Tanken var att detta skulle publicerats i sista nummret av Street And Strip,
men tidningen lades ner så lägger upp det här istället.

Julpyssel
Nu såhär mitt i julstöket befinner vi ju oss mitt i det som populärt kallas silly season.
Racern, förutsatt att du har någon, kanske bara får sig en mysig vinterdvala,
eller så är precis varenda komponent ner- och isärskruvad för översyn och förbättring.
Alla beställningar av nya fortåkargrejer är kanske redan gjorda och nu sitter du där
vid julgröten och bara hoppas att fraktföretaget inte ska tappa bort paketen.
Oavsett om du är racer, mekaniker, funktionär eller bara publik för den delen,
så innebär vintertid i detta avlånga land mindre tid på nerlagda flygfält
och mera tid i verkstaden eller kanske framför datorn streamandes race från någon annan kontinent.
Vissa byter om och sysselsätter sig med rally, cross och skoteråka denna tid på året.
Jag själv tillhör den förstnämnda så det blir mera tid i garaget helt enkelt.

Även om man har alla delarna hemma kan det kännas lite motigt att sätta ihop allt
och göra klart inför säsongen när det är flera månader tills det är tävling.
Vad kan då vara bättre än lite pysselstuga?
Egentligen behöver man ju inte vänta till mellandagsrean.
Man kan faktiskt få lite pyssel-feeling under andra tider på året med.
Kanske någon fyller jämnt, redan har allt och det börjar kännas tradigt att köpa den där dyra
flaskan på bolaget i år igen? Å andra sidan är det jul nu så alla bortförklaringar göre sig ej besvär.
Nu pysslar vi. Punkt.

Jag har kört sönder fantastiskt många växellådor genom åren, så drev och axlar har jag haft relativt god tillgång på.
Gräver jag lite djupare i min hoppsan-låda finner jag både kolvar, stakar, kamaxlar och en och annan turbo.
Har man ingen hoppsan-låda till hands kan man kanske använda delar från någon lagerhylla som ska kastas.
Går man runt och snokar i FIA depåerna på någon tävling brukar det finnas både begagnade kolvar och stakar
till försäljning till en högst rimlig peng. Missade man det i somras brukar det gå att köpa så kallade souvenirer
på Aros Swappet i Västerås på hösten och Åby Motorklubbs dragracingmarknad i Norrköping på vårkanten.
Exakt vad man utgår ifrån är egentligen sekundärt.
Poängen är att man med lite klurighet kan förvandla hoppsan och utrangerat
till fullt fungerande och i regel ganska uppskattade presenter.


Jag minns inte exakt när, men det var många år sedan jag gjorde min första ljusstake.
Eller kandelaber kanske man kan kalla den. Den hade plats för fem kronljus, var lagrad i botten
så den gick att snurra fritt utan att man repade bordet. Den var 34cm hög, plus ljusen, och vägde 8kg.
En imponerande pjäs minst sagt. Min mamma blev så glad när hon fick den att hon började gråta.

Det har blivit några ljusstakar sedan dess.
I lite olika former.
Oftast har jag sprayat dom svarta och sedan klarlackat för att få lite finish,
men det har hänt att jag bara klarlackat också. Några gånger har jag limmat fast synkringar
av mässing på strategiska ställen med superlim då det inte går att svetsa fast på något enkelt sätt.


Ganska nyligen släppte jag trevande taget i 1800-talet och gjorde ett par 220v lampor.
Det visade sig att allt man behövde tekniskt sett fanns på Biltema. Sedan var det bara fantasin som satte stopp.
Det finns säkert snygga lampskärmar som kan matcha, men inte på varken Biltema eller Coop forum, så det är inget jag känner till.

Jag tänkte väl inte gå in i detalj hur alla ljusstakarna jag gjort är konstruerade.
Den här gången tänkte jag tillverka en lampa av en vevstake.

Jag köpte staken på Aros swapmeetet för 50 kronor av Steine Törnqvist.
Den kom från TeeCeeRacings Camaro och mäter totalt 21cm från toppen på lilländen till delningen i storänden
vilket blir ganska lagom höjd på en bordslampa. Mina egna alustakar mäter bara 16cm vilket kändes lite fjuttigt.
Den största utmaningen med en elektrisk lampa är förstås hur man ska få in och samtidigt gömma sladden.
En kamaxel är relativt enkel att borra rakt igenom,
medans en härdad axel från en växellåda kan vara näst intill jättejobbig att borra rakt igenom.
En svarv underlättar alltid jobbet, men det går nog i en pelarborr med.
Jag hittade en relativt lång 8mm borr i någon låda som lämpar sig ganska bra till den här typen av aktiviteter.
Oavsett hur man vänder och vrider på saker och ting kan man ju aldrig borra annat än rakt.
Till en vevstake skulle jag nog säga att man får välja en annan väg om man inte har tillgång till en pelarborr.

