Mälardalen Open #8 på Kjula Dragway!
Efter att ha varit med och hjälpt till under de tre tidigare tävlingarna under året
kändes det som att var dags att prova själv också.

Jag har ju gjort lite kolfiber till andra så vad kunde vara mer passande än att göra lite till sig själv?
En bagagelucka snitsades i ordning lite kvickt.
Den blev inte helt perfekt visuellt sett men den blev mycket lätt vilket var syftet.


Steg ett var att göra gjutformar.
Den som satt på Woken var så deformerad att den inte var lämplig.
Jag tog bakluckan från min gat-cherry istället. Tog ur rutan och satte igång.
Listen med texten cherry turbo var lite av en utmaning att gjuta av.


Jag gjöt in min logo i gjutformen. Mest på kul.

Lite lättare prepp av gjutformen, sedan var det bara sätta igång.
Till första, altså det synliga lagret la jag en 150cm 200g 3t väv.
Det blir en stor bit kolfiber. Jag har bord i olika nivåer så jag kan hasa ner kakan i formen
utan att den blir altför rörig. När alla lager, peelply, mm hamnat i formen var det bara peta in hela härligheten i en stor vaccumpåse.



Jag gjorde ingen stor sak av att försöka få ytan snygg direkt ur formen,
så efter att jag plockat ut avgjutningen ur sin form slipade jag av den och målade med ett lager epoxi.

Den lömska listen med text i relief kom ut helt okej måste jag säga.
Passformen var utmärkt även om jag råkade kapa bort några mm för mycket.

Den färdiga luckan i kolfiber vägde 3,2kg.
Wokens gamla lucka vägde 5,2kg utan ruta och en original vägde 8.

I all hast gjöt jag av plåtarna sim vi haft under bilen.
De var i plåt och jag gjöt med kolfiber direkt mot plåtarna.
Blev inte supersnygga men mycket lätta.

Bilen behövde sig en ordentlig polering så den blev blank och fin.


En provburn utanför garaget resulterade i en extremt trasig växellåda.
Jag hade delar för att göra en ny låpa, men började få lite tunnt i förådet så ett par extra lådor handlades.

Med lådan borta passade jag på att serva kopplingen.


Torsdag kväll var det dags att lasta.
Då jag inte fått ordning på min LT31 lånade vi Olof Anderssons buss.
Woken var något bredare än Olofs Cheva 57 men den fick plats. på nåder. =)
Jag var ansvarig för depån och inflyttningen på fredagen så Nalle, Elmer och Henke
byggde en fantastisk depå och fick bilen besiktigad åt mig.



Lördag morgon började inte riktigt som vi tänkt.
Jag fick bara woken att gå på tre cylindrar. Vad nu?
Det visade sig att när växellådan gick i tusen bitar vid min lilla proburnis
passade ett par vippor på att hoppaa ur sitt läge och knäckas.
Vippor hade jag inte tagit med och fick punka på min bruksbil på väg till banan på fredagen
så lånade Elmers bil och brände järnet till garaget och hämtade lite diverse...

Vi blev precis klara med bilen till sista kvalrundan. De nya vipporna gick sönder direkt i burnouten
så jag lyckades med nöd och näppe halta mig i mål på en sista kvalplats.

Nu var det uppenbart att det inte bara var vipporna som gått av. Ventilskaften hade blivit krokiga,
troligen redan efter första raset men då var de krokiga på ett sätt att det inte märktes.
Då var det "bara" att slita av topplocket och byta ventiler.
Tur vi hade bussen så man kunde stå vid en stadig bänk och jobba.


Det var liveband som spelade kunde vi höra.

När vi var klara med bilen hade dom dock slutat spela, åkte hem och gått och lagt sig.
Vi körde en sen middag med Annikas special lax-knyten i grillen innan vi satte ihop det sista.


Söndag morgon verkade allt lira. Motorn gick som den skulle.
Med 18 bilar i startfältet var jag tredje reserv med min miserabla kvaltid.
Fyra ekipage hade dock kört sönder och redan lastat och åkt hem.
Jag mötte Johan Fahlgren i första rundan men min handbroms, som är en nyckel-komponent i min staging process
tog över huvud taget inte så jag över-stagade vilket ledde till att jag åkte ut...

En av fördelarna med Kjula är att om man åker ut tidigt (eller sent för den delen)
kan man köra test n tune. Så många man vill eller vad som ryms i tids-schemat.
Vi körde två test-rundor med varierande resultat.
Däcken var väl inte dagsfärska, laddtrycket i starten var kanske lite mustigt
och kopplingen kanske var lite väl tufft uppsatt...
Kort och gott, jag hade gjort ett rätt dåligt jobb med att tuna den.


Motor och växellådan verkade gilla vad vi gjorde i alla fall.
Vi testade att tejpa över intercoolern då vi fick lite förvirrande avgastempar,
men det var ingen fara. Det var bara spökjakt.

10,03 blev bästa ET och 257kmh högst slutfart. Inte i samma runda förstås.
1,73 i 60fot talar sitt tydliga språk. Starterna var verkligen inte bra.


Hemresan följde mönstret av motgångar.
Vi lagade däcket på min bruksbil med en sån korv men den hoppade ut
så fick byta till 80kmh-däck längs vägen. Toppen. =)

Jag gjöt nya hjulhus i kolfiber men dessa hann jag inte montera innan tävlingen.
Kommer sitta på bilen till nästa tävling. Var så säker.







Back