En kille som kört Street Week och även ett par olika Drag N Drive events i USA med sin Camaro
ville bättra på möjligheterna att sätta bra och jämna tider.
Som vi alla vet är ju lägre vikt det bästa sättet att trimma på.
Dessutom spar man ju på drivlinan jämfört om man bara brakar på med mera gas.
Han hade skaffat en ny eftermarknads huv för att göra gjutformar från, men den första var transportskadad så han hade två stycken med sig.
Den fina använde jag för att göra gjutform till utsidan. Den buckliga kunde jag kapa bort ett par besvärliga kanter
på för att göra en bra gjutform på insidan.
Steg ett var att polera upp utsidan på den fina.
Man kan knappast påstå att det var någon snygg-lack från fabrik. Matt och porig.
Det var dock bara en snabb transport lack för att den inte skulle börja rosta under transporten.
Jag polerade inte upp den i syfte att få en form med perfekt finish, men det blir otroligt mycket lättare
att få formen att släppa om ytan är blank. Jag kommer polera formen med och ändå kommer slutprodukten behöva lite jobb,
men desto mer jobb man kan göra innan, desto bättre.
Här lägger jag på släppmedel och tejpar/limmar på kanter.
Jag använder ett släppmedel som heter Easy lease CR1.
Det ska läggas i 6 lager med 10-15 minuters mellanrum. På under två timmar är allt klart
utan nackdelarna vanlig PVA för med sig. Detta släppmedel bygger i princip ingenting.
Formar gör jag med ett lager vanlig gelcoat, därefter vanlig polyester och glasfiber.
Har alltid gjort det och det har alltid fungerat bra. Det finns speciell form-gelcoat och form-polyester
men har inte behövt använda mig av det...
...förrns kanske just den här gången.
Den observante kan se att fotot på den sista formen skiljer sig något.
Det är för jag fick göra om den formen en gång.
Formen på utsidan blev mycket bra och original huven fick inte en skråma. (inte vid någon av gångerna)
För att få den att släppa ur formen räckte det att skruva i bultarna till gångjärn och huvlås och bända lite försiktigt.
Här har jag spacklat lite i kanterna där det blev luft mellan gelcoat och glasfibret.
Glasfiber gillar inte skarpa kanter skulle man kunna säga.
Jag använder mig av en teknik som på engelska heter wet layup,
sedan kör jag vacuum-bag för att pressa ihop fibrerna och krama ut överskottet av epoxy ur laminatet.
Själva wet layup tekniken bygger på att man först målar formen med epoxy, "häller" i kolfibret och sedan målar/duttar mera epoxy ovanpå det.
Kruxet är att kolfibret är ytterst känsligt och gärna suger det fast i den målade formen.
Då ska det mycket till för att man ska kunna få loss väven och lägga den till rätta utan att det ser fult ut.
Om väven fastnar vågigt är det bättre att låta den bli vågig för alternativet är att det kommer bli riktigt fult.
Ett alternativ är förstås att man rakar ur hela väven och börjar om från början.
Den observante kan här se att det verkar vara flera olika?
Mycket riktigt. Jag gjorde flera. Den första blev inte bra alls...
Insidan på utsidan såg helt perfekt ut.
(Allt annat vore märkligt)
Insidan då.
Först tejpades alla hål igen, springor och glipor tätade jag med ett speciellt formvax. Lite som modellera,
som för övrigt fungerar helt utmärkt till just detta men modellera är lite jobbigare att stryka ut och få jämnt.
Släppmedel la jag naturligtvis på mellan tejpningen och formvaxet.
Insidan hade så mycket former att jag av naturliga skäl inte behövde göra några förstärkningar i formen.
Tack o lov behövdes det även minimalt med spacklande i den formen. Lite småduttar, slipade bort lite dumma kanter och polerade den.
Här såg jag det som omöjligt att först måla formen och därefter få ner väven snyggt,
så här tryckte jag ner väven hjälpligt först. Lyfte på halva, målade och la tillbaka innan jag lyfte andra halvan och målade.
Man skulle kunna tycka att det borde gå lika bra att bara måla uppe på väven, men epoxy vandrar mycket motvilligt genom väven
ner mot formen så risken för luftbubblor är överhängande. Näst intill garanterade faktiskt.
Jag kände mig mycket nöjd över insidan.
En avskiljare ska in för att skapa en kanal mellan hålet för luftfiltret och hålet i bakkant på huven.
Det skärmar även av varmluften från headers och kylaren. Blir även en bra förstärkning som binder ihop in och utsidan.
