@


Likt förra året så ville jag gärna ner till Emmaboda och köra EDPS.
Inte för att banan erbjuder fäste för nya rekord, men för att det är en kul grej,
trevligt folk och...
...ja, av tradition lixom.
Av någon anledning är jag en av få i mitt team som uppskattar äventyret det innebär att
åka 6 timmar i en dånande lastbil, för att köra på en opreppad bana i närheten av Kalmar.
Förra året nöp pilotlagret i svänghjulet fem mil norr om Emmaboda på vägen hem så
jag fick cross-växla hela vägen hem. Året innan åkte vi Transit men då var ramen visst av på ett par ställen
så golvet i hytten rörde sig betänkligt om man bromsade eller det kom ett gupp i vägen...
Den här gången lyckades jag lura med mig Daniel Andersson efterssom han hoppade över förra året.

När vi kom till Södertälje kom jag på att jag glömt hjälmen i garaget så vi stannade och väntade på
en Björn Rickan som körde ikapp oss med sin Nissan 200.

Strax efter midnatt på fredagen kom vi fram till en liten håla strax intill Emmaboda som heter Nybro.
Där hade Rickard Olausson en liten stuga vi fick sova ett par timmar i innan vi begav oss mot banan.
Efterssom Rickard inte fått ihop sin Ford Fiesta ännu så fick han teama med oss under dagen.

Då detta främst eller iaf ursprungligen var ett gatbils-event så är det här med depå inget man blir tilldelad.
Man får ta en yta som är ledig och hålla i den med näbbar och klor.
Vi är dock ganska duktiga på att bre ut oss så det var ingen fara.

På Pistonhead Open 1 helgen innan hade vi programmerat WOT i insprutnings-systemet vilket skulle
möjliggöra växling med gaspedalen i botten. Det fungerade inte så jättebra av olika anledningar.
Främst för att databoxen inte kunde skilja på launch och växling, men det hade vi löst under veckan,
så det här skulle bli riktigt spännande!

Spänningen var dock kortvarig.
När inte tvåans växel ville vara med testade jag att smälla i trean...
...så båda stockarna fick bytas.

1,5 timme senare var lådan renoverad och vi var klara för nästa runda.
I hopp om åtminstone EN runda så togs WOT-läget bort och jag fick växla lite lungt istället.
Det var väl föga underhållande för vare sig publik eller någon annan heller för den delen.

För att sätta lite krydda på tillställningen kom Mats Appelgren springandes igenom depån
och ville att jag skulle köra ett match race mot Kalle Uhr med den oranga Opel Corsan.
Det kan man ju inte banga på, men bara för att det gällde råkade jag rulla in i stage innan jag fått laddtryck.
Jag tänkte att jag väntar in laddet och sen kör jag om Kalle på slutet, men dessvärre blev det inte så.
Kalle gick lycklig ur den fighten och ville inte köra något mera...
Jag satte i alla fall den första nian på Emmaboda med framhjulsdrift, om det nu är någon tröst.

Såhär skrevs det i tidningen:

Medans Kalle lastade passade jag på att nöta lite på banan.

I sista rundan för dagen som jag tiggde till mig av funktionärerna
tänkte jag att, nu ska vi ladda på lite ordentligt.
Laddtrycket skruvades upp till obegränsat. Jag mötte en Dansk Corolla med Supra motor.
Han hade kört tider liknande mina så det här skulle ju kunna bli hur kul som helst.
Likt skidåkare så ska man väl aldrig göra det där sista åket, för strax innan 60ft dog motorn.
Jag trodde det var dagens sista repa på banan, men Tobbe Johansson med den taksänkta Volvo 242
som tidigare kallades kylarservice-volvon hade oxå tiggt till sig en sista repa.
Istället för att hålla på och bogsera bort min bil klättrade jag ur och ställde mig
utanför säkehetszon och tittade på när Tobbe körde 8,00...
-Han var visst lite sugen på att köra en sjua sas det.

Här tidkorten för den nördige:

Vi försökte inte justera så mycket på vare sig chassie eller motor under tävlingen,
vilket tydligt syns på framför allt 60-foten som ligger relativt stadigt på 1,6.
I rundan mot Kalle körde jag med lite lägre laddtryck.

Efter att jag blivit bogserad tillbaks till depån testade jag att dra på startmotorn
och det stod helt klart att någonting med ventil mekanismen gått sönder.
När vi skulle vincha upp woken på flaket sa vinchen upp sig. Annars gick allt relativt smärtfritt.
Vi åkte tillbaks till Rickards stuga och söp oss redlösa på typ tre öl och ett par varmkorvar.
På söndagen begav vi oss norr över med siktet inställt på Stockholm.
Kaffepaus i Oskarshamn

Pizza i Söderköping

Väl i garaget lyfte jag av ventilkåpan och man kan väl säga att det var något värre än väntat.
Vilken tur då att jag har Kelford kammar, gjorda i Nya Zeland...


Jag hade råkat montera hela motorn med rött high temp (stjärt-) silicone från Swedool,
som av oklar anledning inte verkade tåla vare sig bensin eller olja så jag passade på att riva hela motorn
för att byta ut allt silicone mot Swedools blåa helt vanliga som jag vet sedan tidigare fungerar.
Tur var väl det för när jag lyfte på överfallen till ram och vevlager
så visade det sig att precis allting var helt slut. Rys.

Ett par ventiler blev förståss krokiga, Japtuning skickade nya lager,
Meca Vällingby sponsrade med nya ventilstyrningar, kamkedja, mm,
Rickard Olausson fixade en ventilkåpspackning och jag fick låna kammarna som kom från Muppen.
Muppen var den SR20 motor DTE Racing och Madtech byggde och bromsade 886hk år 2004 strax innan min motor föddes.

Foton: Tommy Naucler, David Johansson och eget.


Här är Tidningen Bilsports officiella film från eventet:






Back