@

Sista tävlingen för säsongen brukar vanligtvis heta Slight Return och gå av stapeln i mitten
av September på Kjula dragway i Eskilstuna. Inte för att vi missade den, men den var ej sista
tävlingen 2011. I år hette den Night of Fire och gick på nybyggda Tierp Arena i månadsskiftet
September Oktober. Arenan byggdes under vintern 2010/2011 och liknar ingenting annat på den här sidan atlanten.

Läktarna rymmer 20.000 åskådare, är 200m långa och 15m höga på vardera sida om banan. Banan är gjuten
i betong och man kör nästan rakt mot norr för att slippa motljus oavsett om man kör på förmiddagen
eller eftermiddagen. Den erbjuder så bra förutsättningar att nya Europarekord körts i de flesta klasser
på bara ett år. I framtiden kommer man att säga före eller efter Tierp.


Man skulle kunna tro att det skulle vara riskabelt att köra en tävling så sent på sommaren,
men vädergudarna var verkligen på vår sida den här helgen.


Planen var egentligen att vi skulle kört på Tierp helgen innan Night of Fire på ett event öppet enbart
för Europeiska och Japanska bilar. Ett lurigt fel inuti växellådan gjorde att vi inte kunde köra det eventet
och lika bra var väl det såhär med facit i hand. Jag kan dock inte säga att vi inte försökte.
Vid midnatt kvällen innan det eventet var vi iväg till Uppsala för att köpa en ny låda.
Det hjälpte föga då felet var en del i länkaget som jag gjort justerbar och nu justerat bort mig på.
Till Night of Fire var det dock löst.
Nu hade vi dessutom en extra låda vi kunde ta med.

För er som är lite vassa på kalendern har redan listat ut att tävlingen gick Fredag-Lördag istället för
Lördag-Söndag som brukligt är. Vet inte om det var någon närliggande kyrka som protesterat, men efterssom
alla i teamet har vanliga jobb som vi försöker hinna med mån-fre så blev det kärvt att hinna iväg redan på
torsdag kväll så vi åkte fredag morgon istället. Våran klass var först ut på morgonen så vi missade den rundan
då vi inte hunnit lasta av och besiktiga.
Lika väl var det för banan var inte riktigt vaken så tidigt på morgonen med 16 grader i luften.
Till klassens andra runda var vi desto bättre förberedda.



Ganska krafiga däcksvibrationer gjorde att 60-foten blev lidande.
På kjula två veckor hade vi brottats med att vi inte riktigt kunde få ner laddtrycket på ettans växel
tillräckligt, så första rundan här var mest ett test för att se ifall någon av de tre olika laddtrycksstyrningarna
skulle klara av den till synes enkla uppgiften. Vi började med den fristående godingen Innovate Boostcontroller.
Den har alltid fungerat klockrent på banan men uruselt så fort man satt upp motorn i en dyno då den är lite för
exakt och börjar motkompensera när bromsbänkarnas lägger på last...
...då räknar ju dynon ut att det kommer ta för lång tid att genomföra pullet så den släpper,
då sjunker oxå laddtrycket vilket direkt kompenseras tillbaks av styrningen,
och sådär håller dom på så det svajjar hej vilt och ingen blir riktigt nöjd.
-Men nu var vi som sagt på banan och där fungerar inte Autronics laddtrycksstyrning som jag vill.
Innovaten fungerade precis som det var tänkt, men lite för bra för Tierps fantastiska fäste.
Där räckte inte 1 bar laddtryck till för att få iväg bilen som det var tänkt...
...men det blir ju fler kvalrundor så ingen panik.

Efter rundan gick vi och satte oss på läktaren för att se när Top Doorslammer skulle köra.
Lyckligt ovetandes om det faktum att växellådan spruckit på grund av däcksvibrationerna i första rundan.
När vi gick tillbaks till bilen och upptäckte pölen med växellåds olja under bilen blev det förståss lite brådis.

Vi hade med oss tre uppsättningar drev men inget hus.
-Dom är ju så jobbiga att släpa med och dom brukar ju inte gå sönder...
...hmm. Nåja.
Efter lite överläggningar kom vi fram till att den snabbaste lösningen var att åka till Uppsala bildemontering
och köpa en ny att ta huset ifrån. Lite surt när jag hade fem sex hus hemma i garaget, men vi skulle aldrig
hinna fram och tillbaks och flytta över allting innan dagens körningar var över.
Nu missade vi tredje kvalsvängen ändå med ca tio minuter och sedan blev det för mörkt för att kunna köra en fjärde.
-Sånt som händer.

