@


Pistonhead open #3 11-12 Augusti 2012

Efter skottet i Sundsvall tre veckor tidigare kändes det nästan som att säsongen var över.
Med blocket nästan klyvt och allting en enda sallad inuti krävdes det där lilla extra kan man nog säga.

Att bara lägga sig på rygg och sprattla med benen har ju aldrig varit min starka sida,
så ett tappert försök kunde ju inte skada?
Precis hela bilen var olje-inpackad under så jag ställde upp den på pallbockar
i tvätthallen för att komma åt med avfettningen överallt.

Stefan på Japtuning var på semester, så hans mamma fick åka till hans verkstad
för att plocka ihop lite delar och skicka till mig.
Nu blev det 86,5mm CP kolvar, Eagle stakar och Clevite lager.
Jag tyckte kolvbultarna som följde med såg lite klena ut,
så jag monterade en uppsättning extra biffiga från JE istället.
Tack o lov hade de exakt samma mått. Flyt eller samma tillverkare låter jag vara osagt.

Stefan hade inga foder hemma, eller han kanske hade en uppsättning HKS-foder,
men det var inget hans mor hittade så det fick bli en snabb beställning av Darton foder från Mazworx i USA.
Mindre än 48timmar från att jag beställde stod DHL utanför min dörr med fodren. Klart imponerande.

Sen var det bara till att hitta någon stackare som skulle råka få äran att montera fodren.
Helst av allt gratis men även blixtsnabbt vore bra om man kunde välja till...
Stefan Nigell på Nigell.com som sponsrar woken med motorjobb
hade dessvärre fullt upp och hade inte en chans att klämma in mitt elände i min tidplan, dvs, plötsligt.
Istället föll nitloten på Fredrik Persson på Blenco i Kungsängen.
Fredrik hade bara planerat in en trip till Rättviks crusing, ett par borrningar, lite grillfester och liknande.
Det fick bli borra wok-block för Perssons del istället...
Det förra blocket hade Hasse, ägaren av Blenco, monterat fodren i så där visste jag ju att det gick att göra.

Medans Fredrik smet till Rättvik och drack folköl passade jag på att förbereda ett nytt block.
Alla motorfästen fick insatsgängor, ett par frostpluggar gängas, oljeretur till turbon tas upp
och bulthålen till toppen gängas upp till 1/2" UNC för att passa mina kraftigare pinnbultar.
TTR-Jompa ordnade fram en stressplatta och ett par nya koppar-packningar.

Därefter var det bara att skrida till verket. Borrverket för att vara exakt.
För att spara lite tid och i brist på bättre tog jag på mig rollen som pryo-elev.
Ni vet den där sopan som får göra allt skit-jobb, bjuda på lunch och stå och passa nån
maskin som står och brummar i tio minuter utan att nåt händer för att sedan stanna automatiskt.

Men skam den som ger sig. Efter evigheters evigheter började ett nytt ljud komma från borrverket.
Det var när borren gått igenom det första orginal-fodret.

Darton fodren har ett par klackar och det är ju önskvärt att hålen i blocket machar
dessa klackar relativt exakt, så när grovgörat var klart i borrverket fortsatte borrandet,
men nu i en fräs med digital feedback. Inget man yxar till med skruvdragaren på garagegolvet mao.

Medans jag stod och vaktade borrverket passade Fredrik på att svarva in O-rings spår i fodren,
så dessa kunde stå på kylning medans vi precisions borrade blocket.

När blocket var borrat fick det sig lite go-värme innan det var dags att dundra i fodren.
En tub lim följde med och det blev pryo-elevens första skarpa jobb att applicera.

När temperaturen jämnats ut vidtog borrning och honing med stressplattan.
Efterssom kolvarna bara skulle ha 86,5mm borr och fodrena var 85mm
så räckte det med ett borrsvep per cylinder. Nu var det lite noga med allt
så då fick pryoeleven sopa golvet och plocka i ordning alla verktyg som hamnat huller om buller.

Klockan 23.00 på lördag kvällen var jag tillbaks i wokgaraget med det färdiga blocket.
Efter att jag tvättat ur allt borrspån och honings-olja var det bara sätta fart.
Pianotråd hade jag köpt sedan tidigare så det var bara knacka i och fila till för att
få till skarven så tight som möjligt. Ringarna fick slipas lite och då passade min dremel
på att tacka för sig mitt i natten. (Nej, jag har ingen riktig ring-slip-maskin).
Diamantfil funkar ju det med, men betydligt mindre effektivt...

Japtuning-Stefans mamma hade i brådskan råkat skicka fel vevlager. (Standard SR20)
Som i ett under lyckades jag hitta en uppsättning bredare (Honda) Clevite vevlager i min hylla.
Snidade till vevstakarna lite snabbt och enkelt, kollade lagerspel och vipps så var bottendelen ihop.
-Klockan fem på morgonen.

Nästan hela söndagen gick åt till att montera och kapa till kylsystemet.
På kvällen kom Filip förbi och vi hjälptes åt att montera bottendelen i bilen.
Här står han och funderar över hur i helsicke vi ska hinna till Kjula om fem dagar...

Nu var min semester slut så jag var tvungen att vara på jobbet 08-17 för att sedan ösa vidare till
garaget på kvällarna så länge man vågade utan att försova sig alltför mycket.
På måndagkvällen gick vi igenom kopplingen, monterade lådan,
filade till, glödgade och limmade en ny kopparpackning.
Fördelen med att göra egna kopparpackningar är ju att man kan få dom som man vill ha dom.
Nackdelen är förståss att om man är en sopa på att cadda blir det mera fila i efterhand...

