Förra året var sista dragrace tävlingen på Alastaro på obestämd framtid pga miljö issues.
Ny plats för den finska EM deltävlingen är ett flygfält i Kauhava ca 35 mil norr om Åbo.
Micke åkte med trailern tisdag morgon via kapellskär-nådendal och kom fram till banan strax efter midnatt.
Onsdag lunch landade en uppsättning nya kolvar på Mickes jobb som jag hämtade upp innan vi for.
Resten av teamet åkte med kvällsbåten från stadsgårdskajen på onsdag kväll.
Dörren intill vår hytt skulle tydligen hållas stängd till sjöss...
...så det var inte precis redarsviten vi bodde i.


Vi kom till banan strax efter lunch på torsdagen.
Kenny hade redan slipat alla kolvringar så efter kontroll att kolvarna höll måttet vi beställt
var det bara slita av insug, toppar och börja montera kolvringar och peta ner de nya klubborna.
Vi varmkörde med de nya kolvarna torsdag kväll och allt var i sin ordning.

Jag hann ner till banan och ta en bild innan solen gått ner.
Sedan smet jag ner och tog en bild av banan vid midnatt.
Det var inte midnatts-sol men bra nära iaf.

Banan hade preppats till fullo och det hade körts ett par tävlingar på banan redan förra året.
Startplattan var betong, men efter 60 foten så övergick den till asfalt.
I regel inget problem, men det var ett par mm höjdskillnad mellan betongen och asfalten...


Till första rundan på fredagen gjorde vi en lite radikal förändring på tändkurvan.
Framför allt för att förbättra bilens reaktionstid som varit lite av en nagel i ögat på oss.
Bilen reagerade nog allt men det blev lite för mycket av det goda. Den hade nog inte fungerat
på någon annan bana heller om ärligheten ska fram. Vi skakade rejält direkt från linjen.
Micke fick släppa nästan direkt och rulla i mål. Skärmarna var fortfarande packade när vi bogserade tillbaks.


David Vegter körde 5,86 direkt från trailern så banan var nog helt okej.
Ingen annan fick dock till det i första rundan.

Till andra rundan hade vi en något mer konventionell tändkurva. En som verkligen borde fungera.
Det gjorde den inte. En 60 fot på 0,99s, men en bit ut släppte det och Micke fick ta omtag.
Den vådliga resan stannade klockan på 6,55 och gav oss en 7e kvalplats.
Jimmy Ålund lyckades få till en 5,95. Annars var det 6,12-6,57 som höll plats 3-6 i kvallistan.


Röster hördes på fredag kvällen att banan kanske inte var så bra som den borde vara.
Track crew jobbade hela fredag kvällen för att få till det. Jag har ingen aning
om vad de gjorde för bättre blev det inte. Snarare tvärt om.

Lördag.
Vi lyckades putsa vår kvaltid till 6,49 men det var med sladd och omtag.
Banan var kanske lite tveksam på fredagen, men på lördagen var den riktigt dålig.
Jättetråkigt att de inte fick till det bättre. Min upplevelse var att de primärt sprayade
mer trackbite, men inte drog något gummi. Under Mickes bil bildades trådar av gummi-trackbite-rester,
på ställen där det annars brukar vara gummi-bitar/mjöl.


Efter lördagens kval såg listan ut såhär:
1. David Vegter. 5,86 - 389kmh
2. Jimmy Ålund. 5,95 - 380kmh
3. Kim Kristiansen. 6,12 - 380kmh
4. Michaen Tooren. 6,18 - 376kmh
5. Dimitry Samurokov. 6,38 - 364kmh
6. Mats Eriksson. 6,47 - 372kmh
7. Michael Gullqvist. 6,49 - 355kmh
8. Jere Rantaniemi. 6,58 - 385kmh
9. Peter Kunc. 6,90 - 318kmh
10. Jan Ericsson. 6,90 - 254kmh
11. Lars Järpler. 6,92 - 348kmh
12. Andreas Arthursson. 7,02 - 231kmh.

Både Peter Kunc och Jan Ericsson hade problem under fredagen, så de var okvalade inför lördagens körningar.
Annars var det bara vi som lyckades sladda...
...jag menar putsa vår kvaltid med 6 hundradelar.
Andreas Arthursson som körde 5,78 på Tierp nu senast var bedrövad. Så fort han gick på gas spann bilen loss.
I Pro Stock fältet upplevde jag det som att hälften inte tyckte det var någon ide att köra på söndagen över huvud taget.

Vid ett krismöte på lördag kvällen lovade FIA att bedöma banans körbarhet på söndag förmiddag,
och track crew lovade att jobba hela natten om så krävdes.
Vi hade skakat av en bult i bakaxeln och ett rör hade spruckit så vi höll oss sysselsatta.
När vi var klara med bilen, duschat och ätit middag vid 23-tiden gick vi ner till banan
men då var track crew nöjda, för det var ingen aktivitet på banan.

Söndag, Eliminations day.

Nu var spänningen på topp. Kvalet var som på två helt olika banor.
Skulle det bli en tredje bana att köra eliminering på?
Dagen började med diverse sportsmanklasser och ett problem på startplattan upptäcktes,
så diverse slipande och grejande med startplattan försenade vår start med någon timme.
Vi mötte Mats Erikson i första rundan som vi torskade mot på ett holeshot på Tierp.
Den här gången var vi med i starten och banan höll. Inte superbra.
Micke driftade mot mittlinjen och trycket från avgasrören sköt iväg ett par fotoceller.
Man kunde tydligt se svarta spår från bakdäcken och de var inte ens nära att korsa mittlinjen.
Klockan stannade på 6,02 för oss och det räckte till för att gå vidare.

Andreas Arthursson petade ut Jimmy Ålund i första så vi fick möta Ärtan i andra.
Snabb service i depån då PM kör första och sista löpet i det första fasta FIA blocket.
Nu dröjde det med både en skvätt regn och lite banprepp innan det verkligen var dags.
En liten skur precis när vi var på tur fördröjde det hela ytterligare en liten stund.
Både Micke och Andreas lämnade linjen någorlunda samtidigt och låg i princip jämnsides
till 60 foten när Mickes bil tappade greppet och sladdade in mot mittlinjen.
Micke fick släppa och ta om, men det räckte inte till.


Bara packa ihop allting i trailern och bege sig hemåt.

Vi följde racet via livestreamen under vår färd till Åbo.
Arthursson gick vidare ända till finalen där han helt otippat åkte ut mot Peter Kunc.
Stort grattis till vår garage granne Peter Kunc.



Ledare av EM tabellen, Jan Ericsson, åkte ut mot Peter Kunc redan i andra rundan.


Andres Arnover från Estland körde 6,07 så för honom med små (32") däck och smallblock räckte banan till.
Han jagar sin första 5 sek runda, och det var många som trodde han skulle grejat det redan på tierp
för ett par veckor sedan men det verkar dröja...

Thomas Lindström kör sin sista säsong i Pro Stock säger han.
Trailern har han redan sålt till Andres, men bilen har han inte hittat någon köpare till.
Den är till salu för hugade spekulanter.

Finnar gillar överladdning.
Den oranga är Jere Rantaniemi i PM.
Han liksom många fick inte till det under helgen.

Fräsig bakdel på en TD trailer som stod mittemot oss i depån.


Efter många timmar med rådjur/hjort spaning på de finska småvägarna,
en övernattning på hotell i Åbo och en viking line kryssning känns det skönt
att vara tillbaka hemma i wokgaraget...







Back