2010-06-19/20, Mälardalen Open 2-2010
Efter två tävlingar på endast grundtryck var det med stor spänning vi anlände till Kjula.
Jag hade ju fått 2,5bar på gatan. Skulle det även funka på banan?
Jag sitter och försöker fokusera på att göra ett så bra jobb som möjligt bakom ratten.
Många knappar och grejer att hålla reda på.
I min iver över att det nu äntligen skulle bära iväg som det var tänkt,
missade jag den viktigaste knappen av alla...
...nämligen den som ser till att laddtrycket ökar för varje växel.
Så i första rundan körde jag 10,36-218kmh.
Jag förstod att jag missat knappen när inget direkt hände på tvåans växel,
men ändå hade jag inte sinnes-närvaro nog att aktivera den i farten.
Dessutom kom Johan Wigstrand och Dr Ernie förbi.
Johan började direkt häckla mig för min kassa reaktionstid på 0,23 sekunder
och för att jag inte lyckats ställa alla vippströmbrytare i rätt läge...
-Nåja, med glimten i ögat förståss.
Nu var jag ju tvungen att bevisa att både jag och bilen minsann kunde,
och att Johans häcklingar skulle visa sig grundlösa....
...så jag klämde till med 9,82-245kmh med en 60-fot på ynka 1,58.
Reaktionen då? 0,14sekunder. =)
Det kändes antingen väldigt halt mot när vi var på Kjula senast,
alternativt hade vi enormt mycket mera effekt nu. Det kunde nog vara vilket som.
Som i en slags överkurs på bra reaktionstider
stack jag iväg så fort i tredje rundan att jag inte ens fick någon tid.
Fjärde rundan som skulle visa sig bli helgens sista för vår del rödlycktade jag med 0,061sekunder.
Förargligt, men fick en tid på 9,71-248kmh vilket man knappast kunde hänga läpp över.
Nu vet vi att både motor, bil och chafför kan. =)
Starten kändes hal först, men gick över i däcksvibrationer
så med en 60-fot på bedrövliga 1,75s vet vi att det kan komma att gå RIKTIGT fort mot slutet av säsongen!
Förra gången körde vi ju 1,48s i 60fot.
Motorn föresten, ja säg den lycka som vara för evigt.
Efter mål kändes motorn lite orkeslös när jag skulle köra tillbaka...
...och det var med all rätt.
Tre kolvar hade börjat smälta, topplockspackningen hade gått och toppen hade sätt sina bästa dagar.
Vi lyfte på toppen på banan och kunde bara konstatera att det var färdigt för oss den här gången.
Då ska vi se.
Nu får vi laddtryck.
Massor med laddtryck.
Allt verkar lira hyffsat, vi har nytt sprut, nytt tändsystem, nya kablar,
allting är genomgånget och bara SKA funka, men likförbaskat får vi problem med de bakersta cylindrarna.
Efter tredje rundan såg allting helt i sin ordning ut, men efter fjärde rundan
skiljde sig avgas-temparna över 100 grader C mellan cylindrarna, mot normala 3-5.
Det enda som återstår är att investera i en redigt manlig bränslepump.
Valet föll på en Aeromotive remdriven historia.
Fördelen utöver att den kan leverera kopiösa mängder bränsle
är ju förståss att den inte drar någon ström så att det blir mera över till resten av systemet.
Manlig pump kräver manlig regulator.
Vad som är standard drev/remmar i USA skiljer sig något mot vad jag hittade i källaren,
så lite orginal Cherry Turbo kamdrev lär standardisera drivningen något.
Nya kolvar från Ultra motors dök upp på en vecka, pumpen på lite kortare tid,
och så fort jag hämtat hem blocket från Hellmans motorrenovering så ska pumpen måttas in.
Blir nog en skön fight om utrymme mellan generator och soppapump,
men det ska nog gå att få dom att bli sams. =)
Nästa tävling blir Bilsports EDPS i Sundsvall den 10 juli.
Stay tuned, or get burnt.
