SUMMIT RACING EQUIPMENT INTERNATIONALS, TIERP 10-13 AUGUSTI 2023

Torsdag förmiddag begav vi oss återigen mot vår hemmabana Tierp Arena
för att köra Summit Equipment Internationals 10-13 Augusti 2023.
Olof Andersson har den röda bussen och Micke Gullqvist kör trailern.

Vädrets makter var verkligen emot oss.
Det var blandade skurar när vi kom till banan.
Torsdagens körningar var ämnade till sportsman klasserna.
Jag tror inte det kördes en enda repa under hela dagen.
Till min stora glädje hade både Marcus Perman och Fredde Fagerström fått på sina nya fronter som jag gjort.
Markus front gjorde jag 2022. Det fanns färdiga gjutformar till den här fronten men jag förlängde läppen nertill.
Jag ville egentligen förlänga den mer men det ville inte Marcus.
Den vägde väger 14kg och jag monterade ett träd som Mats Brag hade tillverkat av aluminium i våras.

Freddes front gjöt jag 2021, men av olika orsaker har den inte hamnat på bilen förrns nu.
Den gamla var lite lätt kaos med diverse lagningar och elände. Tror den vägde strax över 20kg.
Jag gjorde en liten böj upp mot motorn så den skulle bli lite starkare.
Annars är den identisk med originalet. Till formen. Den här vägde endast 12kg.
Nu hade han fått på en lack och jag fixade dekaler till grill och lysen.

Micke Westberg, flerfaldig vinnare av Street Week, Sick Week och runner up i Drag Week
körde Competition Eliminator med sin Camaro 67 han köpt av Anders Edh.
När Anders hade den satt det en kompressormotor i den. Micke har en turbomotor med EFI.
Inför Street Week la jag igen hålet i fronten och skapade ett mycket långt scoop på fri hand. På plats.
Det behöver fortfarande snyggas till och spacklas lite till men känner mig ändå nöjd.

Torsdagen för oss i Pro Mod gick åt till att bygga depåer och få våra bilar besiktigade.
Vår duktiga klassvärd, Jalle var alltid i närheten och berättade vem som skulle möta vem och när det var dags.
Exemplariskt.

Den här tävlingen var jag mest med Olof men hoppade lite emellan Olof och Gullan.
På fredagen erbjöds vi två kvalsvängar. Mycket få team fick till något bra i första rundan.
i Q1 mötte vi Marcus Perman. Marcus fick inte till det alls men Olof fick ner 57an för banan och
körde 6,22-376kmh utan några större konstigheter.

Den tiden gjorde Olof till kval trea.
Jag tog en skärmdump då det givetvis skulle komma att ändras efter runda två.

I runda två började många andra team åka rikgit fort.
Micke Gullqvis körde 5,93-383kmh vilket placerade honom på en 2a kvalplats.

Då vi kvalat bra i första rundan fick vi köra näst sist och möta Jimmy Ålund.

Nu ville det sig inte riktigt för Olof. Burnouten bra, tillbaka backning bra, stagening bra,
men när han skulle släppa iväg bilen hoppade växeln ur och bilen bara gungade till. Bara knuffa tillbaka.
Spaken till backslaget på en lenco är ganska distinkt med en kuliss som ska förhindra att växeln hoppar ur,
men backslaget i sig är en ganska klen och tattig konstruktion.
På kvällen tog vi loss lådan och ändrade på länkagets utväxling.
Vände på lite skruvar och förbättrade det lite i allmänhet så alla delar i länkaget fick gynsammare vinklar.
I övrigt verkade allt perfekt.

På lördagen var det tänkt att alla FIA klasser skulle köra tre kval svängar.
I första måttligt försenade rundan mötte vi Jere Rantaniemi.

En slangkoppling till converterdriven skakade loss på 57an
och det började forsa atf-olja om bilen när Henrik vinkade in Olof i stage.
Tur att det hände där och inte under repan med risk att ha fått olja under däcken.
Det blev istället en måttlig sanering av startplattan och en omfattande sanering av bilen.

Lite skurar och saneringar gjorde att det bara blev två kvalrundor och den andra kördes
ganska sent på kvällen när det bara var 15 grader celsius i luften och daggen hängde i luften.
Olof fick ner 57an för banan men ingen förbättring.

När Åke Bagarn Persson mötte Stian Rusånes hade det till och med börjat lägga sig dagg på banan.
Det höll på att sluta riktigt illa. Jag uppfattade det som att Bagarn snurrade fem varv.
Först två långa svepande över hela banans bredd och slutligen tre runt sin egen axel nästan som om den var tyngdlös.
När det inträffade stängdes banan av för dagen. Då alla i klassen inte kört Q4 ströks alla tider från den omgången.

Andres Arnover från Estland stod som kval etta med 5,87-401kmh.

Micke Gullqvist behöll sin 2a kvalplats och Olof landade på en 11e plats.
Banan var lite tricky den här helgen, helt klart.
Såhär slutade kvalet när stegen kom upp på anslagstavlan:

Väderleksprognosen för söndagen såg inte helt hundra ut, men det såg ut som att det skulle sluta regna vid lunch.
Det gjorde det inte riktigt men vid 14 slutade det i alla fall.

Av olika anledningar valde Olof och ett par andra team att plocka ihop sina depåer redan vid 14.
Elimineringarna startade runt 17.00. Jag växlade över till team Gullqvist när det var dags att tävla.
Micke Gullqvist fick en solo i E1 då Marcus Perman redan packat ihop och det inte fanns reserver nog för att täcka alla hålen i stegen.

I E2 strax efter 19.00 mötte vi David Vegter. Normalt sett kör man inte så sent men nu gjorde vi det.
Vädret var helt perfekt och banan likaså.
Strax efter halva banan kom solen fram bakom ljudvallen och bländade ordentligt.
Varken Micke eller David kunde se något över huvud taget, men David höll i lite längre och gick vinnande ur racet.

I vanliga fall blir det inget åka för reserverna på en FIA tävling,
men nu fick alla reserver en plats i stegen. De som var kvar.
Vädret blev bara bättre och bättre ju senare på kvällen det blev, men tillstånden sträckte sig bara till 20.00.
Jag tror det kördes till 20.30 men tävlingen hanns ändå inte köras klart.
Lite surt men sånt är livet. Så här slutade tävlingen i PM:

Blandade bilder från helgen:
Jonny Lagg var på plats och visade upp farorna med nitro.
Här är resterna av hans motor som gick i bitar i depån på Mantorp för ett par veckor sedan.
Han kör en nitro injekterad dragster. Av olika orsaker som jag inte går in på här blev det en slatt nitro kvar i en cylinder.
När teamet skulle starta upp motorn för att varmköra small det och ena topplocket slets loss från motorn.
Pinnbultarna sitter som synes kvar, avslitna, i toppen. Toppen blev hängandes i fångstremmarna,
en dryg halv meter av ramen slets loss och två mekaniker fick åka till sjukhus.
Det var rent flax att ingen behövde sätta livet till.

Andreas Sjödin fortsatte tuna sin kompis helt nybygda Corvette. Stian Rusånes blev kval 9 med willysen.
Fredde Fagerström fick på lite sponsorklibbor på nya fronten. Jag tror knappt någon ens kunde se att det var en ny front på bilen.