Lördagen erbjöd inga kvalrundor alls, utan det var eliminering direkt.
Jag hamnade på sjätte kvalplats i åttabilars-stegen med mina 9,23-250kmh och skulle möta Andreas Bäckström
med en PPF-trimmad BMW E21 som var kval trea med 8,45-230kmh. Utgången kändes relativt given. Han kanske inte
är en kobra på granen, men SÅ mycket bättre reaktion är ju orimligt att hoppas på. Man behövde dock inte lasta
och åka hem även om man skulle åka ut i första rundan. Alla som åkte ut kunde ställa sig i en test n tune-kö
bakom arenan och köra lite när tillfälle gavs. Den kön växte sig av naturliga skäl sig ganska lång relativt tidigt,
men man behövde ju inte lasta och åka hem i alla fall.
-om man åkte ut.



Nu laddade vi på lite mera än i kvalet och justerade även kopplingen något.
Inte supermycket, men lite. Det var redan efter lunch och banan hade så att säga vaknat.
Jag eldade iväg som vanligt med 0,14 sekunder i reaktion medans Bäckis stod kvar och fipplade
i hela 0,92 sekunder. Redan där var det avgjort! Jag var först över mål på 9,02-250kmh och Bäckis
kom aldrig ifatt trots imponerande 8,52-280kmh!

Nu började ju den dära åttan kännas jobbigt nära... =)

För att undvika tråkiga överaskningar gick vi igenom bilen minitiöst efter rundan, men allting verkade
vara helt och fungera. Då tog vi lunch som vi inte vågat ta innan första rundan. Min mamma tar en paus
i depåtältet medans syrran och hennes bonusbarn tar en promenad och Fille kollar in Kalle Uhrs Opel Corsa
som körde tre stycken niosekunders repor under fredagens kval men efterssom han inte besiktigat chassiet
fick han inte köra fortare än 10,0. Vid ett tappert försök att besiktiga chassiet på plats uppdagades att
han byggt buren enligt banracing reglementet och då var rören i för tunnt gods...


Knappt hade vi sköljt ner lunchen med kaffe så var det dags för andra eliminerings rundan. Vi skulle möta
Jens Gustavsson från Sävar men han hade vatten i oljan så han stod över. Det var så jag förstod det där och då.
Senare uppdagades att det uppstått ett tråkigt missförstånd. Han trodde vi tänkte lämna in en protest mot honom
då hans bränslesystem såg ut att kunna slå i banan vid ett hjullyft. Det min mekaniker Fille sa var att vi
absolut INTE tänkte lämna in någon protest, men det feltolkades å det grövsta och för ett ögonblick blev det
hetsjakt och glåpord på Sävars forum om nissan-idioter och stockholmsjävlar...
-Tråkigt att läsa sådant, men det är utrett och löst nu tack och lov. Hursomhelst så blev det en solorunda för
min del i semifinalen. Nu tänkte vi att 9,02 är ju så löjligt nära en åtta så allt som kan behövas är ju något
hekto extra laddtryck?



Dessvärre hade en liten säkerhets detalj glömts kvar i databoxen, så när laddtrycksmätaren gick i botten
och lite där till slog sprutet ifrån. Motorn misstände och betedde sig allmänt illa. Till råga på allt
lyckades jag glida in i stage för tidigt så trots att det var en solorepa och jag hade all tid i världen
fick jag en reaktionstid på skämmiga 0,32s.

Upenbart var i alla fall att allting enbart blev bättre av mer laddtryck, så en höjning av laddtrycket
och rensning av säkerhetsfunktioner i sprutet så borde saken vara biff?
En uppsättning nya stift kunde man ju inte neka till heller. Nu var det ju i alla fall final.
Vi hann knappt packa ihop bromsskärmen föräns det var dags att rulla upp mot plattan. Test n tune hade givits
för mycket körtid under dagen, det var lite för dåligt tempo mellan rundorna så tävlingsledningen började få
lite panik för att hinna köra klart tävlingen innan mörkret föll. Det märktes för på plattan rådde ganska stor
förvirring och med en del märkliga kontraordrar.

Här står vi bakom arenan och väntar på att få köra in genom portalen.

Totte står och skäms i test n tune kön efterssom han breakat ut,
dvs kört nytt personbästa på 8,26 trots att Super Comp har 8,90 som break out.

