Sweden Finals 28-29 September 2012
Inför helgen på Tierp lyxade vi till det med nyslipade ventiler,
nya slicks, lånad racebuss och ett extra glatt humör.
Det här var helgen vi längtat efter hela sommaren.
Var det nånstans vi skulle kunna köra nya rekord så var det här.
På Tierp Arena!
Som en liten extra krydda blev jag tvungen att jobba över på torsdag kvällen,
så hela teamet fick sitta i den lånade racebussen och vänta på mig utanför garaget i flera timmar.
Woken stod redan lastad på LT31an, så när jag kom till garaget var det bara klättra in
i eländet till lastbil och ge full gas. typ.
Nånstans mellan Uppsala och Tierp fick lastbilen för sig att i stort sett dubbla sin effekt,
och under en period stånkade den på i över 100kmh även i uppförsbackarna på motorvägen.
I samma sekund som jag eldat förbi en långtradare försvann effekten från LTn och jag kunde som
se hur chaffisen av tradaren lackade. Strax efter det kom en ljuvlig nerförsbacke som
gjorde att jag kunde hålla lite avstånd, och jag lyckades hålla tradaren bakom mig hela vägen till
avfarten mot Tierp Arena. Det var som att min lastbil kände på sig att den snart kommer vara överflödig.
Vi har nämligen skaffat en buss till teamet, men den var inte riktigt klar. Därav att vi fick låna en annan.
Väl framme vid grindarna, som givetvis var låsta, så blev det dags att provsova bussen.
Filip hade eldat på alla element och värmare han hittat så det var säkert 50 grader i bussen när vi skulle lägga oss.
Min -20 sovsäck var ett rent helvette att somna i, men den var väldigt skön på morgonen... =)
Fredag morgon
Kvalet skulle börja på fredagen men det regnade mer eller mindre hela dagen.
Alla i teamet var på helspänn...
Vi lyckades hitta en liten lucka mellan skurarna så vi kunde besiktiga iaf.
Frammåt eftermiddagen slutade det regna och vi kände hur hoppet steg.
Det var till och med så att det sprack upp och blev riktigt fint.
Temperaturen var inget att skryta med, men det såg ju fint ut iaf.
Ett litet fotografiskt expriment...
Woodstock, Råttan eller Rolf som han egentligen heter
lånade oss sin racebuss. I bagaget hittade vi ett av hans reservhjul...
Hade varit betydligt bättre med tanke på det eviga regnandet den här helgen.
Samuel med sin nybyggda Skyline rullade tom ut ur sitt tält,
för att inte missa första och troligtvis enda kvalrepan.
Vi nöjde oss med att varmköra i vårat tält.
De enda som hann köra några kvalrepor var Juniordrag och Stock/Super Stock,
och inte ens de han kvala klart innan daggen gjorde att banan blev för riskabel att köra på.
Dimman låg tät tidigt på kvällen och svepte in arenan i ett tjockt täcke som varade hela natten.
Enligt väderleks prognoserna skulle det eventuellt komma någon skur på lördag morgonen,
men därefter skull det bli relativt hyggligt väder. Risk för skurar var det under hela helgen,
men Tierp är ju ett gammalt militär-flygfält så vi höll hoppet uppe.
Generellt sett ligger ju alla militär-flygfält i geologiskt regnfattiga områden.
Vi laddade upp med motorvärmare och mössa hela morgonen.
klassen Super Comp, där vi körde var först ut på lördagen.
Aldrig kul att vara första klass ut på morgonen, men någon måste ju öppna upp banan...
Klassvärden hade sagt att 09.00 ska ni vara upplinade så 08.55 var vi på plats. Först i kön.
Först och ensamma i kön faktiskt.
Kort därefter anslöt resten av klassen.
Efter ytterligare en stund kom klassvärden och berättade att det var ca 30 minuter tills banan var helt torr.
När 30 minuter gått, var det ytterligare 30 minuter kvar, och därefter fick vi rulla in i valvet.
