Pantera var en bilmodell som salufördes som en sportvagn av Italienska De Tomaso 1970-94.
Den såg absolut sportig ut och nog var den sportig alltid, men dessvärre var många detaljer
synnerligen grov-huggna och tagna ur fyndlådan hos Ford. I bästa fall.
Det känns dock som mycket hittats i sortimentet hos den lokala gruv driften.
Original vägde exempelvis motorluckan 28,5kg. Utan vingen, som jag har förstått är ett riktigt as.
Gångjärnen var gjorda i typ 8mm stål.
Min avgjutning i kolfiber vägde 5,6kg...
Uppdraget att göra en motorlucka kom från en bekant vars firma fått in en Pantera som skulle modifieras rent generellt.
Insidan på plåtluckan var uppskuren och modifierad något då "vingarna" ofta är tightare än karossen
vilket gör att delarna passar relativt dåligt mot varandra. Att insidan nu var lite spretig spelade ingen roll.
Det skulle räcka med freestylade förstärkningar av insidan, så att gjuta av insidan var aldrig aktuellt.
Jag har tidigare alltid använt mig av formvax och PVA, men då lacken tenderar till att bli lite mjuk av PVA
plus att formarna sedan kräver en hel del arbeter för att få till en bra yta.
Nu hade jag skaffat ett släppmedel som heter EasyLease CR1. Mycket lätt att lägga på men det gav en så tunn film
att jag vart lite osäker på om det verkligen skulle fungera.
Normal PVA bygger ju upp ett lager med en tjocklek motsvarande ett lager färg.
Här var det i princip noll.
Jag tejpade/limmade först på kanter innan jag la på släppmedlet.
Utöver det nya släppmedlet var det vanlig gelcoat, polyester och glasfiber.
Förstärkningar kändes självklart på en såpass stor form.
Att kopiera de enormt kraftiga gångjärnen var inte aktuellt.
Muttrar svetsades fast i plåtar och laminerades in istället,
så får kunden eller min bekanta som lagt beställningen hitta på något utifrån det.
Till insidans övriga förstärkningar valde jag att göra en kolfiber-skiva
och limma ihop förstärkningar vid de känsliga hörnen som annars inte riktigt vill hålla måttet.
Jag bakade in plattorna med ett lager kolfiber först.
Därefter måttade jag ut ett kryss med bonocell som jag även lät löpa runt alla kanter.
Bonocellen bakades även den in med ett lager kolfiber.
Med vakuum för att få det riktigt tight då kolfibret helst vill böja sig snarare än vika sig runt kanter.
När alla förstärkningar härdat gjorde jag en post cure ugn där jag efterhärdade luckan innan jag tog ut den ur sin form.
Det var många timmars slit att få loss luckan ur sin form. Inte så att släppmedlet inte fungerade,
men med facit i hand skulle jag gjort en delning av formen på att annat sätt. Ut fick jag den i vilket fall.
Vid beställningen sas det att luckan skulle lackas i sin helhet så det fanns inga önskemål om att fibrerna skulle ligga snyggt.
Jag försökte göra en skarv på precis mitten, utifall att kunden skulle ändra sig och vilja ha synlig kolfiber i något fält eller liknande.
Renkapad och klar för leverans. 22,9 kg lättare än original.
Jag har sparat ett par mm runt hela avgjutningen. Bättre att finputsa bort det sista när man har bilen till hands
än att jag free stylar och råkar slipa bort ett par mm för mycket någonstans.
Nu ville det sig inte bättre än att min bekanta och slutkunden hade lite olika uppfattningar
om hur saker och ting skulle se ut och göras. Slutkunden ville till varje pris ha insidan avgjuten med.
Jag fick dock inget veta förens min faktura var långt förfallen och någon skakat fram en ny lucka.
Lite snopet fick jag skicka en kredit och hämta hem lucka och form.
Tack o lov så kände jag en annan filur som gärna köpte luckan med första firmans rabatt.
Hans bil var visserligen röd, men det spelar ju mindre roll då luckan ändå inte hunnit bli målad.
Jag måste säga att jag tycker den passar rätt bra på en röd Pantera.
Kanterna behöver fortfarande trimmas till något men passformen finns ju där.
Slutet gott, allting gott.
