Efter ännu en säsong på Kjula som enbart funktionär kände jag att det borde vara dags att lufta Cherryn lite.
Vad var det egentligen som hände förra gången jag luftade den?
Jag stekte växellådan och toppen innan jag ens kom till banan.
Lådan lagade jag innan men toppen blev fältmässigt renoverad på banan.
Det blev ett relativt ymnigt läckage av olja längs kortsidan på motorn
och det enklaste sättet att råda bot på det var att lyfta toppen igen.
No big deal.
Med toppen av konstaterade jag att ett lashcap hade spruckit och alla avgasventiler läckte.
Två ventiler var krokiga, men sätena behövde verkligen fräsas. Fjädrarna var som nya så allt var inte kass.
Ena kamaxeln hade spruckit lite vid stiftet till kamdrevet,
men det var enkelt att dra ett par remsor med tigen.
Bullen eller Ulrich som han egentligen heter kunde akut-fräsa sätena då jag var ute i god tid. Not.
Det blev lite grader i förbränningsrummen som jag fick slipa till men så länge ventilerna blev täta var jag nöjd.
Original (SR20) är denna motor utrustad med hydrauliska lyftare/tryckare men med mina kammar är det ingen vidare bra ide.
Då måste man ha stumma tryckare vilket gör justering av ventilspel till lite av en utmaning.
Man behöver tillgång till svarv, bandslip, massor med bladmått, mycket bra tålamod och gott om tid.
Jag var klar med toppen klockan 04.00 på lördagen innan tävlingen så egentligen med god marginal.
För att få med mig mitt ordinarie team, Nalle och Elmer på detta upptåg krävdes nya däck.
Det har varit lite oklarheter kring tillgången på allt möjligt från USA men min dimension av däck
var tydligen inte ett av dom. Jag hade däcken hemma en vecka efter jag beställt dom från Summit.
Nuförtiden kontrollmäter jag alltid slicksen efter montering för att vara säker på att dom är lika stora.
Slicks är handgjorda och mycket kan hända från att de mäts upp på fabriken utan luft tills de sitter på fälgarna.
Dessa var exceptionellt lika och helt till förnöjelse. Tack Hoosier!
Med motorn ihop passade jag på att riva av ett par extra lameller och gå igenom kopplingen.
Kolfiber då?
Jag gjöt av innerskärmarna inför förra årets framträdande men han inte färdigställa dom innan tävlingen.
Till i år gjorde jag ett stänkskydd för vevhusventilationen.
Kan vara bra att ha om man blåser hål i en kolv,
då det skulle innebära att all olja duschar ena framhjulet med olja.
Onsdag kväll var motorn stillsamt provstartad så vi kunde lasta.
Vi fick likt förra hösten låna Olof Anderssons buss.
Vi lastade på onsdag kväll och fyllde bussen med metriska verktyg.
Fredag efter lunch drog jag från jobbet med sikte på Kjula.
Jag hade fått slut på den oljan jag kört på tidigare, så svängde förbi Persåkers.
Det är verkligen en speed shop värd namnet.
Vädret var lite svajjigt när jag närmade mig banan och det kom en störtskur precis när jag kom fram,
men det ordnade upp sig. Kom ett par mindre skurar under kvällen men alla 177 teamen fick plats i depån.
Det var inte helt smärtfritt att planera depån så alla skulle få plats men teamen förstod allvaret och hjälpte verkligen till.
Till min hjälp hade jag klassvärdarna nere i depån och placerade ut teamen.
Många parkerade sina släp och annat som inte behövdes i grusgropen vilket underlättade.
Jag tror vi hade fått in 150 team när klockan var 22:00 och vi stängde insläppet.
Henrik kom med bussen innehållandes min bil när han slutat jobbet.
Han, Nalle och Elmer lastade av, satte upp vår depå plats och fick woken besiktigad medans jag tog emot teamen.
Annika dök upp under kvällen och fixade mat till oss alla.
Riktigt lyxigt att ha så bra vänner som hjälper till med allt.
Lördag morgon var det förarmöte i god ordning.
Jag vann lotteriet och fick prova att blåsa i alkometern den här gången.
Föga förvånande vann jag inget pris då jag blåste noll...
Varmkörningen gick inte riktigt som vi tänkt oss.
Motorn lät toppen men hjulen snurrade inte.
Det visade sig att när jag nollade kopplingen nollade jag den helt perfekt...
...men ett varv fel på indikatorklockan.
Jag tyckte väl lådan var lite svår att få på?
Hela kopplingen hamnade 2,54mm längre ut och urtrampnings lagret frikopplade kopplingen
när lådan skruvades fast. När jag tog ner lådan märkte jag att en styrled var dålig
så Elmer fick åka till Snowball Racing ett par km från banan och köpa en ny uniball
medans jag nollade om kopplingen.
Vi bommade första kval rundan pga det men jag upplevde det som att det kanske
kom en liten regn skur när vi höll på så det gjorde inget.