I valvet blåste det ca 100 sekundmeter och det kändes som minus 34 grader.
Där fick vi stå i ytterligare en timme medans vi väntade på att jet-torken åkte fram och tillbaka på banan.
Man brukar ju säga att den som väntar på något gott.
Vi stod ju åtminstone först i kön, så om det så bara skulle bli en repa körd under hela dagen
så skulle vi för alla wokade nudlar i hela asien inte missa chansen!
Med tanke på banans och däckens temperatur så var det bara att ge järnet i värmningen.
Redan här märktes att bilen inte gick helt rakt, om man tittar på hur jag svänger.
Vi försökte verkligen få hjulen i spåren, som var näst intill överdrivet tydliga,
men det var svårt ändå efterssom bilen dragit så snett i värmningen.
Precis i startögonblicket skakade bilen till innan den tappade fästet och slog loss hjulen.
Jag märkte tydligt hur bilen ville svänga och jag kämpade för allt jag orkade för att hålla kursen rakt fram.
Att släppa gasen var ingenting som ens dök upp som alternativ i huvudet. Inte just där och då iaf.
När jag närmade mig slutet av 60ft fick däcken åter fäste och med en kort däcksvibration så tappade jag herraväldet över bilen.
Jag satt i princip och hängde i ratten,
och släpte tom gasen men studsade ändå helt hjälplöst in i muren...
Det såg värre ut än det var.
Så fort jag fått stopp på bilen kastade jag mig ur för att bedömma skadorna.
Jag hade nog förväntat mig att det skulle saknas stora delar av fronten
och att dörren och bakskärmen skulle vara totalt demolerade.
Tack o lov var det inte så illa. Smällen var dock tillräckligt kraftig
för att årets Optima batteri skulle tacka för sig...
Annars var det mest lackskador och fullt reparer-bara skador på fronten.
Reklamskylten hade smulats och klämts in mellan däcket och fälgen.
Då ingen kunde räkna med mer än en kvalsväng och vi inte ens rullat över mål,
så var vi inte inkvalade i stegen. Därav var det ingen ide att göra någon närmare analys av orsaken.
Det visade sig efter lite mätande och funderande att slicksen varit olika stora...
En dryg halvtimme efter att vi kommit tillbaks till depån började det regna igen och tävlingen avbröts.
Många packade ihop sitt pick o pack och åkte hem när tävlingen avbröts.
Vi packade också ihop vårat pick och pack, men efterssom detta var sista tävlingen för säsongen
bjöds alla team på en rejäl avslutningsfest. Det vill man ju inte missa.
Enligt sägen så flyger flyttfåglarna uppåner när de passerar Tierp,
men de måste ha ändrat uppfattning nu när Tierp Arena finns till. ;)
Här sitter vi och avnjuter middagen.
Det fanns lite olika maträtter att välja mellan.
Senare under kvällen spelade ett par band.
Det första bandet sjöng någonting om en snubbe med en diesel-truck och diffusa bortamatcher.
Det andra var från Malta. Dom sjäng på engelska...
...och ölen var fortfarande väldigt god.
Givetvis var det fyrverkerier i storslagen stil.
Söndag morgon smög jag ut på banan för att se hur mycket reklamskyltar jag fått med mig...
När vi kände att vi var kapabla att åka hem hade de flesta redan åkt.
Då startade inte bussen.
Filips son Assar blev lite rastlös under tiden vi försökte få igång bussen,
så han fick leka modell för en dag medans Malteserna med lastbilen sladdade omkring...
När vi laddat bussens redan fulla batterier i tre timmar och därefter upptäckt att den inte
startar med frontluckan öppen för att man inte ska få med sig laddnings-stolpen på bussdepån av misstag
så var vädret sådär förargande fint.
Det här blev verkligen inte alls som fjolårets suveräna avslutning på säsongen...
Nedan film från helgen:
Photo: Malin "Mallan" Ulfves and woken.se.
