Bilsport Actionmeet 1 Augusti
I sommarnummret (14/15-2015) av tidningen kunde man läsa om juken på två ställen.
Dels var det en liten trailer för att öka intresset för tidningens kommande event, Actionmeet,
och dels så var en av bilderna i sommarkrysset från Juke-reportaget i våras.
Det var med relativt stor möda vi fick ihop någon motor efter den sena premiären på Kjula i slutet av Juli.
Ett nytt block letades fram ur gömmorna, fylldes med betong och skickades iväg för montering av foder.
Toppen svetsade jag själv men när den ändå var iväg på planing fick Blenco göra tändstiftshålen
stora nog för att få ner en 21mm hylsa. Det gjorde det möjligt att köra vanliga NGK tändstift.
Vi fick motorn klar över en vecka innan avfärd så vi hård-testade launch controllen i garaget.
Det resulterade i ventilflyt och ett skaft gick av. Bara lyfta på toppen och peta i en ny ventil.
Bilen må vara byggd för att det ska vara enkelt att mecka, men att lyfta toppen ingår inte i enkelt meck.
Lastbilen hade begåvats med nya däck runt om, men det var en klen tröst när den kokade redan på essingeleden.
Vi bogserade till OK Västberga för att fylla på med vatten och skruva fast kylarslangarna igen.
Därefter rullade det på bra med ett snabbt stopp för mat i Nyköping.
Vi körde ner fredag kväll, men det var ingen körning förräns på lördagen så vi övernattade på banan.
Vanligtvis brukar actionmeet vara en kavalkad av olika dicipliner.
Därav namnet. Den här gången var det dock fullt fokus på strip-körningen och inget annat.
Det var ganska skönt, för nu gick det väldigt smidigt att ta sig ner till besiktningen.
Därefter var det förarmöte.
Alla förare samlas i en halvcirkel och tävlingsledningen går igenom
dagens agenda och hur tävlingen går till i stora drag.
Jag har tappat räkningen på hur många förarmöten jag varit på genom åren, men då detta är ett prova-på event
är det viktigare än annars. Många ska köra på bana för första gången och är osäkra.
Denna tävling är främst för vanliga gatbilar så Juken hamnar i klass 8, maximum outlaw något i den stilen.
Det var den absolut största klassen den här gången. Här kunde man finna Danska framjhuls-jägare,
men även Samuel Yngvesson med den vita skylinen och Tobias Johansson med Kalmar-volvon som syns längre upp i kön.
Vi fick tålmodigt vänta på vår tur.
Förutsättningarna var näst intill idealiska.
Soligt och fint men utan att vara för varmt.
Då vi i princip meckat fram tills vi lastade och gav oss av hann vi inte provköra något.
Det resulterade i en högst medioker första värmning. Motorn lät som den skulle men var helt orkeslös.
Tillbaks i depån visade det sig att vi fick massor med trigger-missar.
Gänget med Kalmar-volvon hade extra hal-givare som vi kunde köpa och löda in i vår härva.
Vi lödde och hade oss hela dagen utan önskat resultat och det var nära att vi gav upp.
Frammåt eftermiddagen fick vi tipset att det fanns digitala filter i Haltechens programvara.
Lite programmering och det löste biffen!
Det blev inga nya rekord eller någon åtta som vi hoppats kunna servera,
men det blev en fullgas-repa i alla fall och det var definitivt det snabbaste en grävling kört på Mantorp.
9,29-235kmh stod det på scoreboard men det viktigaste för oss var att allt var helt och att motorn drog hela vägen.
Motorn fick aldeles för mycket bränsle och laddtryket var bara ställt på grundtryck,
men det här var ju trots allt inkörning av den nya motorn.
Att allt var helt var föresten en sanning med modifikation.
Juken var hel, men bara som ett litet aprilskämt i augusti gick vinchen på lastbilen sönder.
När alla andra team åkt hem körde jag upp Juken i en gräs-slänt och backade till lastbilen
så att det blev enkelt att dra på juken med spännband istället.
Efter eventet skrev Bilsport en liten blänkare.