Alla team erbjöds hela fyra kvalsvängar trots att det var så många team på plats.
Grymt!
En snabb men väl behövlig avtorkning av bilen hanns också med innan det var dags.
Med kopplingen rätt uppsatt och med en ny styrled var det dags att testa.
Lite förvirring och orutin gjorde att ingen vinkade in mig i vattnet,
som dessutom var i snålaste mån. Jag hamnade för djupt (långt in) i bleach boxen
och fick ingen speed på hjulen innan jag kom ut på det torra.
Det har vi testat tidigare och det går helt enkelt inte.
Jag backade tillbaks och gjorde en ny burnout på tvåan,
för att skrapa av de nya däcken i alla fall.
Vissa säger att det inte spelar någon roll i kvalet
men för mig är varje vunnen runda en vunnen runda.
Jag var först över mållinjen och det är det enda som räknas.
Enligt mig.
Vår andra kvalsväng, som var klassens tredje, blev ingenting av.
Värmningen blev bra och jag fick stopp på bilen i fart fållan för 200m.
Backade tillbaks i god ordning men i själva stage förfarandet kom jag av mig helt
bland alla knappar och rattar. Jag släppte upp kopplingen för mycket, launchen gick ur
och bilen hoppade förbi startlinjen. Det var en ren förar miss och en omstart har vi inte bränsle till
så det var bara stänga av och åka tillbaks till depån. Lite snöpligt.
Framför allt för mitt team som inte säkert förstod att det var i mitt huvud det blev kaos.
Inför tredje rundan fick jag sätta mig i bilen, blunda och verkligen försöka göra rutin av startförfarandet.
Om och om. Och om igen.
Det kan tyckas löjligt, men trots alla år bakom ratten i den här bilen
så är det mycket rattar och spakar som ska dras i och flippras på i rätt ordning.
Jag har verkligen gjort allt som går så automatiskt som det möjligen går,
men allt är inte automatiskt hur gärna man än vill.
Johan Fahlgren som jag lovat spöa på granen dök upp utan bil den här gången
så han ryckte in och hjälpte till att få in min bromsskärm.
Jag har packat så mycket PM Skärmar på sistone att jag nästan glömt hur man packar...
I tredje rundan, som var klassens fjärde fick jag till rutiner bättre.
Slitaget på däcken efter första rundan skvallrade om att vi kanske hade för lågt däckstryck
så till den här rundan hade vi höjt det. Mot min vilja kan tilläggas.
Det blev något wobbel med granen när jag skulle möta Kristian Sjöberg.
Hans sida av granen indikerade att han rullade bakåt i startförfarandet
så jag fick stå ganska länge på startlinjen med launchen aktiverad.
Det, däckstrycket eller någon annan omständighet gjorde att jag fick en betydligt sämre 60 fot.
Slut resultatet behövde inte skämmas för sig i alla fall. 9,28-259kmh placerade oss på en 11:e plats i ett 24 bilars fält.
Det kan kännas snöpligt att hamna på den undre halvan på stegen
men jag var faktiskt den enda framhjulsdrivna på plats.
I första eliminerings rundan på söndagen mötte jag Jörgen Andersson med den BMW motoriserade Opel Kadetten.
Allt kan ju hända så jag ser aldrig en repa eller motståndare som omöjlig.
Det är fortfarande först över mål som gäller.
Dessvärre gick mina vevlager ner sig redan i värmningen så det var bara backa tillbaka.
Jörgen körde av en drivaxel i värmningen så hade min motor hållit ihop hade det varit en enkel match
men har vevlagren nypt till är man en idiot om man försöker något annat än att ta sig tillbaka till startlinjen
så motståndaren kan få sin runda och chans på lane choice till nästa runda. Allt annat är oprofessionellt.
Att ha gett bort vinsten på en runda är inget att gråta över.
Det är så mycket mera värt att bespara banan från en grov sanering,
och kanske även spara ett par slantar på att inte böka ur sig hela motorn på banan...
Vi packade ihop och rörde oss från banan.
Dessvärre hade någon i teamet smittat oss alla med en aggressiv magsjuka
så veckan efter tävlingen blev en banbrytande övning i hur man snabbast tömmer sitt mag innehåll..
...åt alla tänkbara och otänkbara håll.
De flesta av oss hann hem innan det kaosade totalt.
(inte alla dock)
Givetvis lyckades jag få en skruv i mitt däck på bruksbilen även denna gång.
Det stannade vid en pyspunka så jag kunde ta mig hem på det i alla fall.
Till dig som skruvar in skruvar i mina däck ideligen.
Sluta genast med det. Det är inte ens lite kul. ;)
Här ett par blandade övriga bilder jag plåtade med mobilen.
Utan någon som helst ordning:
Stort tack till alla team om funktionärer som gjort Kjula 2.0 2022 till vad det blivit och är!
Jag kommer tillbaka. Ibland med bil och ibland bara i egen hög person.
