Det var med nöd och näppe vi hann få ihop bilen efter raset på Tierp i början på Juni.
En ny motor gick att knåpa ihop med delar från hyllan. Nästan.
Kardan hade vi en gammal CrMo i reserv. Micke Gullqvist hittade ett köttigt 10" hus i USA.
Vi hade en nästan ny utväxling och spolen vi hade sedan tidigare var det inget fel på.
Det vart lite mankemang med storlekarna på lagren men det löste sig. I elfte timmen.
Kenny Steibert från Micke Gullqvists team monterade ihop alla delarna.

Vi fick klumpen onsdag eftermiddag. Precis lagom så jag kunde göra om fästena till den bakre kardanringen.
Bilen var redan lastad och torsdag morgon avgick ett lastat skepp från Kungsängen.

Jag var dock inte med i skeppet. Jag var tvungen att jobba. Åtminstone på torsdagen.
När jag jobbat klart på torsdag eftermiddag for jag till Arlanda för att flyga ikapp mina kamrater.
Flyget var lite försenat men till slut landade jag på Gardermoens flygplats.
Tävlingsbanan ligger precis intill flygplatsen och jag blev hämtad av Annika och Ia.

När jag kom till depån hade Olof och Henke precis lastat ur bilen.
De monterade den nya klumpen medans bilen fortfarande stod på ramperna inne i bussen.
Vi hade provmonterat en annan 10" klump tidigare i veckan bara för att det skulle passa rakt av,
men portmaskin med aluminium skär var med och det kom väl till pass förstås.

Jag hade redan ätit middag innan jag for, så medans kämparna i teamet åt middag
började jag knöla dit axlar och kardan. Det gick väl sådär, men snart fick jag hjälp
och så var allt på plats. En snabb check på kopplingen, sedan var det dags att sova.

Det erbjöds tre kvalsvängar både på fredag och lördag.
Första rundan på fredagen var bilen helt vild av linjen.


Inte alls som vi förutspått. Den skakade och hade sig så Olof slog av ganska direkt.
Han stängde av motorn och alla system innan mål. Då kommer inte skärmarna ut.
Frank som jobbade med säkerhet på banan såg detta och ville göra ett test
av det automatiska shut off systemet i depån senare.
Det fungerade helt som det skulle när vi testade det.

Till andra rundan plockade jag bort lite vikt från kopplingen och
en ytterligare tändsänkning gjordes. Det gjorde knappt någon skillnad alls.

Det visade sig att det skulle kunna varit en tokig inkoppling av switchen mellan triggers.
Den gick att koppla in på lite olika sätt och den kan ha gjort luriga grejer...

Till tredje rundan plockade jag bort ytterligare vikt och vi backade tändningen ytterligare.
Nu betedde sig bilen mera på ett beräknat sätt. Den blev jätteslö.
Men det var bra för då hade vi hittat ytterligheten åt det hållet.

Jag och Pez plockade ner kopplingen och dit med nyrivna lameller innan det blev lax i folie.
Det är något som Annika och Ia tagit patent på att göra. Sjukt smarrigt.
Vet inte riktigt hur dom gör. Lax, lök, potatis och paprika kanske?
I folie och på grillen ett tag iaf.


Lördag morgon.
Jag har svårt att sova mycket längre än till sju när jag är på tävling,
så en liten stärkande morgonpromenad på banan medan man väntar på att kaffet ska bli klart.

Jag hittade en festlig och lite kul pushcar till en juniordragster i depån.


Det kändes som att vi hittat ett par ytterligheter på vad bilen ville ha.
Och inte, så en bra gissning gjordes inför första rundan på lördagen.
Jag skriver vi och jag, men det är egentligen Micke Gullqvist som tunar åt oss.
Jag meckar mest koppling och gör som jag blir tillsagd att göra.

Bilen lämnade linjen helt ok. Bättre än någonsin till och med. 1,04 i 60fot.
Ett omtag strax efter 60 foten och ett till vid 200m resulterade i 6,85 - 350kmh.

ET:t blir såklart lidande av omtagen. Det var med en positiv känsla jag vände blicken
mot uppliningen med sikte på tidkorten, när det visade sig att Frank stod bakom mig och börjar vråla.
Jag vänder mig tillbaks mot banslut och ser ett dammoln i banslut...
Det tog ett par ögonblick innan vi förstod att det var vår bil som krashat.

Vad gör vi nu?
Ingen i vårat team fick förstås åka ner, men i övrigt fick vi mycket knapphändig info.
En meck från Stian Rusånes team ringde ner till den som skulle bogsera honom tillbaka.
Jag fick prata med den som skulle hämta Stian och fick berättat
att Olof snabbt hoppat ut ur bilen och att han verkade ok.

Efter en lång väntan kom så bilen på flakbärgaren till den tekniska besiktningen.

Olof kördes förbi oss direkt tillbaks till depåplatsen. Han klarade sig helt utan fysiska skador,
men det kunde vara på sin plats att han fick ringa sin familj lite i lugn och ro.

När den tekniska besiktningen var klar fick jag och Henke komma in och granska förödelsen.

Båda framhjulen pekade lite var stans så vi gjorde en fältmässig yx-renovering så det gick att rulla bilen.
Annars skulle det knappt gå att få in den i bussen senare.
När kvalet var över på lördagskvällen kördes bilen ner till depån på flakbärgare.
Vi ställde upp den på projacksen och torkade av det värsta lagret jord och leca kulor.

Henke pusslade ihop bitarna av fronten.
Man kunde mest konstatera att de flesta delarna var med,
men detta var inte något att utgå ifrån egentligen.
Inte ens med en stor mängd silvertejp.

Micke Gullqvist var på plats och körde 5,91 - 370kmh under kvalet.

Dessvärre gick en drivaxel gick av och knäckte hela modular bakaxeln...
...eller om det var bakaxeln som gick först och axeln sedan.
Det är att se som helt ovanligt i vilket fall som helst.
Han hade lite speciella mått dessvärre, så Olofs axel gick inte att låna.
Micke packade och åkte hem redan på lördag kvällen.

Vi stannade kvar och begav oss hemåt vid söndag lunch.

Vann hela tävlingen gjorde Jan Ericsson.
Stort grattis!

Bussen, aka Moderskeppet tog oss hela vägen till Kungsängen utan bekymmer.
Vi lastade ur bilen på måndagen och började riva direkt för att få en bättre bild av eländet.

Vi får inte ihop bilen till Tierp om tre veckor.
Nu gör vi vinter i team PM571 och återkommer på något vis 2020.
/Björn







Back