Andra deltävlingen i Europamästerskapet på Tierp Arena,
i samband med Sveriges nationaldag.


Det var närmare 30 grader med gassande sol hela dagarna och på kvällarna var det mygg/knott bonanza.
Förutom på söndagen då det var svalare och med regnskurar.
Den här tävlingen teamar jag med Olof Andersson.
Nyheterna på Olofs bil i år är en ny Electromotion box för styrning av tändning,
leanout och säkerhetssystemet och att kopplingen bytts ut mot Micke Gullqvists gamla AFT.
Motorn har också begåvats med Mickes gamla kompressor. Vi har ställt om 4 linken
och lättat bilen med ca 20Kg. Bland annat med kolfiber dörrar och mindre tankar.

Här är några bilder från gjutningen av dörrarna.
De gamla i glasfiber vägde nästan 10Kg styck kompletta.
De nya väger knappt 5Kg. Gångjärn, öppningsmekanism, mm, ja allt fick sig en bantningskur.
Formarna gjorde vi med glasfiber och diverse plankor.


Förardörren blev vit av gelcoaten men vi hade inte så det räckte till båda.
Därav att den blev vit, men det spelade mindre roll då dom ändå skulle lackas.


På söndagen startade vi upp motorn och kollade så nya EM boxen fungerade.
Sedan var det bara lasta och försöka få med sig allt som skulle kunna behövas under tävlingen.

Vi satte upp depån på torsdagen och besiktigade.
Taggen på bältena hade gått ut så vi fick montera nya, men annars gick det bra.
Torsdag kväll åkte jag tillbaka till garaget och hämtade borden vi glömt och jobbade fredag förmiddag.
Sedan var det tillbaks till Tierp för attt hinna med första kvalsvängen.

Första kvalsvängen.
Bilen lämnade linjen helt odramatiskt med ena framhjulet i luften långt ut.
Inget däckskak, inget wobbel, bara enkelt och snyggt.
En liten pedalning efter 60 foten och vid 200m (4,28-259kmh) började bilen dra sig mot muren.
Olof tog ett omtag, rätade upp bilen och stannade klockan på 7,22-237kmh med 1,05 i 60ft.
Det var inte någon rökartid, men vi fick ner bilen för banan vilket var det som gäckat oss i två säsonger.

Andra kvalsvängen.
Micke Gullqvist rasade motorn i första svängen med byte av kolvar och renovering av växellåda som följd.
Han hjälper ändå till att tuna Olofs bil och gjorde lite moderata förändringar.
Vi var mest intresserade av att repetera rundan innan men utan några pedalningar.
Bilen lämnade linjen lika snyggt som första rundan, men med en något sämre 60 fot (1,07)
Olof höll stumt hela vägen men bilen gick lite trögt. Strax innan mål puffade det till om bilen.

Bakaxeln hade skurit ihop totalt och slitit av det främre knutkorset mot lådan.
Kardan blev lite demolerad och det främre kardanskyddet blev lite härjat.

Dessvärre ledde bristen på drivlina till en ganska häftig övervarvning.
Tre insugsventiler försökte leta sig upp genom insuget, en bunt blev krokiga,
några kolvar fick rejält med spö. Några sprack i ringlandet. Ja det här var inte bra helt enkelt.


Med den sammanhållning som vi har i den här sporten så var det flera team som erbjöd sig att låna ut
både det ena och det andra, men vi kände att det inte var läge att bara smacka på nya toppar och hålla tummarna.


Med handduken kastad för team PM571 tog jag och Olof värvning i Gullqvists team.
Det var någon skada kvar i ett foder så det var en betänklig dimma i tältet vid varmkörning.
Planen var att se om och hur mycket det skulle påverka prestandan i en runda
och därefter besluta om byte till reserv motorn skulle ske.

Det verkade se värre ut än det egentligen var.
Direkt när motorn startades rök det betänkligt.
Framför allt ur en cylinder, men vid belastning slutade det ryka nästan helt.
6,00-391kmh i lördagens första kvalsväng betyder att motorn fungerar ungefär som den ska.

5,92-394kmh i lördagens andra runda var nog kvittot vi behövde för att bestämma
att vi borde klara oss på denna på banan renoverade motorn.
Sista kvalrundan (det erbjöds tre på lördagen) körde Micke snygga 5,88-396kmh med 0,99 i 60ft.
Det gav en tredje kvalplacering efter Andreas Arthursson (5,84-407kmh) och Jan Ericsson (5,86-395kmh)


Första elimineringsrundan var mot garagegrannen Peter Kunc.
I höstas när de möttes hade Micke problem med leanout systemet.
Det hade han inte den här gången. Peter hade en betydligt bättre reaktionstid
med det räcker inte när man stannar klockan på 6,23.
Micke stormade först över mållinjen efter 5,85s med 10kmh högre hastighet.

Mellan rundorna plockade vi ihop Olofs depå och lastade 57an.

I E2 mötte vi Mats Eriksson som rödlyktade bort sig i finalen på Podden för två veckor sedan.
Precis när vi skulle köra kom det en liten regnskur så vi fick vänta länge och väl i valvet.
När den flitiga banpersonalen torkat banan var det dags.
Mats var först iväg och höll ledningen om än knappt hela vägen upp till mål.
Banan verkade inte riktigt hålla emot effekten Micke lagt på så trots en bättre tid
så var Mats först över mållinjen. En så kallad holeshot win.

När vi var nere i banslut och hämtade Micke
såg man tydligt att det var mera regn på väg.

Vi hann precis tillbaks till depån innan himlen öppnade sig.

Det kom skurar lite nu och då.
Finalerna i TF kördes ett par minuter innan 19.00.


Riktigt imponerande av Marcus Perman med team och Mats Brag
som snickrade ihop en ny framdel till bilen efter murkänningen
på Podden två veckor tidigare. Det sista på bilen sattes ihop i depån.


Kvaletta, Andreas Arthursson
Körde 5,78 - 412kmh som bäst under elimineringen.


Kvaltvåa och vinnare av deltävlingen Jan Ericsson
Körde 5,83 - 389kmh som bäst under elimineringen.


Fredde Fagerström fick hjälp av Micke Gullqvist att tuna sin bil på Tierp International.
Såpass bra att han körde sin första efterlängtade femma. 5,95-382kmh.
Största möjliga grattis till den bedriften!


Simpson trackside support
gjorde att vi kunde köpa nya bälten på plats till Olofs bil.









Back