En bekants bekant hade en Nissan Skyline GTR.
Bilen användes nästan uteslutande till timeattack tävlingar.
Ett Rocket bunny bodykit var monterat och inspacklat.
Det gjorde att varje framskärm vägde ca 5,5kg. Vikten var inte så vesäntlig.
Ägaren var mera orolig för närkontakt på banan och ha sönder sina unika framskärmar.
Steg ett är att vaxa och tejpa på kanter åt alla håll.

Släppmedel, gelcoat, polyester och glasfiber.

Jag vill att formen ska vara så stabil som möjligt,
så när polyestern härdat lägger jag en korv med fogskum.
När korven torkat plastar jag in den med mera glasfiber och polyester.

Kanten under huven och innanför dörrarna gjorde jag som lösa delar
som skruvas mot ytterdelen när jag gör avgjutningen.
Om jag skulle göra formen i ett stycke skulle det troligen aldrig gå att få loss originalet ur formen.

Det är en speciell känsla att demontera en detalj ut en gjutform.
Här kan man tydligt se baksidan med släppmedlets aggressivitet.
Släppmedlet är vattenlösligt men inte vattenbaserat. Lacken brukar bli mjuk.
Om den inte får för mycket skador när man demonterar den ur formen
brukar färgen återfå sin hårda yta efter ett par dagar.
I värsta fall (vanligtvis) behöver man lacka om delarna om man ska återanvända dom.

Den ena skärmen sprack vid demonteringen så den fick jag plasta ihop.

Väldigt mycket jobb med formarna.
Spackla, slipa, spackla och slipa igen.
När jag är nöjd med formen sprutar jag den med topcoat för att försegla ytan.


Då jag helt saknar talang som lackerare blir det ett par timmars polerande i formarna innan de duger att gjuta ifrån.


All kolfiber, peelply, vacuumbags och annat klipper jag till och passar in innan jag sätter igång.
Det kan man göra dagen innan, åka hem och sova så man är pigg och utvilad när det är dags.

Formen på skärmarna och den extra breda läppen jag lagt till för att fästa innerskärmen
gjorde lamineringen till en ganska avancerad historia. Beställaren sa att han skulle låta lacka skärmarna
och att det inte skulle spela någon roll ifall mönstret blev lite svajigt men man vill ju göra så gott man kan.
Utmaningen med en såpass avancerad form är att den gärna vill göra luftfickor. Kolfibern är ju vävd och sträcker sig exakt noll.
Man får göra väven tätare eller lägga omlott men sträcka den går absolut inte.
På sista bilden är alla lager kolfiber (3) på plats, ett lager peelply, en releasefilm, en breather och vacuumbag med fullt vakuum.

Två dagar senare eller 30 timmar i rumstemperatur (vilket som inträffar först) är det paketöppning.
Jag passade på att gjuta in min logo på insidan.


Man kan absolut se att mönstret blev lite rörigt på sina ställen.
En och annan luftbubbla finns men på det stora hela är jag helt nöjd.
Om man önskar skulle det gå att spackla upp missarna med transparent spackel och klarlacka.


Beställaren sa uttryckligen att vikten var sekundär.
Det var viktigare att skärmarna blev stadiga och att det fanns formar.
Jag gjorde dom något tjockare än jag annars hade gjort men känner mig nöjd med 1300g.
Bara på skärmarna har jag gjort bilen 8,4kg lättare.


Jag gjorde en front med inbyggd splitter också.
Mera om den senare.






Back