En Nissan Skyline GTR har ganska mycket former att ta hänsyn till om man ska gjuta av.
Detta exemplar var försett med en splitter och ett Rocket bunny kit som var inspacklat.
Steg ett var att vaxa och tejpa igen alla hål, och det var många hål på den här fronten.
Jag la även igen skarven mellan kofångaren och splittern då det ändå skulle bli en hel del.

Ett par linjer på originalet gjorde jag något grundare med modellera.
Det skulle inte göra någon skillnad på utseendet om de var lite grundare,
och som bonus skulle mina chanser att göra en snygg avgjutning öka markant.
Alla större hål och lysena satte jag igen med aluminiumplåt från insidan.
Det gör att man kan ta loss plåtarna först när man ska knäcka loss formen utan att skada originalet.


Efter ett digert tejpande och kladdande var det dags att täcka in allt med gelcoat.
Normalt sett hade jag roterat den så att all plastning kunde ske uppifrån, men fronten var så tung
och samtidigt ostadig att jag var orolig att den skulle tappa sin form om jag wobblat runt den.

Glasfibret och polyestern ville inte riktigt få fäste i "taket" på alla hålen,
men efter lite envis övertalning stannade fibrerna kvar.
Läppen inåt hjulhuset och kanten som ska vara under huven gjorde jag som separata form-delar.

Med frontens form härdad på plats blev allt tillräckligt stadigt för att vända uppochner,
så att jag kunde gjuta av undersidan. Det viktiga var givetvis original fäst öron och klackar i bakkant.
Det blev en blandning av tejp och modellera för att få till formen på dessa.
Undersidan var inte mycket form på så jag la ett par fogskums korvar och plastade in.


Det var lite av en brottnings match för att få ut originalet ur formen trotts att jag absolut
varken fuskat med vaxningen eller med släppmedlet. Mycket olika vinklar och djupa hål gjorde det lite knepigare.
Efter att splittern skruvats bort, med mycket vatten, lite vridande och bändande gav den dock med sig.

En hel del slipande i formen för att få till framför allt övergången mellan splitter och kofångare.
Efter slipande målade jag formen i sin helhet med topcoat och sedan polerade hela härligheten.
Undersidan av splittern hoppade jag över poleringen men spackel och topcoat slapp den inte undan.


Jag började med att gjuta undersidan. Jag hade blivit varnad att en splitter enbart i kolfiber
brukar spricka i tusen bitar vid minsta touch med kurbsen på en bana så jag bakade in plywoodskivan.
Det blev en ganska tung historia. Stadig men som sagt tung...

Gjutningen av fronten var en ganska avancerad historia med alla djupa hål.
Mitt mål var att mönstret skulle bli hjälpligt på de plana ytorna.
Inne i hålen fick mönstret bli lite som det blev. Det var svårt nog ändå.
Egentligen kanske man skulle ha satsat på att injicera en såpass komplicerad form,
men det hade ändå inte varit enkelt. Jag hade ingen epoxi för injicering ändå så det var ett enkelt beslut.

Slutresultatet tycker jag inte jag behöver skämmas för.
Ena hörnet upp mot skärmen blev lite risigt och ett par luftbubblor blev det.


Sammanfogning av underdelen och överdelen.
Jag har ett epoxilim men det härdar för snabbt för att jag ska hinna få ihop delarna rätt
så jag valde att lägga en epoxi-indränkt matta och låta den limma ihop splittern.
Bilbatterier och annat diverse fick pressa ihop delarna.
Sedan laminerade jag ihop delarna på insidan. Skarven som blev i framkant fyllde jag
senare med det snabba epoxilimmet.

Helnöjd över resultatet kapade jag rent runt alla hål, lysen, mm.

Det var bara det där med vikten.
Fronten vägde blott 5kg men med plywoodskivan blev det orimligt.
5kg sågades enkelt bort från bottenplattan.

Sedan ställde jag hela fronten i formen för underdelen och laminerade ihop allting en gång till.
Det resulterade i en front med splitter som väger 12kg totalt.
Lite av ett misslyckande kan tyckas men en front plus lös splitter till en STCC bil väger ca 13kg.

Den blev betydligt lättare än original, mycket snyggare
och framför allt finns det gjutformar om olyckan skulle vara framme.






Back