I finalen skulle vi möta Jim Bergström med sin BMW E30 som han var kval fyra med 8,79-253kmh.
Jag visste att Jim inte brukar vara altför snabb i starten, men hans bil är ganska stabil
och gör höga åttor hela dagarna.
-Tar jag honom inte på reaktionen är det kört,
men å andra sidan kan jag ju knappast bli sämre än tvåa...
...om jag inte tar honom på reaktionen,
fast det klart, tvåa är ju rätt bra. Runner up lixom...
...eller så drar jag bara iväg så jäkla tidigt att han inte har en chans.
-Nä, ta det lungt nu. Må bäste man vinna...
...men se för fasen till och var iväg först nu bara. Först!
Jag är ju bäst. Klart jag ska vinna. Dra iväg först bara så är du bäst.
Bäst i klassen, bäst i Europa. Chef helt enkelt. Fippla inte bort det här nu.
Luuuugn och fin...

Ungefär så snurrade mina tankar när vi rullade igenom portalen inför sista rundan för året,
finalen i klassen 4to6 på Tierp Arena. Det här kunde bli historiskt...
Men lika gärna fiasko. Nä historiskt ska det bli. Historiskt.



-och Historiskt blev det!
Europas första åtta med framhjulsdrift!
Jag var iväg på 0,09 sekunder mot Jims 0,31 så han hade egentligen inte en chans,
men man kan inte säga att det var utan fajt. Jag var iväg 0,22 sekunder före men vid 60 foten
var han endast 0,006 sekunder efter. Vid 201m var jag 0,04 sekunder efter, men jag hämtade hem
det på slutet och var först över mållinjen med 0,03 sekunders marginal!


En lustig detalj är att det inte finns någon scoreboard riktad mot banslut på en såpass state of the art
anläggning. Säkerhets personalen visste inte ens att det var final utan kom fram och frågade hur det gick.
-Hur det gick? Jag vann ju finalen! Jag vann finalen! Triumferade jag.
Helt ovetandes om hur fort det gått rullade jag och Jim tillbaks mot depån för egna maskiner för att
ställa upp framför läktarna precis vid starten så som man gör efter finalerna för att ta emot publikens jubel.
När jag fick se tidkortet var det som en dröm jag inte visste jag hade gått i uppfyllelse!



Så småning om var det prisutdelning som avslutades med crackel fest och enorma fyrverkerier.
Crackel fest går ut på att man ställer upp så många fräna bilar längs banan man kan få plats med,
sedan är det varvstopp och spruta eld värst som gäller. Fyverkerier hajjar dom flesta vad det går ut på. =)


Efter prisutdelning och champanjedush av Patrik Larsson var det fantastiskt skönt att kunna gå
och ta en riktig dusch i teamhuset. Det är en typisk fördel med den här nivån på anläggning.
Det finns riktig dusch, riktiga toaletter, nära till rinnande vatten och elektricitet överallt.

När hygienen var avklarad begav vi oss mot efterfesten i Guldladan. Där var det live-band och bra röj,
men ölen var väl dyr. Det gjorde dock inget för nu skulle det firas! Jag hade fortfarande inte riktigt
förstått vidden av det jag gjort tidigare på dagen men jag började ana då för mig vilt främmande folk
kom fram och grattulerade och berättade hur imponerade de var.

På söndag förmiddag, eller ja, tidig eftermiddag iaf, var det dags att packa ihop allting och åka ett varv
i depån och ta farväl av alla racers till nästa säsong innan vi begav oss till en pizzeria inne i Tierp.
Pizzan gav Tea en gratis tarmsköljning så nästa år blir det förmodligen Sibylla i bästa fall.

Det här var helt klart det bästa vi gjort, all time high!
Dags att göra rent bakrutan snart.


Tidningen bilsport grattulerade oss för bedriften både på webben och i tidningen:




Klicka på länken nedan för att se filmer från eventet:



Jag vill framför allt tacka mitt team, Björn Nordman, Therese Bodell, Filip Säfsten, Martin Elmerstad, Daniel Andersson,
och mina sponsorer Japtuning, DTE Racing, IDG-Tools, ScaryPaint, CRS-Motorrenovering och J-style
Utan er hjälp hade detta aldrig varit möjligt!
Jag har fått hjälp av en väldig massa mer personer och företag längs vägen, men kan inte räkna upp alla med risk att någon blir bortglömd.
Ni har alla bidragit med det ni kunnat och ska ha enormt stort tack för det.


Jag vill även passa på att hedra min far Kjell Holmberg som gick bort tre veckor innan den här tävlingen.
Jag vet att du är med mig för alltid och jag ska aldrig glömma alla fina minnen vi har tilsammans.
Älskar dig och saknar dig.



Foto på sidan: Markus Ek, Daniel Johansson, Malin "Mallan" Ulfves, Kent Lindström, Patrik Jacobsson, Sami "WolfMan" Holm,
samt några egna.





Back