Avskiljaren gjorde jag på fri hand och laminerade i samband med att mutterstycken laminerades på plats.
Mutterstyckena består av syrafasta muttrar som svetsas i en plåtbit som därefter perforeras i pelarborren.
Jag skruvar fast fästena med bultar jag preppat med vax så inte epoxyt biter.
En liten remsa med kolfiber mellan bultförbandet och det den ska fast i, sedan två lager kolfiber och avslutar med peelply.
När det härdat och man kan riva loss peelplyen ser det ut såhär.
Det kommer ju vara inuti huven så ingen kommer kunna se det senare.
När allt extra jox var gjutet tog jag upp hålen. Man hade kunnat ha kvar kolfibret i hålen, det hade inte gjort någon
stor skillnad på vikten. Nu var min intention redan från början att ta upp hålen och då kunde jag klippa fibrerna i hålen
när jag la första lagret för att minimera risken för sträckning på andra ställen i gjutningen.
Dessutom ser det snyggare ut med hålen på sin plats. Precis som original.
Här gjorde jag ett stort misstag. Eller flera egentligen.
Först limmade jag fast insidan i utsidan utan att först lossa utsidan ur sin form. Målet var såklart att den skulle hålla exakt rätt mått/form,
men det var ingen bra ide. När insidan är fastlimmad blir hela apparaten så hård att det blir onödigt/riskabelt svårt att få loss den ur formen. Hel.
Dessutom använde jag ett lim som heter VM100 Black. Utöver att det är väl snabbt för en så här stor grej
så blir det så varmt när det härdar att det kan synas på utsidan...
Miss 2, Post curing.
Om en motorhuv ska tåla solens och motorns värme är det rekommenderat att efterhärda. Sk. post cure.
Enligt min leverantör av epoxy bör efterhärdning ske vid 60 grader i 6 timmar.
Till detta byggdes en liten ugn som jag stoppade en kupevärmare i. Jag kom bara upp i 57 grader så jag åkte till Biltema
och köpte en byggfläkt. Nu kom jag upp i nästan 70 grader. Fint tänkte jag, lät den stå och koka i 6 timmar medans jag gjorde annat.
När jag dagen efter skulle lossa mitt mästerverk satt den verkligen orubbligt fast i formen.
Jag fick senare höra att 60 grader troligen är en kritisk punkt för vanlig gelcoat. dvs absolut inte gå över 60...
Jag fick verkligen ta till alla knep jag kunde komma på och några till för att få loss huven från formen.
Huven sprack på flera ställen och halva formen satt fast i huven. Det var verkligen ingen rolig historia.
Därav fick jag göra en ny form till utsidan då denna möjligen går att använda i krissituationer men inget annat.
En trevlig sak i all misär var att den, efter att jag skrapat bort formen, bara vägde 5,4kg.
Bortsett från att den var lite ful så var den även lite väl mjuk på de flacka ytorna.
En ren racehuv som helst bör lackas med andra ord.
Till huv två la jag i två remsor honeycomb aramid på den svaga mitten.
Först limmas aramiden fast, sedan bakar man in den med ett lager kolfiber. Blir starkt som en planka.
Den här gången körde jag post cure av bara utsidan på 57 grader i 6 timmar, lossade från formen, lätt som en plätt,
la tillbaka i formen och limmade fast insidan med ett, för mig nytt lim, permabond PT326 istället.
Nu var det inget som brände ihop som inte skulle brännas ihop.
Lite renkapning av kanter.
Denna huv blev betydligt bättre än den första även om den första inte hade fastnat i formen.
Nackdelen var att denna vägde 5,9kg så 500g mer än den fula. Det kan tyckas att 500g inte spelar så stor roll,
och det kan man tycka på en såpass stor sak som en motorhuv till en Camaro men procentuellt är det mycket.
Utöver honeycomben och lagret med kolfiber för att innesluta den så limmade jag alla kanter på denna
medans på den fula försökte jag peta in epoxy-vätt kolfiber i alla kanterna.
Jag tyckte inte jag fick in laminatet på ett bra sätt på den första. Därav att jag valde lim på denna.
Tung eller ej så blev den ändå något jag kan känna mig lite stolt över att ha fått till.
Alla fibrer ligger inte helt hundra på alla ställen. Ibland blir fibrerna sträckta, i synnerhet vid hörn.
Det finns så kallade pinholes. Det finns ställen som behöver efter fyllas med epoxy eller klarlack.
Jag har gjort den själv i mitt garage i Vällingby. Det är inga exotiska superbils-tillverkare inblandade.
Det är kul när man blir nöjd.
