn vrålar, det ryker, alla jublar och luktar sommar...
=)

Andra rundan var väldigt snarlik den första bortsett från att bilen lyftes ännu högre upp i luften
när bromsskärmen vecklades ut och jag fick parera ännu mera.
Efter andra rundan började jag faktiskt känna ett visst obehag inför att dra skärmen i tredje rundan.
Det kunde knappast vara inbillning två gånger i rad...


Inför tredje rundan upptäckte vi att den inbyggda map-sensorn i Autronic SM4 bara går till 440kpa,
så när laddtrycket passerade 3,4bar gick sprutet i limp home (vilket var ställt till 0,8 bar)
En justering av limp home tabellen så at sprutet förstod att när laddtrycket är över 3,4 bar lär det vara i trakterna kring 3,5.
Kan kännas logiskt men det är ju till att man ställer in det också...

Med det justerat mosade det på riktigt bra.
Bara för jag var så orolig inför vad skärmen skulle hitta på för hyss den här gången
så vågade jag inte ens titta upp i backspegeln efter mål. När jag åkt på full gas på fyrans växel i ca 100 meter
tittade jag upp och kunde kallt konstatera att något hänt och den hade fasnat i påsen...
Ve och fasa. Nu började det gå riktigt fort. På riktigt. Har ingen hastighetsmätare men undan gick det.
Hann bromsa till två gånger innan jag for förbi 600m-linjen (600m efter mål altså).
Varje gång man försöker bromsa hårt vill bilen ställa sig lite på tvären så det är ingen bra plan att försöka tvärnita.
Som tur erbjuder Kjula en riktigt lång och fin bromssträcka på säkert över en Km, så det var ingen risk för avåkning.

När jag stannat och skulle se efter vad som hänt med skärmen kom den farandes rakt i ansiktet.
-Tur man har hjälm ibland. =)

Hur gick det då?
Jag sa ju att det mosade på:

En putsning av Europarekordet med 0,12 sekunder!
Riktigt kul att sätta nytt rekord redan på första tävlingen för säsongen, och inget gick ens sönder.
Bara tanka, fika och köra.

Nu måste vi ordna nya dekaler till intercoolern. =)



Några ur teamet ser fräna ut.
Från vänster: Micke, Nattis, Nalle, Fille, Elmer, Andersson och Ernie som vänder ryggen till:

Här sitter Eve, Larsson och valda delar ur Woken teamet och fikar lite mellan rundorna:

Eve skrev ett vädigt fint bloginlägg på garaget.org
från helgen som kan vara värt att läsa:


Söndagens eliminering regnade dessvärre bort,
så istället tittade vi på flyguppvisning och noterade att Walm Racings FC kaross hjulhus
passade löjligt bra in mot deras buss och någon teambils hjul i rätt vinkel...



Missa inte filmen från eventet:

(Länk till nerladdningsslida)


Om en vecka styr vi kosan mot EDPS premiär på Emmaboda flygfält i Småland.
Hoppas på bättre väder och kanske ännu bättre tider rent utav?







Back