@


Efter den lyckade bromsningen hos PBZ och en snabb genomgång av motorn
så var vi ju bra sugna på att se resultatet i verkligheten.
Då passade NHK Nationals oss som handen i handsken. Här fanns dessvärre ingen 4to6-klass
så efter att ha övervägt alternativen i hopen av SM-klasser kom vi fram till att SuperComp var det bästa alternativet.
Att vi mest troligt åker ut i första rundan spelade mindre roll. Huvudsaken är att vi får vara med och leka.
Dessutom borgar en SM-deltävling för att banan kommer vara i sitt yttersta topp-skick.
Utöver SuperComp kördes Cometition Eliminator, Top Doorslammer och ett par Funny Cars skulle köra uppvisning.

I klassen SuperComp gäller krav på HANS skydd, så ett sådant fick införskaffas lite spontant.
För att krydda det hela lite extra måste man ju ha en hjälm som är någolunda anpassad för HANS.
Precis i rätt tid klev WIRA IT Resurs AB in och sponsrade med en ny fin Bandit hjälm från Simpson.
Sjukt stort tack för det! =)


Vädret inför helgen såg riktigt lovande ut och nu verkade vi slippa regn under hela helgen,
trots att löpsedlarna skanderar om den regnigaste och kallaste Juli på 85år...


På vägen kom vi ikapp Andreas Sjödins ekipage ett par gånger, men ett par gliringar på facebook senare
så tryckte Andreas chafför gasen i botten på bussen och försvann i fjärran...

Med gasen i botten på min lastbil från Stockholm till Sundsvall så kom även vi upp till Sättna flygbas strax utanför Sundsvall,
även om sista grus-backen till banan höll på att ta knäcken med ettans växel, varvstopp och temp-nålen förbi botten på mätaren.
Jag passade på att fota banan runt midnatt. Inte midnatts-sol, men direkt mörkt blev det då aldrig.


Frukost i depån och därefter förarmöte på plattan.
Nu stekte solen på riktigt fint, men banan såg inte riktigt sådär blank och fin ut som den borde.
I starten var det bara fläckvis gummibelagt...
Kan detta verkligen fungera var min spontana känsla,
men å andra sidan så ska väl banan vakna till och då borde det ju fungera att åka på.



Här står vi upplinade med vår klass som till största delen bestod av dragsters.
Såg ju nästan ut som vi hamnat i fel kö, men i Super Comp kan man köra både bil och dragster.
Det enda som gäller är att vara först iväg och köra så nära 8,90 som möjligt.
För oss gälde det mest att vara snabbt iväg och sedan hålla stålet i mål och hoppas...


Vi var en man kort i teamet under fredagens kval men allt flöt på väldigt smidigt.
Tvåans växel gick sönder i andra rundan men det var inga problem.
Vi hann både renovera lådan och äta ett par varmkorvar under lunch-uppehållet.
Istället för klassvärdar ropades alla klasser upp via FM-radio vilket fungerade riktigt bra.

Här en snygg värmning på treans växel.


Det var medvind så jag fick röken med mig i värmningen,
och såg absolut ingenting när jag skulle backa tillbaks.


Här ser man att banan i stort sett saknar preparering i starten.


Banan blev bättre under dagen men vänster bana var den enda man kunde tro var preppad alls tyvär.
Vi fick senare höra att det berodde på en felkalkylering. Orsaken var för oss av mindre vikt.
Det faktum att banan var så hal gjorde att Top Doorslammer inte ens körde på fredagen.
Trots att banans beskaffenhet inte direkt var till belåtenhet så körde vi fyra repor med mediokert resultat.

Det man kan säga är väl att motorn verkar fungera riktigt bra iaf.
Över 250kmh i slutfart varje gång med marginal och bara strax över 3bar laddtryck.



Allting verkade rulla på riktigt bra och om man bortser från att vi inte kunde få ner effekten
tillräckligt långt för att komma iväg hyffsat i starten så var allt kalas...
...tills jag drog skärmen efter målgång i fjärde rundan.
Då small det till riktigt ordentligt i bilen!
Motorn dog och alla varningslampor tändes, så det var bara stänga ner.
Kort därefter började det ryka väldigt mycket och då var det bara stanna så fort som möjligt och ta sig ur bilen.
Rescue-teamet var snabbt på plats och tömde fyra kolsyresläckare i hjulhuskanten innan fronten lyftes av.



När röken skingrats försökte jag göra en preliminär uppskattning om vad som hänt.


Det här var vad jag såg igenom grenröret:


Filip kom ner med Citroenen så vi skulle kunna bogsera tillbaks bilen,
men det var inte riktigt läge när precis hela motorn var sprängd.
Det fick bli flakbärgare med sanerings-plattor under.


Väl tillbaks i depån tog vi ner plåtarna under motorn som ska skydda mot lackage på banan,
och det var väl ingen trevlig samling förvridna plåtbitar...



Nalle kom upp till banan strax efter att vi kommit tillbaks till depån,
men det fanns inte mycket vi kunde göra på plats.

Vi lastade på lördagen och satte oss på läktaren ett par timmar och
såg på när vännerna i Top Doorslammer förtvivlat kämpade för att få grepp om
den fortfarande tveksamt preppade startplattan, innan vi åkte hemmåt.


Någon mil söder om Sundsvall övergick lastbilens fuffande till ett öronbedövande skrän.
Givetvis hade avgasröret gått av i skarven innan första dämparen.
Vi vände tillbaks till Sundsvall och handlade lite smått och gott på Biltema
så vi kunde få ihop systemet på parkeringen utanför en pizzeria...
-Alltid är det nåt.


På söndagen blev det demontering i garaget,
och det var väl ingen rolig historia.
Teorierna om vad som hände först, hur det gick till och varför haglar.
En sak är i alla fall helst säker: Motorn är väldigt trasig!




Nu återstår en hel del funderande och skramlande för att lyckas bygga en ny motor.
En normalt begåvad mäniska kanske borde inse att det är dags att ge efter och inse att säsongen är över,
men det där att ge upp har ju inte riktigt varit min starka sida sedan tidigare...
...så jag får nog återkomma med besked ifall säsongen är över eller ej.
/Björn


Här är en liten film från racet och förödelsen:


Foto: Eget och David "Startern" Nyholm.






Back