Jag började borra med en 12mm pinnfräs för att den vanliga borren skulle ha en plan yta att börja på.
När jag borrat 8mm rakt igenom hade jag tänkt knacka ner en 12mm aluminiumstav i det frästa hålet med en klick superlim.
Nu blev hålet inte exakt 12mm, utan snarare 12,15 så just i det här fallet fick jag svarva en liten aluminiumaxel
till 12,16mm för att få lite presspassning. I knackade jag den i alla fall.

Sedan sågade jag av stumpen som stack ut med vinkelkap och slipade ner den till vevstakens nivå.
Avslutade med lite våtslippapper. Det blev inte helt hundra och det beror till stor del på att jag borrade
för grunt med fräsen först, så jag fick ta omtag och då blir det ännu mindre exakt.
Kan tillägga att det här med passbiten kom jag på medans jag höll på så det blir säkert bättre
om man planerar sitt tilltag innan man skrider till verket.

Foten
En vevstake står ju relativt ostadigt för sig själv.
En tanke var först att använda en av de medföljande bultarna och skruva fast hela härligheten i något stort och tungt.
Det kanske blir så ändå, men först och främst tänkte jag använda överfallet till något vettigt.
Jag börjar med att kapa det i mitten. Sedan tänkte jag skruva fast ändarna vinkelrätt mot stakens storände
men det kändes svårt att få det rakt så jag byggde en liten jigg av en 12mm stålskiva och svetsade fast stumparna mot staken istället.

En notering här var att vevstakar inte är gjorda av poröst mök-aluminium.
Jag fick köra 150A för att det ens skulle smälta. Det blev sprickor och elände vid fogarna så hållfastigheten
blev nog ganska lagom för max en bordslampa. När foten var svetsad borrade, fräste och portade jag en liten skåra
som man kan få in sladden i. jag satte även in en liten gummigenomföring där sladden kommer ut.


Sedan fyllde jag hela härligheten med epoxilim. För ett ögonblick var jag inne på att limma dit ett vevlager
för att täcka sladden, men det behövdes inte.

Lamphållaren
Det förnämliga kittet som heter nippelmix med diverse gängade rör i olika längder från Biltema passar
perfekt mot lamphållaren, så det handlar bara om att få fast det gängade röret i lilländen i vevstakens smörjhål.

Allting tyder på att det ska vara gänga M10x1,0mm men i min enklare gängverktygs-sats är
fingängat M10 1,5mm. Nu ska ju inte detta skruvas så mycket fram och tillbaka kan man hoppas och en gängtapp för 1/8” NPT
är ganska nära M10x1,0. Gängorna nyper, men med en lagom mängd superlim smörjer det först och sedan sitter det där.
Mer eller mindre permanent.


Signering
Jag tycker man ska signera sina verk.
Dels för sin egen skull att det kan vara kul att se tillbaka på vad man lyckades pyssla fram för X antal år sedan,
men om det är något man ska ge bort kan det vara kul för den som får grejen.
Jag brukar använda tryckluftsdriven penna med runt diamantstift. Fyller man texten med färg blir det mera permanent.
Har man målat grunkan exempelvis svart kan man fräsa in lite text och fylla texten med en annan färg.

Lite polering med autosol och ett par timmar i garaget
så har man gjort sig en någolunda unik present.

Inte bara ljus och lampor.
Till någon mässa jag skulle ställa ut på behövde jag ett datorbord lite kvickt.
Då svetsade jag ihop tre original kolvar med stakar, en kamaxel, en plåt och målade grått.
Det bordet blev ca 60cm högt, vägde 8Kg och har hängt med på alla mässor sedan dess.
Inte alla som tänkt på det då jag brukar ha en dator på bordet och visa lite film.

Ett kronhjul från en växellåda blev till dörrhandtag på ett par garderober en gång.
Det var ganska mycket jobb att såga igenom hjulet för att få tre delar.
Sedan borrade jag bara hål och gängade så man kunde skruva fast handtagen i dörrarna.
Antagligen som om man köpt dom på Ikea.

Av en original turbo till en Cherry Turbo (ja den är rätt liten)
gjorde jag en ljusstake med plats för två värmeljus.


Till två olika dop har jag gjort namnskyltar.
Hittade någon bit bandjärn som jag formade till bokstäver och svetsade ihop.

Ibland undrar man om man är ensam om denna pyssel-ådra men det finns flera.
Några exempel är Andreas Sjödin (TD) som har gjort en hållare för torkpapper i depån av ett par vevstakar,
Jan Ericsson (PM) har en liten hund i sin depå gjord av hopsvetsade vevstakar och Robin Lind (4to6)
gjorde en lampa av diverse jox hans motor bökade ur sig på Tierp i höstas.


Vintern är lång i detta land, så gör en djupdykning i skrotlådan och gnugga geniknölarna.
Vid hoppsan-lådan
Björn ”Woken” Holmberg







Back