Det har blivit till en trevlig årlig tradition att åka till USA för att bevittna NHRA premiären för Pro Mod på Gainesville.
Den här gången var det jag, Olof Andersson, Micke Gullqvist, Åsa Johansson, Micke Johansson (inte gift med Åsa),
Emil Johansson (inte heller gift med Åsa), Pekka Lampinen och Kekka som åkte tillsammans som en mysig gruppresa.
Flyget avgick 07.10 från Arlanda. Tröttheten visste knappt några gränser.
Vi mellanlandade i Munchen där vi mötte upp Åsa som åkt från Malmö.
Precis när planet mot USA taxat ut i Munchen kom piloten på att en motor skulle besiktigas
så vi blev ståendes där i någon timme. Så fort vi landat på Miami International Airport var det raka spåret mot hyrbilarna.
Vi hade hotell bokat i Bradenton så det var dit siktet var inställt. Inte en enda vägkrog fanns längs Alligator Alley
så första stopp för käk blev först när vi nådde Naples.
Hotellet nådde vi strax före midnatt lokal tid. (ca 06.00 svensk tid)
Lördag morgon begav vi oss mot Bradenton Motorsports Park.
World Series of Pro Mod.
Det var 61 Pro Mod bilar på plats. Ett fantastiskt startfält och prissumman på 100.000 dollar lockade förstås,
även om jag fick känslan att alla mer eller mindre var speciellt inbjudna att delta.
32 bilar gick in i en vanlig stege och en "second chanse" stege lottades fram för de som hamnat utanför ordinarie stege.
Fredagens kval (när vi satt på flyget) blev lite fördröjt av en sandstorm som drog in,
men på lördagen var det 28-30 grader varmt och inga sådana problem.
Att komma från ett 5 plusgradigt Sverige till detta var verkligen helt fantastiskt.
En snabb koll i PM depån:
I depån sprang jag på diverse bekanta ansikten såsom vinnaren av Sick week Michael Westberg med flickvän,
Andreas Sjödin, Ida Zetterström, Kim Hillander, Lenn Lindell, Kenny och Jimmie Steibert.
Det var inte riktigt NHRA regler som gällde på den här tävlingen när det kom till överdrivning eller laddtryck.
Det var många som körde skruvkompressor. Några körde Roots men även lustgas och turbo. I större utsträckning än en vanlig NHRA tävling.
En som körde turbo var Mark Werdehausen som jag egentligen av en ren slump kom att lära känna.
Jag och Åsa stod och tittade på en Camaro 69 i depån lite som alla andra men han bjöd verkligen in oss till sin depå.
Efter en lång stunds prat kom vi fram till att vi verkligen var på samma nivå av engagemang. Superkul.
Den som egentligen skulle kört bilen var Tim Slavens men han gick bort i covid tidigt 2022 kort efter premiären av den nya bilen.
Mark var tidigare egentligen crew chief. Nu fick han ta över ratten och kör för att hedra minnet av Tim
tillsammans med ägarna och Tims familj. Mark tunar bilen själv med ett Motec styrsystem.
När vi kommit hem hittade jag den här artikeln om Mark:
Mark hade problem med laddtrycksstyrningen vilket visade sig vara ett batteriproblem.
Han låg långt utanför stegen tills han löste problemen i Q4 och slutade på en 18e kvalplats med 3,662 - 216mph.
Det var högst topspeed av alla under hela kvalet!
Pro Mod körde 201 meter så det var lite knepigt att jämföra med de tider vi kör i Europa på 402 meter
men att alla 32 inkvalade körde 3,6x sekunder var såklart imponerande.
Mark gick vidare i första rundan men åkte ut i andra.
Jag fick komma in i hans trailer och kolla loggen från andra rundan för att se om han verkligen fick ner framhjulen i marken innan mållinjen
eller om han gick i mål med bakhjulen. Han gick i mål med framhjulen.
Gästfriheten visste verkligen inga gränser.
Här några bilder från upplining och banan under kval av PM och eliminering utan inbördes ordning:
En trevlig och bra detalj var dessa damer som visade med skyltar vad som var på G.
Eliminering E1, E2 eller fortfarande kval Q3, Q4?
Både kval och eliminering höll på långt efter att det blivit mörkt.
Nu går ju solen ner rätt tidigt men det var varmt och skönt så varför inte?
Vinnare av 100.000$ var Spencer Hyde från Kanada.
Från en 32e plats i stegen lyckades han ta sig med inte mindre än tre holeshots till en seger.
Läs allt om Spencer Hydes seger HÄR på Drag Illustrateds sida
Tävlingen hette som sagt World Series of Pro Mod, men det var både Pro Stock, XFWD,
factory showdown och diverse dragsters och annat som jag inte orkade hålla koll på.
XFWD var dock förstås av intresse.
Det var 25 team på plats. 22 Hondor, en Mitsubishi (Dodge) och en Nissan.
XFWD var en något urflippad gatbilsklass där man inte fick börna över startlinjen.
Alla hade original golv, 24,5" slicks, runt 1600hk och växellådor från PPG.
De inkvalade hade slutfarter mellan 178-195mph (286-313kmh). XFWD körde 402meter.
Ett litet bekymmer var dessvärre språket.