På tisdagkvällen kom Fredrik förbi wokgaraget med toppen.
Det hade spikat såpass på treans cylinder att jag blivit tvungen att slita ur sätena och svetsa en skvätt.
Fredrik hade monterat nya säten, slipat in och bytt ett par ventiler samt planat den.
Nu var det upp till mig att justera ventil-höjder och spel. Av ren instinkt upptäckte jag att
ett par av ventilerna som Fredrik inte rört oxå behövde sig en omgång med indian-pinnen.
Det var inte förrns onsdag kväll som toppen kunde läggas på.
Det mesta hann vi koppla in på onsdagen men det var inte föräns torsdag kväll vi kunde starta upp och varmköra.


För att komma tillrätta med spikningarna hade vi monterat en trigger mot baksidan av svänghjulet.
Hjulet är ju av aluminium och standsen till kopplingen är av stål, så i teorin borde det funka
att trigga där istället för inuti fördelaren då den sitter så långt ifrån vevaxeln...
Det funkade väl "sådär" egentligen, men det kändes rätt. Det gick att varmköra så iaf.

Fredag kväll efter jobbet var det dags att efterdra toppen.
Ur med kammarna med allt vad det innebär. Ett oljebyte, packa ihop allt som kan tänkas behövas,
lasta och bege sig mot Kjula Dragway.
Tror klockan var runt 03.00 när vi fått upp depån och vi kunde gå och stupa i våra sovsäckar.
Kvalet började ju redan på fredagen för de som fått ihop sina bilar eller kunde ta ledigt.
Det missade vi ju naturligtvis. När vår klass körde första kvalsvängen på lördagen stod vi och besiktigade
så den hann vi inte heller med.

Medans vi väntade på nästa kvalsväng testade vi launchen. Det gick inte alls.
Sprutet fick trigger-fel upphöjt till femtio. Vi testade att flytta ut triggern 0,5mm
och då verkade det gå att launcha iaf.
Plötsligt var det dags att rulla upp till startplattan.
Spänningen stiger, Speakern Johan "JZ" Zetterholm vrålar som i extas över att vi lyckats få ihop allting.
Jag rullar in i vattnet och ställer mig på launcen. Dumpar kopplingen och motorn tvärdör. Huh?
Jag testade två gånger till men med samma förnedrande resultat. Kul.


Tillbaks till ritbordet, eller i det här fallet depån.
Vi kopplade tillbaks och tog alla signaler ur fördelaren som vi gjort tidigare.
Nu fick det bära eller brista. En kvalrunda till erbjöds och det var knappast troligt att hoppas på en fjärde...
Tack o lov fungerade allting den här gången.


Med tanke på allt jobb och alla pengar som rullat de senaste veckorna så ville jag vara lite snäll
med maskin i första repan iaf. Laddtrycket var ställt till 2,5 bar och med hejdlöst spinnande däck
på ettans växel shortshiftade jag till tvåan och landade på för lågt varv och rullade i mål på 10,37

Ingen jätte-skräll, men motorn var ju hel iaf, och den verkar väldigt tät och fin...
...och arg. Skulle förmodligen försöka få bort lite effekt från ettans växel,
men det var inget vi vare sig hann eller ville börja labba för mycket med på plats.

Petter kör den blå Escorten. Han var egentligen främst med för att köra 8,59,
men det var fler än vi som hade lite strul under helgen. Robin Lind med den röda Corsan
hade inte fått tag i alla delar som behövdes till transbreaken och Andreas Ålman rasade motorn
på sin superfina kolfiber Amason.

Söndag morgon var alla pigga och utsövda.

Även om petter körde väldigt snabbt med Escorten så var han ingen hejjare på gran.
Dags att bege sig upp till startplattan och avgöra ifall ET eller RT är det som avgör...

Längst burnout vann jag enkelt, och likaså med reaktionstiden även om jag inte var ultra-snabb iväg.

Dessvärre hade det kanske behövts, för även om vi backat på laddtrycket på ettans växel,
blev repan en repeat på kvalrundan på lördagen. Tok-spinn på varvstoppet, shortshift till tvåan
och sedan var Petter förbi utan att jag hade en chans att komma ifatt. Tyvär.

Vi är dock ändå sjukt nöjda med helgen.
Vi fick ihop en helt ny motor på mindre än en vecka från det att delarna började trilla in,
och precis allting är HELT! Bara det är ju en seger i sig.
Efterssom Andreas Ålman körde sönder sin motor och inte fick annat än mera kvalpoäng än oss
så leder vi, om än knappt, serien i Pistonhead Open.

Med endast en deltävling kvar kan precis vad som helst hända!
När detta skrivs är det endast timmar kvar innna vi beger os mot Kjula Dragway
för att köra den sista och helt avgörande deltävlingen...

Tills dess får vi hoppas Robin Lind fått till transbreake och mappning
så han kan få lite skjuts i sin metanoldrivna Corsa.


På väg hem efter en racehelg på Kjula med en sådan här föregående vecka är det inte lätt att hålla sig vaken.


Film från körningen:



Foto: Eget samt, Malin "Mallan" Ulfves
Lars Sikhammar
Daniel Johansson





Back