@

2011-08-13/14, Kjula Mälardalen Open #3

Nu börjar säsongen lida mot sitt slut och vi börjar känna att
vi fått ordning på bitarna, men ändå ville inte riktigt allt falla på plats.

Adapter-axeln som sprack på Mantorp var gjord av ett bra stål,
men eftersom den gick sönder nästan på en gång letade Tobbe på STEHLO fram ett Uddeholm-stål,
som hette Unimax. Det skulle tydligen vara ett riktigt raket-material.
(Himmla mycket enklare att komma ihåg ett namn istället för nummer som alla andra material heter)
När jag hämtade den nya axeln var den lite grön och konstig, men efter en snabbis i svarven
blev den riktigt hal.


När den sedan kom tillbaks från härdningen kunde man verkligen känna att,
den här prylen lär klara ett kärnvapenkrig om det skulle behövas.
Den blev 54 rockwell (besynnerligt mått). I vardagligt tal är det samma som skithårt.


Kvalkörningarna gick helt okej, även om jag missade första kvalsvängen.
Inte så att jag missade den svängen. Jag var bara lite väl het på gröten
efter mitt konststycke att sätta en trippel-nolla i reaktionstid på Mantorp.
Här på Kjula resulterade det i ett väldigt rött rödljus och i den repan registrerades ingen tid.


I andra och tredje kvalrepan tog jag det lite lugnare vilket i slutet på dagen gav mig en tredje kvalplacering.



Efter tredje kvalrundan kunde jag dock inte trycka ner koplingen när jag vecklat in skärmen i banslut.
Pedalen var helt stumm så det gick inte att frikoppla alls. Men det drev heller ingenting...
...så det fick bli lite bogsering tillbaka till depån.

Under dagens körningar hade jag noterat ett bekant gnisslande från transmissionen
så jag blev väl egentligen inte jätte-förvånad.
Det var adapter-axeln som vandrat in på växellådans ingående axel och svarvat bort slavcylindern.

Allting hade svarvats och smält ihop så vi fick slägga isär bitarna.
Det hör ju inte till vanligheterna att detta inträffar så jag fick bita i det sura
och åka hem till garaget för att tillverka ett stadigare stopp till adaptern och hämta en ny slavcylinder.


Söndag morgon var allt lagat, justerat, putsat och fejjat inför elimineringen.


Även om vi inte lyckades sätta några nya rekord under elimineringen
och vi fick någon frisläng pga lost fire hos motståndaren tog vi oss i alla fall till final.
I finalen mötte vi Patrik Larssons svarta BMW (närmast i bild)
Han körde en låg 8 så det gick inte att rå på dessvärre.
I synnerhet efterssom min växellåda återigen tackade för sig.


På det hela taget så var detta ändå en mycket lyckad tävling.
Inte så mycket saker som gick sönder om man borser från det ständigt återkommande växellåds-
bekymmren. Förhoppningsvis ska vi finna en hållbar lösning på det till nästa säsong.


Efter att vi kommit hem började jag lite spontant pyssla lite med motorn,
och upptäckte till min fasa att ett av oljerören som sköter smörjningen av kammarna hade vibrerat av.
Det tog ett par timmar att hitta den av-vibrerade stumpen, men annars var det ingen fara.

Bara smälla dit ett nytt rör och leta efter en ny växellåda till Slight Return.


Stort tack till Malin Mallann Ulfves för grymma bilder! www.mallannphotos.se








Back