Alla i klassen pratade Spanska med varandra...
Jag kan typ Cerveca men det var inte till mycket hjälp här.
Det var lite tragiskt att gå runt i depån bland likasinnade utan att kunna prata eller ställa frågor...
Det byttes motorer, renoverades växellådor precis som hemma. Kände mig verkligen som hemma men ändå så långt borta.
Några Engelsktalande fanns det men det var ändå svårt att få någon kontakt.
Vinnare i klassen var David Ngo.
Han var precis i botten under hela kvalet och långt utanför stegen till sista kvalrundan
då han slog till med 7,98 - 184mph vilket gav honom en 7e kvalplats. Sedan kämpade han sig igenom stegen till seger.
Lite gott och blandat från banan.
I Bradenton bodde vi på ett riktigt arbetar-klass hotell.
Det var i princip bara workervans på parkeringen utanför...
...och vilka workervans då?
Aldrig sett något liknande hemma ;)
Efter tävlingen i Bradenton styrde vi mot Broken Island där vi fått fatt i en villa via air bnb.
Det var lite roddande för att komma in i den men väl inne var det en helt fantastisk upplevelse.
6 sovrum med två sängar i varje. 5-6 toaletter, 4-5 duschar, inomhus pool, biograf, biljardbord, 40kvm kök osv...
till ett lägre pris än arbetar-hotellet i Bradenton.
Vi hörde att det var snöstorm hemma så vi tog med oss ett par kalla till stranden och badade i mexikanska gulfen...
...men så blev det oväder även här. Bäst att söka skydd. ;)
Lite olika utflykter under veckan.
Gëvalia?
Ett missförstånd vid bokningen av villan gjorde att vi förflyttade oss till Orlando på torsdagen.
Hotellet i Orlando låg ganska långt ner på International Drive. Poolen hade skugga hela dagen men magnifik utsikt.
Krokodiler runt hörnet. Vi körde en äventyrs-golf innan middag på Millers Alehouse.
Jag åt någon kyckling tallrik. Smaskens. =)
Strax utanför Orlando ligger Mazworx så vi passade på att svänga förbi där så jag kunde köpa vevstakar till min motor.
Jag fick en rundtur av Mark Mazurowski i shopen och kunde stannat där i flera timmar. Hade massor med saker att diskutera,
men mitt resesällskap med Pro Mod team fann det föga intressant så efter en halvtimme började det höjas röster att vi skulle åka vidare.
Väl i Gainesville började vi med att hämta upp ett paket som Micke Gullqvist fått skickat till banan.
Efter att vi checkat in på Homewood Suites by Hilton tog vi en promenad till Outback Steakhouse för en härlig biff.
Gator Nats, Gainesville 8-12 mars 2023
Förra året var det knappt plusgrader.
Jag har inte skrivit något om det. Det var fantastiskt då med men nu var det ännu bättre.
27-28 grader och växlande molnighet. Underbart.
Man skulle kunna tro att det var många Pro Mod team som körde Bradenton som uppvärmning inför Gator Nats,
men det var endast 19 bilar på plats som kvalade in. Många kände man ingen från Bradenton, men det var några nya bilar som dök upp.
Bland annat Dimitry Samorukov från Ryssland som tunas av Svenske Adam Flamholc.
Dimitry slog ut Khalid alBalooshi i E1 men i E2 fick han inte alls till det när han skulle möta fjolårets mästare Kris Thorne.
På lördagen ropades det ut att eventet var "sold out" dvs biljetterna var slutsålda,
och det rådde det inget tvivel om. Det var verkligen packat med folk.
Blandat från banan:
På Gators är det alltid en liten bilutställning bakom kortsidan på ena läktaren.
Utställningen kröntes av denna dam som satt och ruppade med sin tidstypiska racerbil.
Det var så mycket vrid i motorn att man trodde hela bilen skulle välta... =)
Rätt som det var kom det en parad vandrandes igenom depån.
Blandade bilder från depån:
Trötta och nöjda begav vi oss från banan söndag kväll.
Vi åkte söder ut och mellanlandade på ett hotell i West Palm Beach.
Det bästa hotellet vi enkelt fann var vid deras internationella flygplats, men det var inte därifrån vi skulle flyga.
Vi skulle flyga från Miami International Airport på måndag kväll.
Det kändes helt nybyggt och dom hade pool så det fick man vara nöjd med.
Måndagen spenderades på strandpromenaden. Jag åt ett par sjukt goda fisk-taco-rullar.
Suget efter att bada överträffades av det tveksamma nöjet att packa ner en blöt handduk i bagaget så det blev bara att titta på.
Från hyrbils-inlämningen går det tåg till terminalen.
Det här är en stor flygplats på riktigt.
Vi mellanlandade i Zurich. Uselt väder och svindyrt kaffe.
Lika bra att fortsätta mot Arlanda.
Hemma var det någon enstaka minus, men helt hanterbart.
Vi var nästan beredda på att få skotta fram bilen på Arlandas långtidsparkering men det behövdes ju inte.
Jag for raka spåret till Coop och handlade så jag kunde göra matlådor.
Det här blev verkligen en minnesvärd resa.
Så mycket intryck, nya bekantskaper..
...Det här kommer man leva på länge! =)
